Öppenheten och de traditionella kurserna

Med den nya tekniken har vi fått tillgång till ett näst intill oändligt innehåll som dessutom är gratis. Vi har också fått möjligheter att lära i gemenskaper på nätet. Detta måste rimligtvis få konsekvenser för undervising organiseras och genomförs inom den högre utbildningen.

Traditionellt organiseras kurser utifrån kursplaner. Ett antal lärandemål preciseras enligt vissa vissa föreskrifter och en litteraturlista tillkännages i förväg enligt vissa regler. I de flesta fall är detta nödvändigt då studenten behöver struktur och vägledning av någon som vet vilka frågor som är viktiga inom ett område. Ändå finns något stelbent, reduktionistiskt och statiskt i detta sätt att organisera undervisning. Låt oss därför för några ögonblick hålla inne med alla problem som vi genast ser och vara lite visionära.

Kommunikationsteknologin ger oss möjligheter att överskrida klassrummets och det fysiska mötets begränsningar och låta oss ingå i lärandegemenskaper varhelst vi önskar och utnyttja läranderesurser som inte står på våra litteraturlistor, ibland kallar man detta för "personal learning environments" (PLEs). Intressant är att notera att detta i någon mening åter blir ett lärande med individuellt ansvar som i den traditionella distansundervisningen men i detta fall med hjälp av gemenskaper på nätet och resurser som man väljer själv eller tillsammans. Någon har träffande beskrivit PLEs som ett sätt att invertera kursplanen; istället för att se kursplanen med dess lärandemål som en nödvändig förutsättning för kursen blir den istället ett resultat av kursen.

Det finns något attraktivt och innovativt i utnyttjandet av resurser och att i samverkan komma fram till insikter och kunskaper som man kanske inte hade planerat innan; för forskare inom olika områden är detta bekant eller rentav självklart.  Emellertid verkar det svårt att förena idén om PLEs med den likriktning som Bolognaprocessen innebär för universiteten.

Ett sätt att lära där man inte endast lämnar över information (kunskap?) från den som har till den som ännu inte har ställer förstås stora krav på den lärande. En "öppen" kurs måste bygga på den studerandes aktiva deltagande. Kursledningen tillhandahåller vissa ramar och material. Utifrån denna struktur måste studenten delta och bidra i diskussioner och med material. Utan aktivt bidragande av den studerande blir kursen mer som den alltid har varit än en mångfasetterad väv av idéer, begrepp och utblickar mot nya fält.