Hur vi benämner händelser har en oerhörd symbolisk betydelse, säger Ulises A. Mejias, assistant professor vid State University of New York och det har aldrig tidigare varit brukligt att uppkalla historiska händelser efter de medier som har gjort dem kända. Inte brukade vi väl säga leicarevolution om en händelse som blev känd för världen tack vare en viss kamera?
Med denna fråga ironiserar Mejias över hur absurt det är att kalla folkliga resningar som de i Tunisien och Egypten för Twitterrevolutionen eller Facebookrevolutionen; det är i grunden nedsättande att sätta likhetstecken mellan kamp för mänskliga rättigheter och varumärkesnamn.
Det är visserligen bra att människor på olika ställen i världen kan använda sociala medier för sina syften men för den skull är det inte rätt att tanklöst benämna människors kamp för drägliga levnadsförhållanden med varumärkesnamn. Det är knappast heller rimligt att säga att Youtube, Twitter eller Facebook har startat några uppror. Detta har emellertid inte hindrat förespråkarna för de sociala medierna att dra slutsatser om vilken roll teknologin spelar för den historiska utvecklingen.
Digitala medier kan visserligen spela en roll för organiserandet av sociala rörelser men de kan inte bilda några varaktiga allianser; de kan heller inte skydda nätaktivisterna när motståndarna börjar använda samma medel för att slå ner motståndet.
Faran med att säga Twitter-, Facebook- eller Youtuberevolutionen är att det avpolitiserar vår förståelse av konflikter samtidigt som vi inte inser vilken roll kapitalismen har för att undertrycka demokratin. Istället föreställer vi oss att demokratin i ett konsumtionssamhälle är något som uppkommer som en följd av vår möjlighet att uttrycka oss själva genom sociala medier och att de företag som skapar dessa media aldrig skulle ställa upp på regeringars sida mot folket.
Detta är förstås önsketänkande och vi måste inse att även om Internets ursprungliga arkitektur uppmuntrade öppenhet så håller det på att bli alltmer privatiserat och centraliserat. Vilken roll kan mediaföretag som Facebook och Twitter kan spela för demokratin?
Den framväxande marknadsstrukturen på Internet utgör ett hot mot möjligheterna för människor att använda Internet som ett verktyg för demokrati. Ju fler monopol som kontrollerar sammanställning och spridning av användargenererat innehåll desto lättar blir det för myndigheterna att få tillgång till denna information. När digitala nätverk växer och blir alltmer centraliserade och privatiserade, så ökar visserligen möjligheterna för deltagande men det ökar också myndigheters möjlighet till kontroll.
Om människors kamp inte kan fortgå utan Facebook och Twitter är den dömd att gå under, slutar professor Mejias.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar