The Net in Higher Education: Informationsflöden och traditionella kurser

Hur skall man kunna hålla reda på all information i dagens informationsbrus? Ett första svar är att det kan vi inte så vi måste tänka på något annat sätt.

En egenhet hos informationsflödet är att det är fragmenterat, snuttifierat, som det ibland heter i skoldebatt och annan debatt. Karakteristiskt för sådan information är att den inte är integrerad eller meningsfullt organiserad utan istället blir varje enhet något eget för sig. I den forskningsinriktning som på 70-talet undersökte universitetsstuderandes sätt att förhålla sig till studierna beskrevs på ett belysande sätt att de studerande kunde fokusera på textens olika delar eller på textens övergripande idé; dessa sätt att förhålla sig till studierna beskrevs med termerna atomism respektive holism.

by GuillermÐ¾

Hur skall vi kunna skapa ett holistiskt förhållande till all den information vi möter idag så att den inte bara virvlar förbi i en alltmer förvirrande ström?

I ett intressant blogginlägg med titeln Activity Streams: Splicing information and social relations ställer George Siemens frågan What’s the next big idea for learning and development?

Genom att information idag i allt högre grad kommer i små enheterfrån många olika ställen (activity streams) i istället för i genomarbetad form som i böcker böcker eller utredande tidningsartiklar där någon redan har integrerat informationen, måste vi i allt högre grad göra denna bearbetning själva. Att åstadkomma denna förmåga förefaller därför vara en angelägen utbildningsuppgift.

För formaliserad undervisning är detta en utmaning. Det traditionella sättet att bedriva högre utbildning bygger på att man avgränsar lärostoffet i kurser innan studierna kan börja. Att skapa en kurs idag är heller inte enbart en fråga om att engagera studenter för ett intressant innehåll utan det är en ganska formell och utdragen p procedur där det skall skrivas kursplaner och formuleras lärandemål utifrån bestämda kriterier. Efter detta skall kursplanen godkännas innan den upptas i lärosätets kursutbud.

Frånsett att detta tar relativt lång tid och att den litteratur som rent juridiskt skall specificeras inom en viss tid kan ha blivit inaktuell vid den tid då kursen startar, tar den traditionella kursen över det mesta av ansvaret för vad som skall läras, hur detta skall gå till och hur studenten skall examineras.

I en post-course model vore det kanske mer ändamålsenligt att det var studenterna som med hjälp av erfarna lärare och lärosätets resurser (alltså även böcker och andra texter) skapade sina personliga lärobjekt, kanske i form av egna kurser.

Allt detta innebär förstås ett radikalt nytt tänkande som nog inte är så lätt att vare sig fatta eller genomföra för den som länge levt i en traditionell undervisningsmiljö.

Den som vill fortsätta att fundera på de här frågorna rekommenderas att läsa Siemens' blogginlägg som handlar om hur vi kan skapa mening av såväl informationsflödet som våra sociala kontakter (Splicing Information and Social Relations).