tisdag 31 maj 2011

De nya teknologierna - Web 2.0 för utbildning och lärande

Jag fortsätter här de reflektioner som jag inledde i mitt förra inlägg.

För att kunna säga något om Web 2.0-verktyg i högre utbildning har forskarna bakom rapporten A
 literature
 review
 of
 the
 use
 of 
Web
 2.0
 tools
 in
 Higher 
Education
 gjort traditionella litteratursökningar i peer-reviewed tidskrifter, sökt i databaser och också upprättat en sorts discussionsforum i webbapplikationen Cloudworks

I litteratursökningarna har man använd sökord som "web 2.0", "social media", "social networking", "higher education", "learning 2.0", "virtual worlds", "social learning", "participartory learning", "teching practise"; det finns fler sökord men de nämnda ger en uppfattning av vad forskarna ville undersöka, tycker jag.

Intressant är att de säger sig finna många fallstudier där den lärandes röst kommer till tals men betydligt färre där lärarröster hörs. Speciellt mycket material finner man från området e-lärande, distanslärande och från förespråkare för s.k. öppet lärande med öppna lärresurser (OER - open educational resoruces).



Undersökningen identifierar först fem breda teknologiska trender som sannolikt har ett stort inflytande på utbildning.


A
 shift 
towards 
ubiquitous
 and
 networked
 technologies
The
 emergence
 of
 context
 and
 location
 aware
 devices
The
 increasingly
 rich
 and 
diverse
 different
 forms 
of 
representations 
and 
stimulatory
 environments 
possible
A
 trend
 towards 
more
 mobile
 and
 adaptive
 devices
A
 technological
 infrastructure 
which 
is 

global, 
distributed
 and
 interoperable


Det handlar alltså om att teknologin är ständigt närvarnade, att den kan anknyta till speciella platser (GPS t.ex.), att den förekommer i så många och stimulerande former, att den är rörlig och kan påverkas samt att den är global och inbjuder till gemensamma aktiviteter.


Web 2.0-verktygen
Det som utmärker Web 2.0 är framförallt möjligheterna till deltagande. Jämfört med det som man brukar kalla Web 1.0 där webben främst användes för att sprida information till mottagare, så har utvecklingen gått mot det som också kallas "read and write web" eller "social web". Dessa uttryck pekar alla mot mer deltgande och användarinteraktion. Verktygen ger idag möjligheter för publicering och delning av användarnas produkter på nätet. Webben har alltså förändrats från en sorts innehållsförråd till en web som tillåter socialt deltagande och skapande av innehåll. Det kan handla om:

sharing 
of 
images,
videos
 and
 documents (as
 is 
evident 
with
 sites
 such
 as
 Flckr,
 YouTube
 and
 Slideshare)
mechanisms
 for 
content 
production, 
communication 
and
 collaboration
 (through
 blogs,
 wikis
 and
 micro‐blogging
 services
 such
 as 
Twitter 
and
 social 
sites
 like
 Facebook,
 Elgg
 and
 Ning
opportunities 
to
 interact
 in
 new
 ways 
through 
immersive 
virtual
 worlds
 (such 
as
 Second
Life)

De här nya sätten att skapa kontaker, diskutera och dela innehåll förefaller också gå väl i linje med vad som brukar anses vara god pedagogik d.v.s en pedagogik som kan betraktas som sociokonstruktivistisk men som också ger utrymme för ett personligt erfarenhetsbaserat lärande.

Även om många gemensamma aktiviteter var möjliga även före Web 2.0 har den nya infrastrukturen med bredband för enkel och billig internetaccess, framförallt trådlösa nätverk, tillsammans med användarvänliga mjukvaror för samarbete och kommunikation inneburit något nytt. Webbläsaren har blivit ett generellt verktyg som tillåter integration med en rad andra program. Själv tror jag att webbläsaren har blivit den programvara som jag använder mest. Det är nog ingen slump att Google tänker producera en dator som enbart är en webbläsare med tillgång till nätet.

Forskarna konstaterar också att de nya verktygen gör gränsen otydlig mellan professionella gemenskaper och sådana som är mer fritids- eller intressebetonade. Man överskrider gränser och det uppstår nya sätt att skapa och organisera kunskaper. Man identifierar tre slags skiften:

För det första är Web 2.0 mindre orienterad mot traditionella disciplinära gränser; den lärande får istället möjligheten att ta för sig och använda kunskaper på ett personligt sätt.

För det andra umgås man med kunskap på ett nytt sätt; det handlar mer om bläddring (browsing) och letande (scanning). Här kan man säkert som representant för en formell utbildningsinstitution rysa av obehag tänka ord som "ytligt", "otåligt" eller likande uttryck.

För det tredje, säger forskarna, handlar det om skillnader i hur man producerar kunskap; här handlar det mer om gemensamma, kollaborativa, strategier och mindre om solitära prestationer. Här finns också en anda av öppenhet, debatt och transparens på ett sätt som inte tidigare funnits.

Återkommande om Web 2.0 i undervisningskontexter är begreppen evolution och transformation, utveckling och förändring på svenska (eller rentav samma ord!), som jag tolkar det. Förändringen tänker man sig bestå i att man överskrider formella utbildningskontexter; utvecklingen skule då bestå i framväxt av informella lärandekontexter som luckrar upp gränsen mellan olika kategorier (lärare-student, gammal-ung, experter-autodidakter etc.)

Författarna till rapporten säger att det handlar om ett nytt paradigm för lärande och kunskap.

Med detta tycker jag att de som skrivit rapporten har laddat för en fortsättning både genom att identifiera några större trender och att påstå saker. Det blir därför spännande att se de kan iaktta några verkliga förändringar. Nästa avsnitt i deras rapport heter Changing learning and learners; det avsnittet skall jag ägna mig åt inom kort. Håll utkik efter detta eller läs originalet och förekom mig!

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar