Inlägg
Igår deltog jag i ett intressant seminarium där vi diskuterade två, som jag ser det, divergerande trender inom högre utbildning. Å ena sidan har vi den s.k. Bolognaprocessen med krav på tydliga lärandemål och jämförbarhet mellan utbildningar. Å andra sidan pågår världen över en stark utveckling av öppenhet i form av öppna kurser, sociala nätverk och fri programvara vilka alla ger möjlighet till lärande som inte begränsas av kursplaner och föreläsningssalar.
Som jag ser det handlar det om två oförenliga riktningar där den ena begränsar med syfte att likrikta utbildningssystemen så att de kan jämföras och göras kompatibla. Den andra riktningen strävar efter mångfald, kreativitet och lärande som drivs av personligt intresse. I littereraturen finns flera uttryck som beskriver det senare (passion - J.S Brown; personal learning environments - Downes, Siemens).
Man skulle kanske kunna säga att Bolognaprocessen är ett administrativt projekt med accountability som ledstjärna medan det "öppna" lärandet är rimligare att beskriva som ett pedagogiskt projekt i tiden med passion som karaktärsord.
Det är intressant som du säger att den riktningen som strävar efter mångfald, kreativitet och lärande drivs av personligt intresse.
SvaraRaderaJag undrar om det är ömsesidighetens princip som gäller också som Säljo skriver i sin bok Lärande & Kulturella Redskap,2007 på sidan 49 "Det är ömsesidigheten i relationerna mellan individer, redskap och sociala praktiker som är det centrala" . Han referar till Dobres, Technology and Social Agency, 2000.
Observera att personligt intresse och ömsedighetens princip är också viktiga för att förstå social ekonomi (den ideella sektorn ingår i denna) bland annat. Westlund i Social Ekonomi i Sverige,2001 säger att ömsesidighet handlar om att ge och ta i en relation mellan aktörer som i visst avseende är jämlikar. Han påpekar att ömsesidiga relationer är mer horisontella än de hierarkiska maktsystemen. Dessutom har de ingen rättslig skyldighet och bygger på en strävan att internalisera behov och deras tillfredsställande i nätverk med rättigheter och skyldigheter och är därmed uttryck för en strävan att göra sig mindre beroende av marknaden.
Det känns, som du beskriver, att folk passar på att få in sin vilja och behov tack vare till Bolognaprocessen.
Ömsesidighet är ett begrepp som jag inte direkt stannat inför tidigare men så som jag förstår Säljö handlar det om att individer agerar tillsammans med andra individer, redskap och i sociala praktiker på ett sätt så att individen både utvecklar sin indiviudalitet och samtidigt blir en del i ett kollektiv. Jag tror att det viktigt att man faktiskt lägger märke till att "sociala" teorier av det här slaget inte ser människor som utlämnade till en social praktik där man förlorar sin individualitet. Tvärtor tror jag att man faktiskt *blir* någon genom social interaktion. Man skulle ju också kunna vända på det: vad skulle man bli utan social interaktion med andra och med tillgängliga resurser. Det är lite svårt att tänka sig faktiskt.
SvaraRadera