Inlägg
Inquiry-based and exploratory learning
New forms of communication and collaboration
New forms of creativity, co-creation and production
Richer contextualisation of learning
Web 2.0-verktygen inbjuder användarna till utforskande. De utmanar också både lärande och lärare genom att de gör det svårare att utöva kontroll över såväl källor som kunskapens legitimitet. Här menar jag att Wikipedia kan vara ett bra exempel på en otraditionell resurs där innehållet dessutom skapas av många, experter såväl som lekmän. Den flyktiga och mångfacetterade kunskapen på webben utgör också ett problem då det behövs både kunskaper och en kritisk inställning hållning för att inte gå vilse.
Sociala nätverk gör det också möjligt att kommunicera och samarbeta på nya sätt. Samarbete eller snarare kollaborativt engagemang är en gemensam ingrediens i många av de lärandeperspektiv som presenteras i rapporten. Kollaboration ses allmänt som en viktig aktivitet för att utveckla kunskap och förståelse, vilket naturligtvis inte behöver innebära att alla skall tycka på samma sätt.
Ett utmärkande drag för nätaktiviteter är att man öppet kommenterar och kritiserar andras produkter. Men just detta är själva idén med sociala nätverk som då blir både stöd och korrektion genom den gemensamma dialogen och engagemanget.
Att söka stöd för idéer och svar på frågor på nätet går ibland under namnet crowdsourcing; detta kan vara mycket framgångsrikt för innovation och problemlösning. Om man har ett nätverk av personer, man behöver inte vara personligt bekanta, är det ofta inte svårt att få svar elller förslag till lösning av problem som man presenterar för nätverket. Vi har säkert alla någon gång hör uttrycket the wisdom of the crowd, något som kanske inte alla uppskattar lika mycket.
Socialt nätverkande mellan studenter och lärare förefaller dock ha varit mindre framgångsrikt och många studenter ser lärares försök att nätverka som intrång i deras personliga arenor. Här finns också, även om det inte behandlas explicit i rapporten, intressanta diskussioner om huruvida och på vilket sätt lärare bör engagera sig i nätverk (t.ex Facebook) med sina studenter. Här läste jag häromdagen en del kloka råd som i huvudsak gick ut på att om lärare skall uppträda i samma facebookgrupper som sina studenter så skall det vara på strikt yrkesmässiga villkor. Som lärare bör man sålunda inte ha studenter i sina privata nätverk och de kommentarer och diskussioner man ger sig in skall gälla de studerandes studier liksom att man kommunicerar med sina studenter på arbetstid och inte på sin fritid. Ganska bra råd tycker jag personligen.
Web 2.0 ger alla som har ett intresse av detta möjligheter att publicera sig och skapa något tillsammans. När experter och fackfolk av olika slag publicerar sig på webben, innebär detta också att studerande inte enbart kan få tillgång till det som publiceras utan de får också en möjlighet att kommunicera direkt med den som är kunnig inom ett område. Den studerande kan härigenom få tillgång till en autentisk miljö där forskare utbyter information och erfarenheter. Dessutom finns också en möjlighet att faktiskt lägga sig i, ställa frågor och kommentera.
I utbildningssammanhang kan det vara intressant att skapa ett autentiskt auditorium eller en läsekrets; när man publicerar sig på nätet är det liksom "på riktigt" och inte en skoluppgift. Denna känsla av att något är på riktigt har ofta en positiv inverkan på produktionen. En intressant aspekt av detta är att gränsen för vad som är undervisning och vad som är autentiskt utforskande av någon fråga blir otydlig. Sannolikt blir det också mindre tydlig gräns mellan lärare och student när studenten blir en producent av innehåll.
En personlig erfarenhet av detta är att när studenter producerar sig på nätet i en blogg t.ex. så blir det inte längre undervisning och förhållandet mellan lärare och student ändras på så sätt att läraren inte längre kan ge typiska lärarkommentarer av stöd och uppmuntran som vid vanliga skoluppgifter då detta skulle se ganska bisarrt ut på nätet ("Bra, Lisa, du har verkligen fattat detta!"). Istället måste läraren gå in och kommentera på samma sätt som man skulle gjort i vilket inlägg som helst där någon för fram en idé, alltså i huvudsak sakligt argumenterande.
Ett problem med sociala nätverk i traditionella lärandekontexter kan vara frågor om ägande och individuell prestation. I formell utbildning skall varje individ bedömas utifrån sin prestation och i de fall då något producerats på webben där flera personer varit deltaktiga kan det förstås uppstå såväl bedömningsproblem som problem med vem som faktiskt har gjort vad. Detta har jag behandlat mer utförligt i ett annat inlägg som bygger på en insiktsfull artikel av Nina Bonderup Dohn.
Web 2.0 med alla de resurser som finns där gör det också möjligt att göra lärandet personligt och anpassat till de egna behoven. Idag finns åtskilliga resurser som gör det möjligt (och tillåtet) att rekombinera, repurpose, material på ett sätt som passar den enskilde, något som brukar gå under namnet personal learning environments (PLE). Ofta är det mycket motivationsskapande att göra bruk av nätets resurser för personligt lärande.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar