måndag 25 oktober 2010

Varför inte följa en kurs i sociala medier på Stanford?

Jag har tittat på denna en stund men blev helt förförd av presentationsverktyget Prezi. Man kan skaffa sig en gratislicens. Som student eller lärare kan man också få en "Edu-licens".

Jag skall kika vidare på Howard Rheingolds kurs. Man kan säkert lära sig något här.

Wiki:Virtual Community/Social Media Stanford 2010 Course Wiki | Social Media CoLab

Kan utbildningsforskning hjälpa den enskilde läraren?

I ett utmanande inlägg med titeln Skeptical about educational research ifrågasätts värdet av utbildingsforskning.

Funderingen startar från en artikel - Lies, Damned Lies, and Medical Science -  där värdet av den medicinska forskningen för den enskilde patienten diskuteras på ett närmast brutalt sätt. I artikeln hävdas att det enda de medicinska forskarna egentligen är intresserade av är att få forskningsanslag och bli publicerade. För att att uppnå dessa mål är det nödvändigt att, hålla med, bortse från resultat, komma med något som slår och att hålla sig väl med sina reviewers.

I inlägget om utbildningsforskning jämför författaren med vilken relation litteraturvetenskapen har till författande. Skillnaden mellan utbildningsforskning och litteraturforskning är att den senare inte gör anspråk på att skapa bättre författare.

Trots många årtiondens utbildningsforskning är resultaten klena, sägs det. En del av förklaringen kan ligga i att de flesta forskare inte deltar i den verksamhet de studerar.

Artikelförfattaren menar att man egentligen kan lära sig mer av berättelser och kvalitativa rapporter från gruppen av undervisare än av att genomsöka databaserna efter de senaste studierna. När man försöker generalisera resultaten, blir den praktiska nyttan praktiskt taget noll.

En fungerande inriktning däremot är, enligt författaren en aktionsinriktad forskning där man under en längre tid studerar sin egen verksamhet och dess metoder. Den här metoden där lärare delar med sig av vad de gjorde och vad som hände snarare än att försöka bevisa att något fungerar generellt är mer värdefull.

I de kommentarer som följer på artikeln ges förstås motargument såväl som stöd för det som hävdats. Är det inte värdefullt, säger någon, att om samma metoder används vid två tillfällen och man lyckas i ena fallet och inte i det andra, att man jämför och försöker systematisera de faktorer som inverkade?

En annan kommentar undrar var man från början fått idén att man skulle kunna generalisera undervisningsfrågor på samma sätt som man gör inom medicinsk forskning.

Varje kvantitativ studie, säger en, beskriver rimligt normala populationer och inte individer. Kvantitativa studier kan fungera på en biologisk nivå men är det rimligt att därför tro att detta fungerar på lärande om detta inte begränsar sig till mycket rudimentära nivåer.

måndag 18 oktober 2010

En kompromiss i frågan om beroendet av andra i distansundervisning

Så här skriver Tony Bates The pros and cons of self-paced online learning « Tony Bates
om för- och nackdelar med gemensam start eller "rullande start" i distanskurser:

"The value of group work for developing critical thinking skills, social learning, and just learning a hell of a lot from other students, far outweighs the flexibility of not having to wait three months to start a course. Also, many students new to online learning need a clear structure, with deadlines, otherwise they procrastinate and delay until they get so far behind they drop out."

Men varför skulle man inte kunna försöka en kompromiss och medelväg?

"Why not wait until say four students have registered, then start the course, with the four students working through together? As more students sign up, more groups can be started. Thus it’s like joining a moving walkway with other groups already further ahead, with others behind. The groups of course can see the work of other groups, allowing students who start later to see what students earlier have done."

Sannolikt blir det problem med de administrativa systemen, säger Bates, men är det inte trots allt så att de administrativa systemen är till för att underlätta för lärare och studenter och inte tvärtom (alltså att lärare och studenter måste anpassa sig till vad systemen klarar av).

Fri fart?

Terry Anderson fortsätter här sin diskussion om "paced" och "self-paced" distanslärande. On self-paced learning | Virtual Canuck

Jag tycker dock att hans förslag om "self-paced" lärande ganska mycket liknar det jag själv tror mest på även om mina kurser är tidsbegränsade och har ett visst tidsschema som skall följas. Jag tror trots detta att det finns en ganska stor flexibilitet.

Ett problem är, som jag ser det, att tidigare omgångars bidrag inte finns tillgängliga för nästa omgång. Härigenom kan man inte bygga vidare på de erfarenheter som gjordes av föregångarna. Sådan är emellertid ordningen i våra LMS


Tradition och transformation på nätet


Nätbaserad undervisning och lärande som utvecklats under de senaste 15-20 åren har varit till glädje för många och bekymmer för andra. Så inleds artikeln Theories and models for online learning av Haythornthwaite, Bruce, Andrews, Kazmer, Montague och Preston. Ingen har under denna tid kunnat påvisa att nätlärande är vare sig bättre eller sämre än det traditionella lärandet på campus. Idag förekommer dessutom många blandformer.

En av teserna i artiklen är att utvecklingen av de verktyg som finns tillgängliga nätet har skett utan att undervisningen vid våra lärosäten har förändrats nämnvärt. En stor förändring är att de nya verktygen har gjort det möjligt att kombinera arbete och studier vilket lett till att lärandet numera inte sker enbart vid ett lärosäte; det kan lika väl ske i hemmet eller på arbetsplatsen. Samtidigt innebär detta att den lärande i någon mening måste förhandla om tid för sitt lärande.

Nätet har en transformerande effekt genom att traditionella markörer såsom bakgrund, bostadsort, utseende, klädsel inte framträder på samma sätt som vid campuskurser eftersom man huvudsakligen kommunicerar via text (asynchronous learning networks, computer mediated communication, communities of practice).

Ett annat utmärkande drag är att det man åstadkommit blir bestående, att man kan återvända till det samtidigt som det kan läsas av andra.

Ytterligare en skillnad mot traditionellt lärande är att genom att delta i en gemenskap på nätet med mutual engagement, joint enterprise, and shared repertoire of actions (Wenger) blir lärandet en fråga om identitet och identitetsutvecking.

Genom att själv bidra med innehåll och ta kontroll över sin lärandeprocess skapar de lärande en ny standard för hur lärande kan gå till. Det lärande som sker i sådan här praktikgemenskaper är baserat på dialog, egen aktivitet och öppet delande av resurser. Lärarna å sin sida får också en ny roll som innebär att de måste vara beredda att både gripa in och träda tillbaka.

Samtidigt som dessa förändringar pågår håller emellertid många fast vid den traditionella bilden av nätlärande som innebär att individer sitter vid sin dator och gör uppgifter utan kontakt och engagemang med verkliga människor.

I de fall där man trots allt försöker se vad teknologin kan innebära för lärande på nätet, är dessa ofta avgränsade till valet av lärplattformar; man är inte intresserad av att utforska hur informationsteknologin faktiskt skulle kunna konstituera nya lärandepraktiker.

Hela artikeln finns i den utmärkta onlinetidskriften First Monday, Volume 12, Number 8-6 August 2007

Vad är kunskap?

Jag har läst det intressanta lilla häftet Vad är kunskap? http://www.regeringen.se/content/1/c4/28/98/16570a75.pdf som är en sammanfattning av en diskussion vid Bok- och biblioteksmässan 1999.

Färskvara?
Man för en intressant diskussion om kunskapens karaktär bla. fokuserar man på överflödet av kunskap och det problematiska i att man betraktar kunskap som en "färskvara". Panelen kommer fram till att det visserligen är en del kunskaper som är färskvara men att det alltid finns vissa rotkunskaper som håller över längre tid. Man tar t.ex den fina metaforen med ett träd och dess löv som förklaring. Löven är i viss mån en färskvara men trädet är mer beständigt.

Det förs också en diskussion om information och kunskap. Information, säger Liedman är något som är förpackat medan kunskap är en relation mellan ett subjekt och ett objekt (alltså informationen).

I den högre utbildningen bör vi alltså inte fokusera på vad som är färskvara utan vad som håller sig över tid. Det är f.ö. den fråga som diskuteras i den utmärkta boken "The University of Learning" av Bowden och Marton.

Diskussionen om teori och praktik
I det här sammanhanget kan man inte heller disktinkt åtskilja teori och praktik, något som Säljö har diskuterat i flera böcker. Det finns ingen verksamhet som inte kräver någon form av analytiskt tänkande lika lite som det finns verksamheter som inte kräver någon form av praktisk färdighet.

Karin som är sjukgymnast är inne på att det inte räcker med en bred teoretisk bas (fysiologisk kunskap om människokroppen) för att utöva yrket som sjukgymnast; det krävs alltid något mer än det objektiva testresultatet när man handskas med människor. Den här diskussionen mynnar ut i att kunskaper alltid är gränsöverskridande och att våra strikta gränser mellan olika kunskapsområden är ett gammalt arv som vi inte kan göra oss kvitt.

Tar tid att bli skicklig
Musikvetaren Jan Ling pläderar för att musik och annan kultur måste få utrymme. Intressant i det sammanhanget är att han tar upp att det tar tid och måste få ta tid att bli excellent inom ett område, något som vi har lite svårt för idag då allt går med svindlande fart.

Open access
Artikeln avslutas med en intressant diskussion om kunskap, makt och pengar. Den rika västvärlden dränerar utvecklingsländerna på utbildade människor. Men med informationstekniken skulle vi idag kunna sprida information (och kunskap) över världen även till trakter som ligger avlägset. Det handlar om viljan att dela med sig som jag ser det. I det sammanhanget är "open accessrörelsen" ett lovvärt initiativ. Här finns goda föresatser att sprida medicinsk forskning men vi vet också hur läkemedelsbolagen med sina patent omöjliggör för fattiga länder att tillverka billigare mediciner.

En mycket intressant och lättläst artikel. Läs den jag läste ock skrev detta på tåget (ca 50 min).

TED

Jag fick idag ett inlägg från annat håll med länk till ett spännande föredrag. Kanske extra spännande för den som har barn. Den här webbplatsen innehåller massor av intressanta föreläsningar även i andra ämnen.
 

TED är en ideell verksamhet som startade 1982 som en konferens för att föra samman människor från tre akademier: Technology, Entertainment och Design. TED har sedan dess blivit bredare och täcker idag en rad olika ämnen. Tanken är att personer inom olika akademier ska få möjligheten att sprida sina upptäckter till en bredare publik, därför finns ofta textning till varje föreläsning på mer än 20 olika språk. http://www.ted.com/

Titta t.ex. på en strålande föreläsning både vad gäller framförande och innehåll om kreativitet:

http://www.ted.com/talks/lang/eng/ken_robinson_says_schools_kill_creativity.html
 

IKT-bloggen » Blog Archive » NU 2010 ”Dialog för lärande”

En utmärkt sammanfattning av NU-konferensen på IKT-bloggen från Högskolan i Halmstad.
IKT-bloggen » Blog Archive » NU 2010 ”Dialog för lärande”

tisdag 12 oktober 2010

CEL - community embedded learning

Under morgontimmarna träffade jag på en aspekt på e-learning som jag fann värd att skriva några rader om. Det handlar om "CEL" vilket står för commmunity-embedded learning. VAd är nu detta tänker kanske läsaren? Jag skall reda ut detta så som jag förstår det mot bakgrund av den artikeln och min egen erfarenhet.

Alla som går en kurs online ingår samtidigt i många "communities" utanför kursen; det är först och främt i familjen och bland vännerna men också på arbetsplatsen.

När man går en kurs på nätet tar man också med sig åtskilligt från de nätverk man ingår i utanför kursen. Kazmer säger:
"Students not only bring their workplace into the online class, but also bring what they learn in their courses into the community that they know well and that knows them."

Det är detta som är kärnan i CEL

Onekligen en intressant tanke att när man går en kurs på nätet så drar man in sina erfarenheter från sitt arbete men vi kanske inte alltid tänker på att man också påverkar sitt arbete med de erfarenheter man gör i en kurs. Detta sker utan att man explicit försöker åstadkomma denna påverkan. Det är framförallt fem sorters överföring (transfer) som brukar ske:

  • Kunskaper förs över från arbetsplatsen till kursens gemenskap
  • Kunskaper förs över från kursens gemenskap till arbetsplatsens
  • Kunskaper förs över från kursens gemenskap till de privat gemenskaperna
  • Kontakter från kursens gemenskaper leder indirekt till andra människor utanför kursen
  • Relation mellan institutioner (universitet, arbetsplatser m.m.) blir möjliga genom informationstekniken 

Dessa olika kontakter kan uppstå om studenterna interagerar frekvent med varandra och med lärare med hjälp av informationstekniken. Det krävs alltså att man lär tillsammans genom att dela erfarenheter och diskuterar sina tolkningar av de texter och övriga resurser som man använder sig av.

Mot slutet av texten tar författaren om vilka svårighet som studerande med förankring i såväl arbetsliv som studiegemenskapen skulle kunna möta. I någon mening kan arbetsplatsen ses som en förängning av klassrummet. För det fall studenten ser sin arbetsplats som en arena för tillämpning eller experimenterande av det som sker på kursen är det inte säkert att detta uppskattas. Förutom att det kan ta en del tid kan det också vara så att den eventuella förändringen inte uppskattas. Kansk är det så att man på den aktuella arbetsplatsen inte uppskattar "akademiskt tjafs" eller hur man väljer att formulera sig. I texten nämns också att det kan vara så att man på arbetsplatsen hyser misstro mot e-learningkurser i allmänhet och betraktar dem som underlägsna andra kurser.

Slutligen skall man nog inte förringa den vinst en arbetsplats kan göra genom att den tillförs nya idéer.

Det jag här skrivit några funderingar om är hämtat från ett avsnitt som heter Community-embedded learning av Michelle M. Kazmer och det ingår i artikeln Theories and models for online learning av Haythornthwaite, Bruce, Andrews, Kazmer, Montague och Preston. Artikeln finns i den utmärkta onlinetidskriften First Monday, Volume 12, Number 8-6 August 2007
http://firstmonday.org/htbin/cgiwrap/bin/ojs/index.php/fm/article/view/1976/1851

måndag 11 oktober 2010

Lärplattform eller fria verktyg


Jag använder dagligen en kommersiell lärplattform (LMS, VLE). Många gånger irriterar jag mig på vissa funktioner. Jag har också prövat att skapa en öppen lärplattform på Google Groups där jag kan uppnå samma funktionalite och samtidigt bestämma själv. Jag har många gånger frågat mig varför vi behöver en bestämd lärplattform när det redan finns en massa verktyg på nätet som dessutom är gratis.

En intressant artikel, The centralisation dilemma in educational IT, http://www.igi-global.com/Bookstore/TitleDetails.aspx?TitleId=1134&DetailsType=FreeSampleCopy ser skillnaden mellan LMS och öppna lösningar som skillnaden mellan centralisering och decentralisering. I artikeln ställer man argumenten för respektiv inriktning mot varandra. Några av argumenten för att centralisera är dessa:


  • alla möter ett likadant verktyg
  • supporten kan centraliseras
  • kvalitetssäkring
  • effektivitet
  • stabilitet
  • integration mellan olika verktyg


Några av argumenten för att använda öppna, decentraliserade resurser är:


  • fria att använda
  • användarvänlighet
  • flexibilitet
  • pedagogiskt relevanta
  • kontrollerbara
  • personliga


Man kan inte bortse från att en lärplattform kan vara ett stöd för studenterna; det är inte heller populärt att behöva logga in på olika ställen på nätet. Det finns också en stabilitet i ett kommersiellt system. Nu kan man dock förvänta sig att stabiliteten är hög även hos Google såväl som hos Microsoft, kanske rentav högre än i en del kommersiella system. Det finns säkert en hel del övrigt att önska vad gäller stabilitet även hos vissa kommersiella lösningar, medan gratisapplikationer som Gmail, Hotmail, YouTube, Facebook m.fl. i princip alltid fungerar.

Argument utöver punktlistan ovan, som talar för decentraliseringslinjen, är att det alltid finns många olika viljor på ett stort universitet. Universitetsfolk tycker om att bestämma själv och har i allmänhet starka argument som stöd för sin självständighet.Andra argument för decentralisering kan vara att man inte "lägger alla ägg i samma korg" om något skulle gå fel utan man sprider riskerna på flera olika applikationer.

Om man skulle försöka sig på att förutsäga utvecklingen kommer nog inte lärplattformen att vara ohotad om den fortsätter att vara ett slutet system. Om man däremot på ett enkelt sätt skulle kunna integrera verktyg utifrån personliga val och ändå behålla lärplattformens (administrativa) stabilitet borde framtidsutsikterna se ljusare ut.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

söndag 10 oktober 2010

Tre myter om kurser på nätet

Eftersom jag själv har stor erfarenhet av att jobba med nätkurser, fann jag nedanstående intressant.

"Like most of the students who enroll in an online course thinking it'll be a walk in the park, instructors also fantasize about the simplicity of teaching a course from the confines of their own home. Maybe that's why the rise of online education went from 3.2 million in 2006 to 12 million in 2009, according to research firm Ambient Insight. But despite the rise in popularity of online degree programs, many instructors still have a skewed idea of what teaching "distance education" truly entails. Below are the top three myths about online education, a must-read before you decide to teach."

Myth 1: Teaching online will take less time since you don't have to be in class 3 hours a week.
Myth 2: Everyone who teaches the courses are qualified to teach online.
Myth 3: There will be little or less class-participation.

Läs hela artikeln här: http://blog.acm.org/elearn/2010/09/3_biggest_myths_about_teaching.html

Jag tror knappast att jag skulle gå på de här myterna.

torsdag 7 oktober 2010

Lärplattform - verktyg för lärande eller administration?


(Det här inlägget är inspirerat av George Siemens artikel Learning or Management Systems?)
Idag säger vi lärplattform på svenska för det som på engelska kallas learning management system (LMS) och ibland virtual learning environment (VLE). Lärplattform betonar det politiskt korrekta ordet lärande medan LMS visserligen har ett L som i lärande men det är M som i management som är centralt. Ett LMS:s främsta syfte är att sköta administrativa frågor i en undervisningskontext.
Många sådana här system faller i upphandlingarna på att de inte klarar av att tillgodose en kunds administrativa krav. Att något system skulle ha fallit på att det inte fyller pedagoiska krav har, såvitt jag vet, inte inträffat. Man skulle också kunna säga att learning blivit sekundärt i förhållande till management.
Ett LMS ger därför - förutom den i och för sig nödvändiga möjligheten att hålla reda på, informera och kommunicera med en grupp studerande - också möjlighet till en hög grad av kontroll. Man kan se hur ofta de studerande loggar in, när de loggar in och man kan hålla reda på deras framsteg. Detta är visserligen nödvändigt för utbildingsinstitutioner men har lite att göra med hur lärandet sker.
De flesta LMS har en uppsättning verktyg som någon samlat ihop under ett gemensamt skal; många av dessa verktyg är användbara det skall erkännas men det stora problemet är att de som har designat lärplattformen har gjort detta utifrån en idé om hur undervisning går till. Man kan alltså säga att lärplattformen "lägger sig i" hur man skall organisera lärandeaktiviteterna men det är inte alls säkert att det LMS man har valt (åt oss) svarar mot hur vi vill organisera och genomföra vår verksamhet.
Valet av lärplattform vid ett lärosäte har knappast gjorts utifrån de studerandes och lärarnas perspektiv. Istället har valet gjorts utifrån ekonomiska överväganden och en föreställningen om att tekniken är neutral i relation till undervisningen.
Utanför våra utbildningsinstitutioner används inga LMS. De ungdomar som befolkar universitet och högskolor är i hög grad vana vid att agera på Nätet genom s.k. sociala medier som t.ex. Facebook, Twitter, Gmail, bloggar m.m. Här agerar man på egna villkor. Sannolikt känns det lite instängt bakom lärplattformens låsta grind.
Det som man alltmer talar om (i alla fall på vissa ställen) är personal learning environments (PLE); det viktiga ordet här förutom learning är förstås personal. I PLE tar de lärande egenkontroll över sitt lärande och reduceras inte till elever. I en studiesituation innebär detta givetvis inte att läraren abdikerar från sin roll som den som vet mer. Däremot innebär det att de studerande både får och bör ta större kontroll över sitt lärande.
Man kan se detta som en naturlig fortsättning på den utveckling som innebär att fokus har förflyttats från vad läraren gör till vad den lärande gör, något som också avspeglas i det som kallas lärandemål i Bologna processens efterföljd (även om denna process är en ren managementprocess).
Med en inriktning på den lärandes aktiviteter blir undervisning inte en fråga omatt fylla del lärande med innehåll utan mer en fråga om att vägleda, uppmuntra till dialog och samverkan. Istället för att låta sig fyllas på blir lärandet performativt genom att man producerar. Exempel på detta är wikis, bloggar, nätverk, sociala bokmärken och filmer. Någon i min närhet beskrev sättet att agera på Nätet som att delta och dela.
Om vi nu skulle lockas att experimentera i den anda som beskrivs ovan, innebär det förstås inte att vi bör överge det vi tidigare gjort. Det kommer alltjämt att vara så att den som kommer ny till universitetet förväntar sig att undervisning ser ut på ett visst sätt, vill bli påfylld, lyssna till föreläsningar och råplugga inför tentan som vanligt för att sedan kunna pusta ut tillsammans med alla andra i samma situation.
Men allteftersom man blir lite mer van ...

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License