The Net in Higher Education: Högre utbildning, IT och statliga åtgärder

År 2000 utkom Högskoleverkets rapport Eldsjälar och institutionell utveckling författad av forskarna Hansson, Säljö och Ludvigsen. Rapporten var en utvärdering av projekt med IT-inriktning som fått stöd från Rådet och den utgör en intressant läsning inte bara för utvärderingen av de olika projekten som fått stöd utan också för att den ger en översikt över hur användningen av informationstekniken, vanligen kallad IT och senare IKT utvecklats inom den svenska högskoleundervisningen.

Här finns inte utrymme för någon längre beskrivning men författarna konstaterar att fram till det tidiga 90-talet var det i princip bara forskare som hade tillgång till datorer. Internationellt, framförallt i Storbritannien fanns dock förebilder att hämta och man inledde efterhand ett internationellt samarbete.

Intresset för IT visade sig ta ordentlig fart när bilder och framförallt multimedia började bli tillgängliga för större grupper och det var främst medicinarna som började ta de nya möjligheterna i anspråk. Bland vanliga lärare var dock intresset lågt och det var inte ovanligt att man såg datorn som ett hot mot de traditionella verksamheterna.

För att rätt förstå diskusssionen eller snarare diskursen kring IT i undervisning kan det vara nödvändigt att systematisera bilden av IT något. En mycket välkänd sammanställning av hur man sett på IT under olika skeden gjordes av Timothy Koschmann som talar om tre (eg. fyra) skiften eller paradigm: CAI, ITS och CSCL.

Jag skall inte fördjupa mig i denna indelning utan bara konstatera att de två första perspektiven bygger på en individualistisk och mekanisk syn på lärande där ett förutbestämt stoff skall överföras så problemfritt som möjligt. Datorn tänks alltså i någon mening ersätta läraren.

Efterhand växer emellertid ett nytt perspektiv fram där tekniken blir en resurs för lärandet; Internet blir en faktor att räkna med. Istället för att presentera ett bestämt stoff som skall inläras blir det viktigt att skapa miljöer för lärande där teknologin blir till en resurs. Informationtekniken blir härmed inte ett sätt att presentera och arbeta med traditionella mål utan tekniken leder till nya mål och nya kunskapsstrukturer som innebär att traditionella mål och arbetssätt måste omvärderas. Nu börjar man alltmer tala om IKT där K står kommunikation.

I slutet av 90-talet skärps kraven på lärarna genom förändringar i examensordningen och man börjar ställa krav på IT-kompetens. Det blev Rådet som fick i uppdrag att organisera och stödja utvecklingen av en sådan kompetens . Ett speciellt villkor var att undervisningen skulle utformas med tanke på studenternas lärande, vilket vi kanske tycker är ganska självklart idag.

År 2002 bildades Sveriges nätuniversitet för att samla lärosätenas IT-baserade utbildningar under ett tak; det gällde både distansutbildning och campusbaserad utbildning. För att stimulera lärosätenas utveckling av IT-baserade utbildningar, avsattes särskilda medel under perioden 2002–2004. Medlen gavs som extra ersättning (studentpeng) till de kurser som registrerades inom nätuniversitetet. Ungefär samtidigt bildades Myndigheten för Sveriges nätuniversitet för att samordna och administrera verksamheten inom Nätuniversitetet. Den nya myndigheten skulle också fördela medel för att stimulera utvecklingen av IT-stödd distansutbildning. Jag har själv medverkat i sådana kurser.

Ett viktigt syfte med Nätuniversitet var att bredda rekryteringen genom att göra utbildning mer tillgänglig för alla s.k. breddad rekrytering. Distansutbildning sågs som ett viktigt medel för att skapa breddad rekrytering. Man kan konstatera att det är politiska och sociala motiv snarare än rent tekniska som ligger bakom den här satsningen på IT inom högre utbildning.

Den breddade rekryteringen skrevs senare in som ett av verksamhetsområdena för en ny myndighet som bildades i januari 2006. Då slogs Rådet för högre utbildning och Myndigheten för Sveriges nätuniversitet ihop till en ny myndighet med ett hopplöst namn, Myndigheten för nätverk och samarbete i högre utbildning, förkortat NSHU.

NSHU fick ett trefaldigt uppdrag:

stödja breddad rekrytering av studenter till universitet och högskolor
stödja pedagogisk utveckling
stödja utbildning på distans som grundas på informations- och kommunikationsteknik (IT-stödd distansutbildning)

Senare tillkom också uppdraget att utveckla och upprätthålla internationella kontakter. Man skulle väl med en lätt underdrift kunna säga att detta var ett omfattande uppdrag.

Myndigheten blev dock kortlivad, främst av politiska skäl, då den lades ner 2008. Den nya borgerliga regeringen som tillträdde menade att det fanns för många små myndigheter och att lärosätena själva skulle ta ansvaret för de uppgifter som NSHU hade haft.

Inför nedläggningen fick Roger Säljö och jag uppdraget att försöka sammanfatta den omfattande verksamhet som bedrivits vid NSHU. Uppdraget fick sitt uttryck i rapporten NSHU - en liten myndighet med ett stort uppdrag.