Dialog för lärande på nätet

I en artikel i IRRODL skriver Andrew Ravenscroft om dialogen som vårt mest intuitiva och naturliga sätt att bilda mening i sociala sammanhang.

Även på nätet är dialogen central men här är villkoren inte naturliga på samma sätt och därför gör Ravenscroft en intressant distinktion mellan dialog som som något relationsskapande och dialog som ett redskap för kunskapsutveckling. Han beskriver de här två aspekterna av dialog som dialogism med rötter i Bakhtins sätt att betrakta dialogen resp. dialektik baserad på Vygotskijs sätt att beskriva hur kunskap utvecklas genom den välkända serien tes-antites-syntes.

Den dialektiska processen lämpar sig för utveckling av kunskap eller att "lära sig mer" då den utmärks av logisk argumentering. Den dialogiska processen är inriktad mot naturliga dialoger där förmågan att ta den andres perspektiv är mer centralt än att komma fram till en syntes.

  by  mortimer? 

Ravenscrofts övergripande argument i artikeln är att det är nödvändigt att ha förståelse för dialogens olika funktioner och att både dialogism och dialektik är nödvändiga för konstruktiva dialoger på nätet. Han uttrycker det så här:

"dialectic without dialog is blind (as in machine cognition)
dialogic relations without dialectic is empty of content (as in mother child couple): it is through their union that new shared understandings can arise."

Vad kan man då har för nytta av att veta något om olika sätt att förstå en digital dialog?

Med kunskap om dialogers olika karakteristika är det möjligt att organisera dialogen i en nätbaserad kurs så att såväl den relationsskapande dialogismen som den mer logiskt argumentativa dialektiken kommer till uttryck i det som Ravenscroft kallar dialogspel (dialogue games).

Genom att vi kan problematisera och förstå lärandesituationer, menar Ravenscroft, kan vi också medvetet välja bland de verktyg vi har till förfogande. Det är ofta så att sociala media generellt inte är i harmoni med det lärande som var avsett.

Sålunda menar Ravenscroft att instant messaging och chat är otillräckliga som stöd för genomtänkta diskussioner som skall leda till kunskapsbyggnad. På det stora hela är mikroblogg (t.ex. Twitter) och chat bra för kort och snabbt informationsutbyte, bloggar är bra för reflekterande kommentarer medan den digitala dialogen är bra för gemensamt tänkande och kunskapsbyggande på nätet.

Med kunskap om dialogens villkor på nätet kan man också försöka styra dialogen så att den kommer att innehålla såväl logisk argumentering som relationsskapande inlägg. Ravenscroft presenterar i artikeln ett digitalt diskussionforum där man har försökt strukturera dialogen genom att förutbestämma hur inlägg skall inledas. Deltagarna kan göra inlägg eller besvara andras under restriktionerna inform, question eller challenge. Genom att inleda sina inlägg på ett strukturerat sätt såsom I think ... , I disagree because ..., Let me elaborate ... åstadkommer man en medvetet strukturerad dialog med såväl argumentering som relationsbyggande. I grunden handlar detta förstås om att lära deltagarna i dialogspelet att diskutera.

Detta försök försiggick i ett organiserat och välstrukturerat sammanhang. Utmaningen är förstås om deltagarna skulle kunna sköta detta på egen hand. Ravenscroft lutar åt att sannolikt behövs någon styrning.

Kanske är det centrala, trots allt, i artikeln beskrivningen av dialogens karakteristika, vilken skapar en medvetenhet och möjlighet att reflektera över de dialoger man iscensätter i nätbaserat lärande och att man på olika sätt kan försöka manipulera villkoren så att dialogerna blir konstruktiva. Viktig blir också medvetenheten om vad olika digitala verktyg erbjuder (afford) i relation till vad man vill åstadkomma. Detta innebär i sin tur att man kan göra mer ändamålsenliga val.


This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License