Vad är en MOOC?

Det konstiga ordet i titeln står för massive open online course vilket betyder att det kan vara mer än tusen deltagare i kursen, att kursen är öppen när det gäller vem som får gå kursen och att den går på nätet. Beteckningen kurs ger i det här fallet möjligen lite felaktiga associationer eftersom kurs brukar innebära att man skall klara av något som någon annan bestämt och att man därefter blir bedömd på ett eller annat sätt. Så är inte riktigt fallet här.

  by  Chris P Jobling 

Jag skall berätta lite om mina (begränsade) erfarenheter av sådana kurser. Hösten 2010 anmälde jag mig till en sådan kurs för att ta reda på vad detta egentligen var. Nedan skall jag referera lite hur Stephen Downes (en av "kursledarna") beskriver vårens kurs.

Kursen är öppen för alla och helt fri; allt material som används i kursen är fritt tillgängligt pä nätet och den som väljer att registrera sig kan också själv bestämma hur mycket eller på vilket sätt han eller hon vill delta och bidra i kursen.

Vårens kurs är planerad att pågå under 12 veckor och under den tiden kommer kursledningen att ordna vissa onlineseminarier som man kan delta i (eller avstå från). Under förra omgången spelades seminarierna dessutom in eftersom det kan vara vissa problem med tiderna för en kurs som pågår över hela jordklotet. 

Vårens kurs med namnet CCK11 (connectivism and connective knowledge) har sin grund i connectivism vilket kan förklaras som att "knowledge is distributed across a network of connections, and therefore [...] learning consists of the ability to construct and traverse those networks. Knowledge, therefore, is not acquired, as thought it were a thing. It is not transmitted, as though it were some type of communication." Istället är det all connections som utgör allt vad vi vet, vad vi tror och vad vi föreställer oss. Det kan visserligen vara intuitivt begripligt att tala om kunskap som begrepp, påståenden och teorier som vi på något sätt förvärvar och lagrar men det är mer riktigt och pedagogiskt mer användbart att betrakta lärande som upprättandet av connections.  Titta på det här videoklippet.

Det sägs vidare om kursen att själva processen att delta är viktigare än det innehåll man till äventyrs lär i kursen. Själva idén med en connectivist kurs är att deltagaren är indragen (immmersed) i en gemenskap med andra deltagare och därigenom blir introducerad i att delta på det sätt man gör i en sådan praktik.

Nu funderar kanske läsaren på hur man skall klara av en kurs med så många deltagare och med ett innehåll som verkar i princip kunna bli gränslöst; vi är ju så vana vid kursplaner, lärandemål, litteraturlistor och examinationer och här verkar det ju inte vara någon ordning allts. Och hur skall man hinna med allt?

Först och främst måste man inse att man inte kommer att hinna med allt; det är inte ens meningen. Isället kommer det gradvis att utkristalliseras intresseområden och teman som man kan intressera sig för tillsammans med andra som är intresserade av samma saker. 

 

För att vi trots allt skall få någon sorts känsla av sammanhållning tar kursledningen på sig uppgiften att föreslå texter som de själva är intresserade av att diskutera med andra samt att med hjälp av olika datorverktyg aggregera det innehåll som skapas i form av diskussionsinlägg, bloggar, tweets m.m.

De bidrag man får tillgång till och de associationer man gör ligger till grund för remixing vilket innebär att man bearbetar sina associaioner och nya idéer i form av en blogg, att man lägger upp bokmärken, att man deltar i diskussioner, att man twittrar eller att man startar egna diskussionsgrupper på t.ex. GoogleGroups. 

En viktig insikt är att man alltid bygger på andras tankar och att man aldrig skapar något utav ingenting, säger Downes. Därför använder man hellre termen repurpose än create. 

Det kan förstås kännas svårt och lite ovant är att dela det man skapar med andra. Kanske behöver man också ta en sådan här kurs några gånger innan man känner sig bekväm med att lägga ut sina tankar för hela världen. Själv lärde jag mig massor under min första kurs men jag var inte särskilt aktiv (inte alls) i kursens diskussioner. Däremot startade jag den här bloggen, började twittra och började "utsätta" andra för mina nya tankar genom att introducera sättet att tänka i mina egna kurser.

I grunden är det förstås nödvändigt att dela med sig av det man har åstadkommit. Om alla är tysta och förväntar sig att kursledningen skall föresläsa eller tala om vad som är viktigt blir det inte mycket till MOOC. Vi får se hur det går den här gången.