Att beskriva en MOOC

I en serie inlägg med titeln The Mooc Quality Project ger en rad experter sin syn på företeelsen MOOC. Nedanstående inlägg är ett destillat av inlägget Week 2: The Quality of Massive Open Online Courses av Stephen Downes.

Akronymen MOOC står som bekant för massive open online course och man kan fundera över varje bokstav i detta uttryck i tur och ordning.

  by  AJC1 

Massive
Massive leder naturligt tankarna till att det är många deltagare men detta räcker inte som svar utan massive har snarare innebörden att det skall vara möjligt för många deltagare att delta. Det handlar om att undanröja "flaskhalsar". En sådan uppstår om många måste ha tillgång till en specifik resurs och dessutom samtidigt. Detta hade jag nog inte tänkt på innan. Vi förförs lätt av att massive betyder många och enbart detta.

För att det inte skall uppstå flaskhalsar måste kursen organiseras så att de många deltagarna inte är beroende av tillgång till vare sig läraren eller andra resurser samtidigt. Den måste alltså vara flexibel vad gäller tid och resurser i vid mening.

Deltagarna i en MOOC är autonoma. Detta innebär att var och en deltar tillsammans med andra men utifrån sina egna intressen och behov. Alla deltar inte i en MOOC av samma skäl. Flera forskare betecknar deltagandet som cooperation snarare än collaboration där det senare innebär att man är mer fokuserad kring en gemensam uppgift.

En MOOC beskrivs oftast som ett system eller nätverk som anpassar sig efter individernas bidrag. Den kan alltså inte vara beroende av ett fåtal individer som alla följer

Open
Öppenhet kan ses ur en rad olika aspekter. Öppen för vem som helst  är en sådan. Det mest omtalade i det här sammanhanget är kanske attt kurserna inte kostar något för deltagaren; detta är kanske inte så sensationellt för oss svenskar som vant oss vid att högre utbildning är gratis. Men att  man har tillgång till något gratis betyder inte att det är öppet i alla avseenden. Förespråkarna för öppenhet skiljer här på fri som t.ex i betydelsen att tala fritt och på fri med innebörd att man inte behöver betala.  Öppen innebär också att de resurser som används är fria i det avseendet att de får användas utan restriktioner och att de kan bearbetas eller omarbetas av en användare. En fri resurs kan läsas, prövas, konsumeras utan konstnad eller skyldighet; en kurs där man måste använda ett visst material som kanske också måste inhandlas är inte öppen i den här betydelsen. Öppen innebär alltså att det inte får finnas hinder vare sig i tillträde eller resurser. Detta innebär också att det inte är någon skarp skiljelinje mellan de som går kursen och de som är "utanför"; man kan således röra sig in och ur kursen.

Online
Att en kurs finns online innebär att den ges på ett sådant sätt att den är tillgänglig för alla. Det är alltså inte nätet i sig som är det viktiga utan att den är öppet tillgänglig för vem som helst. Det kan visserligen krävas att man registrerar sig men i så fall skall registreringen vara  tillgänglig för alla som är intresserade av att delta.

Course
En intressant aspekt i det här sammanhanget är varför man överhuvudtaget skall beskriva en MOOC som en kurs. Downes (referens nedan) menar att det är viktigt att ha en startpunkt och en ändpunkt eftersom man då känner att det trots allt är ett begränsat åtagande.

En kurs hålls också samman av ett tema där innehållet behandlas i en viss ordning. Downes använder bilden av att "röra om i en viss gryta". Det handlar alltså inte om att planlöst surfa omkring på nätet.

Nu kan man kanske tänka sig att detta kan gälla för olika sorters nätkurser men en MOOC som drivs av en institution - ibland kallad wrapped MOOC – kan ha svårt att svara mot flera av de krav som nämnts ovan.

Sammanfattningsvis kan en MOOC beskrivas med nyckelorden: autonomy, diversity, openness, interactivity. För sitt minnes skull kan man möjligen skapa en ny boktavskombination av dessa nyckelord ADOI.

Delta i MOOC

Alla har vi nog våra bestämda och invanda uppfattningar om kurser och att vi  "går" en kurs någonstans för att undervisas och förhoppningsvis lära oss ettt visst innehåll. I Downes' version handlar undervisning om att modellera, demonstrera, praktisera och reflektera och att lära sig något har stora likheter med att bli en kompetent språkanvändare. Att vara en kompetent språkanvändare är inte en fråga om att enbart veta en mängd fakta utan för att lära sig ett språk måste man använda det. Man måste vara immersed i en språkgemenskap. Man lär som en konsekvens av interaktion med andra språkanvändare och förmågan eller kunskapen är vad man kan kalla emergent, alltså något som växer fram och som inte nödvändigtvis är bestämt från början. I en MOOC talar man alltså inte om för folk vad de skall lära eller hur de skall göra detta.

Utvärdera 

När man skall utvädera en MOOC, måste man utgå från vilket syfte man har. Några olika syften kan vara: att någon skall lära sig något,  att man vill utforska hur lärande kan gå till, att tjäna pengar. Ett annat kriterium kan vara huruvida den resulterar i framgångsrika nätverk där framgång naturligtvis måste ges en empirisk definition. Klart är emellertid att det inte är självklart att ”genomströmning” är ett tillräckligt kriterium.

Referens: http://mooc.efquel.org/week-2-the-quality-of-massive-open-online-courses-by-stephen-downes/

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige Licens.

Grupparbete - traditionen och nätet

Samtidigt som jag fick lära mig ett nytt uttryck för,  vad man lite vårdslöst skullle kunna kalla "traditionell undervisning", läste jag en intressant reflektion om olika villkor för grupparbeten i blogginlägget How Collaborative Learning Works in Closed Online Courses vs. MOOCs av Debbie Morrison.

Först det där nya uttrycket: COLC som står för closed, online, for-credit learning, course. Alltså en kurs som man registrerar sig för och läser för att få poäng. Vid de amerikanska universitet som beskrivs måste man också betala en "fee" förstås. Men även om vi i Sverige inte betalar för att gå en kurs inom högre utbildning, är likheterna stora. Författaren jämför den här typen av "traditionell" utbildning med de öppna kurser som vänder sig till tusentals deltagare s.k. MOOCs som i och för sig kan användas som beteckning på ganska olika slag av kurser. Ja, till och med själva ordet "kurs" blir lite problematiskt, när det skall beteckna någon sorts sammanhållande struktur för tusentals individer.

  by  London Permaculture 

Morrison väljer att undersöka villkoren för det som vi brukar beteckna med termen "grupparbete" (collaboration) i de här olika varianterna av kurs. Grupparbete, tror jag, brukar väcka någon sorts känsla hos kursdeltagare, en del tycker att det är ett utmärkt sätt att lära medan andra inte känner sig bekväma med att arbeta tillsammans med andra. De här olika känslorna kan naturligtvis beskrivas mycket mer utvecklat men jag lämnar den diskussionen här.

Grupparbetet, som de flesta av oss har erfarit detta under de olika "traditionella" utbildningsformer vi har deltagit i, är en sorts pedagogisk strategi som läraren/kursledaren har valt av något skäl. Ibland kanske skälen inte är noggrannare genomtänka än att "grupparbete är bra". Grupparbete må vara bra eller inte men när kursledaren har valt att använda grupparbete, ställer detta en rad krav. Först och främst måste det finnas väldigt tydliga instruktioner för arbetet. Nu vet vi alla att instruktioner är en sak och hur det blir i praktiken är en annan sak.

Den fråga som nästan alltid anmäler sig handlar om bedömning och/eller betygsättning. Normalt har vi kravet på oss i högre utbildning (och även annan) att vi skall betygsätta individer. Men hur vet vi vad var och en har bidragit med? Innan vi kommer så långt att det dags att betygsätta arbetet, har vi sannolikt också behövt brottas med ett visst missnöje med att vissa individer inte "drar sitt lass" utan åker snålskjuts på de andra.

Morrison påpekar, mycket tänkvärt, att en del av problemen med grupparbeten är att de flesta människor har väldigt lite erfarenhet av att arbeta tillsammans, speciellt om det handlar om att arbeta tillsammans på nätet, vilket då innebär en ytterligare svårighet. Slutsatsen som Morrison drar är egentligen inte, om jag förstår det rätt, att man skall undvika grupparbeten då dessa kan vara ett sätt att faktiskt lära sig att arbeta tillsammans både på nätet och face-to-face. Det är väl, enligt min erfarenhet, detta skäl som svenska lärare också brukar anföra till grupparbetet försvar; "man måste lära sig att samarbeta därför att detta är både nödvändigt och bra att samarbeta".

Den centrala frågan i Morrisons inlägg handlar dock inte om för- eller emot  grupparbeten utan om att samverkan/grupparbete/samarbete, eller vad man väljer att kalla det, måste se helt annorlunda ut i en massive open online course. Här fungerar det inte med strikta regler för hur deltagarna skall agera, helt enkelt därför att det inte är vare sig möjligt eller ens önskvärt att kontrollera stora mängder deltagares aktiviteter. Tvärtom är hela idén med "massive courses" att deltagarna knyter kontakter och eventuellt bildar grupper, men då spontant utifrån intresse, vilket naturligtvis är väldigt enkelt på nätet. I någon mening är det ju detta som alla twitteranvändare gör då man väljer att "följa" personer som informerar om något man själv är intresserad av och där man själv kan bidra tillbaka. De "massiva" kurserna, i alla fall en del av dessa, kan med viss svårighet betecknas som kurser då "kursledningen" inte heller kan kontrollera vilka vägar de olika deltagarnas lärande tar. Inte heller blir frågan om vem som har gjort vad särskilt intressant om det är själva ämnet eller kunskapen som är i centrum.

  by  Romina Santos 

Jag har ju själv skrivit om skillnaden mellan den traditionella undervisning och det som sker på webben och jag tycker att detta är en intressant fråga, speciellt menar jag, att den lösare struktur av samverkan (nätverkande) som sker på webben är en mera tilltalande form än den där man "sätts" i en grupp för att lösa en uppgift som man kanske inte har det minsta intresse av och där man också är hänvisad till gruppdeltagare som man inte kommunicerar optimalt med. Naturligtvis kan man i ett utbildningssammanhang hävda att det är "att samarbeta med vem som helst som du måste lära dig" men det tycks mig då som om att det snarare blir en övning i att samarbeta än att lära sig något av intresse. Man skall förstås inte utesluta att man både kan lära sig samarbeta och dessutom komma fram till intressant och värdefull kunskap!



Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige Licens.

Lära gratis, fritt, undervisad eller vetgirig

Under år 2012 talade man allt mer om företeelsen MOOC. Bokstavskombinationen står för massive open online course, vilket i svensk tolkning innebär att det är en sorts kurs (course) som vänder sig till ett mycket stort antal deltagare (massive) som utan behörighetskrav eller andra restriktioner kan registrera sig som deltagare (open) utan några förpliktelser utöver ett eget intresse. Organisatören har angett ett innehållsligt tema och föreslår ett urval av resurser som fritt kan hämtas från nätet (online) men utöver detta är det meningen att deltagarna själva skall delta med sådant som man känner till eller producerar själva och delar på ett sådant sätt att det blir tillgängligt för andra kursdeltagare. Vanligtvis bidrar den ursprunglige organisatören med en sorts "nav" från vilket alla bidrag görs tillgängliga.

  by  giulia.forsythe 

Ett underliggande antagande är också att alla inte kan engagera sig i allt utan att det växer fram en sorts intressegrupper (cluster) där man tillsammans utforskar teman utifrån intresse.  Intressant är här att notera att även om man utforskar och lär i samverkan med andra, är denna verksamhet av annan karaktär än den som man brukar benämna kollaborativ (collaborative). Arbetet i en MOOC beskrivs bättre med termen kooperativ (cooperative) då individen inte ingår i någon fast gruppering med syfte att åstadkomma något förutbestämt. Istället blir deltagarna resurser för vars och ens framväxande (emergent) intresseinriktning. Se också ett tidigare inlägg.

Vi kan notera här att för den enskilde individen innebär en sådan här kurs ett antal positiva paradoxer.  Individen har maximal frihet samtidigt som man ingår i ett nätverk av kontakter med andra resurspersoner.  Innehållsligt kan varje individ fokusera på sitt intresseområde samtidigt som alla kursresurser i form av förslag och nyproducerat material är tillgängligt. Slutligen finns det inga speciella kursmål som skall läras utan lärandet består i att man faktiskt knyter an till de resurser - personer och andra källor - som är relevanta för det intresse man har (eller som växer fram).

En klargörande analys av hur fenomenet MOOC skiljer sig från mera traditionella kurser kan man hitta här .

Informellt och formellt lärande

Låt oss så jämföra jämföra formella kurser med det som utmärker MOOCs så som dessa beskrivits ovan.  Förutom kostnader och kursmaterial kan vi även  se hur undervisningsformerna kan skilja sig åt. Formell undervisning är något man "meddelar" d.v.s. det är någon som har tänkt ut att man måste läsa vissa texter, att man har någon form av lektion och att det är någon som talar om vad man skall kunna. Denna undervisning avslutas oftast med att den studerande på något sätt måste visa upp vad han eller hon  "tillgodogjort" sig av det förutbestämda innehållet.

  by  Valley Library (Oregon State University) 

Ett annat sätt att lära skulle kunna  gå till så att den lärande, visserligen med viss ledning, i hög grad drivs av ett intresse att lära något och därvid aktivt knyter kontakter med andra som man kan lära av, söker reda på olika resurser och själv producerar något utifrån de erfarenheter som görs. I idealfallet delas dessa produkter med andra så att processerna kan fortgå. Bra exempel på denna typ av lärande är att "följa" det som produceras på nätet och att själv bidra med det man lärt sig (bloggar, wiki, facebook, twitter, google m.m.)

  by  jrhode 

I det blogginlägg som jag inspirerats av för detta inlägg har författaren gjort följande indelning av vad som utmärker olika sorters lärande. Läsaren rekommenderas att gå till originalet där det även finns ett antal klargörande grafiska inslag som på ett utmärkt sätt klargör vad som skiljer olika ansatser åt.

Först det lärande som försiggår i en MOOC:

• People would learn in a self-directed manner
• Knowledge is distributed
• Knowledge is negotiated
• Knowledge is emergent
• Knowledge is rhizomatic 
• Learning is capacity to construct, navigate and traverse across networks
• Personal learning networks would be a far better way for people to learn
• People like to learn via social networks
• People know how to connect (people have the communication, literacy and critical literacy skills)
• People know how to use the technology to connect
• People are self motivated (intrinsic motivation)
• People like to accept challenges, chaos and complexity is just part of the learning process
• People don't need to follow a course or qualification for learning to be effective
• Learning is emergent, and is based on connections, engagement and interactions
• Learning is open
• Identity in networked learning is based on individual's participation, interaction in the networks, and is reflective of ones involvement in the media, it's dynamic, adaptive
• Individual and social learning is emphasised cooperation
• Sensemaking and wayfinding are important

Det traditionella lärande utmärks å sin sida av:

• People need to learn in a structured manner, in a course (face to face or online), with teacher's instruction (zpd) zone of proximal development
• People construct knowledge via a constructivist pedagogy - with an expert.
• Knowledge is acquired
• Learning is about acquisition of knowledge, skills and experience
• People like to learn with Learning Management Systems (LMS)
• People prefer to learn independently (in a closed environment) (behind the walls in schools) or learn collaboratively in a group or team
• People don't have enough skills, knowledge and experience to use technology to connect,formal training/education is the solution
• People don't want chaos, complexity, don't want to be overwhelmed with information or knowledge
• People need to be motivated with rewards (extrinsic motivation)
• People need to follow a course or qualification for learning to be effective
• Learning is based on instruction by the teachers
• Learning is closed (in a closed classroom or closed online network)
• Identity is based on the association of oneself as a student or that of the group - it's static
• Group learning is emphasised - collaboration
• Teaching and close mentoring are important

This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Öppenhet och gör-det-självlärande

Jag minns hur fascinerad jag var över att delta i två MOOC ledda av Downes och Siemens. Nu åstadkom jag väl inte maximalt i dessa men jag fick en inblick i vad det handlar om.

Lite vidare perspektiv får jag när jag dirigeras via Creelmans inlägg på Scoop.it till ett blogginlägg av Trent Batson där han sätter in MOOC i ett större sammanhang, nämligen "openness", öppenhet. Det är öppenheten som är den övergripande trenden och där MOOC är ett exempel. Det är de fria lärandereursena om allt och överallt som förändrar framförallt den formella utbildningen.

  by  nickrate 

Idag kan i princip alla lära sig på egen hand, DIY-learning, do-it-yourself. Här blir det centralt att skaffa sig en eportfolio som visar på vilket sätt man själv har strukturerat sitt lärande. En eportfolio blir liksom en retroaktiv kursplan som man strukturerar upp i efterhand.

Batson menar att "dropping out", att avbryta eller att bryta sig ut i det här sammanhanget, kan ges en positiv betydelse då det innebär att man tagit hand om sitt eget lärande. "DIY demands an eportfolio." Om man själv tänker beskriva sitt lärande, alltså inte vilka formella kurser man klarat av, behöver man ha sin egen portfolio ständigt tillgänglig på nätet, menar Batson. 

I detta sammanhang skall man också se företeelsen "badges" som innebär erkännande av avgränsade kunskaper. Jag skall försöka återkomma till badges.

This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Generella lärdomar från öppna kurser

Läste just Stephen Downes svar till kvalitetsorganisationen OPAL  där han besvarar en rad frågor om de öppna kurser - massive open online courses - som han själv, George Siemens och Dave Cormier har arrangerat. I de svar som Downes formulerar tycker jag mig finna en hel del av generellt intresse för lärande och undervisnng. Jag skall relatera något av detta nedan.

  by  shannonkringen 

Downes säger att lärandet i de kurser som frågorna gäller inte handlar om att "ta in" (absorbing) ett kursinnehåll utan snarare om att använda det föreslagna materialet som en utgångspunkt för diskussioner och för att skapa nytt material. Utifrån mina erfarenheter från olika undervisningskontexter är det nog vanligare att såväl studerande som undervisare har föreställningar om ett innehåll som skall behärskas och i vissa fall också memoreras så att det kan återges "vid anmodan" (tentamen, förhör etc).

Jag tycker att det är en intressant tanke att man på något sätt befriar den lärande från den oro och stress som "absorbing" innebär och istället ägnar den kognitiva energin åt att kollektivt och individuellt utforska olika områden i diskussioner och i egen eller kollektiv produktion. Downes säger också att innehåll i de öppna kurserna är något som produceras av deltagarna snarare än något färdigt som konsumeras.

Kanske ringer det nu en varningens klocka i oss med traditionellt kvalitetstänkande? Någon måste väl vara den yttersta bedömaren av kvalitet? Vi är vana vid att både experter och förlagsredaktörer talar om för oss vad som är kvalitet och vad som inte platsar; vi behöver bara tänka på den misstro som omgärdar det användarskapde uppslagsverket Wikipedia. Det är inte ovanligt att utbildningsinstituioner förbjuder sina studerande att referera till Wikipedia.

  by  riacale 

I de öppna kurser som Downes beskriver finns ingen instans som på förhand filtrerar ut "sanningen". Istället blir det deltagarnas ansvar att upptäcka och lyfta fram det som kan vara relevant ur en överväldigande mängd material som man inte har minsta chans att överblicka, framförallt inte på egen hand.

En viktig utgångspunkt för en massive open online course är att det inte finns någon en gång för alla giltig sanning som kursanordnarna kan hävda utifrån positionen som lärare. Istället deltar även kursledare i diskussioner, genom att producera och genom att lyfta fram intressanta aspekter från det pågående arbetet. Genom att delta på det här sättet blir man också en sorts rollmodell för hur man deltar och bidrar på ett konstruktivt sätt. Downes påpekar att idén om att lära i diskussioner och genom egen produktion egentligen inte utgör någon pedagogisk revolution i sig men det nya är att det genomförs helt öppet i en onlinemiljö med ett stort antal deltagare

Med tanke på den starka betoningen av diskussioner och produktion av material är det inte i första hand det material som produceras som är unikt och enastående utan kvalitet skapas framförallt i diskussioner  och  fortsatt bearbetnng av det som skapats av deltagare och kursledare.

Deltagare har också full frihet att välja det innehåll som de vill skall ingå genom att "tagga" det på överenskommet sätt så att det kan aggregeras och göras känt för övriga deltagare. En sådan strategi bygger förstås på att allt är öppet tillgängligt; texter, planeringar, gemensamma sessioner och alla resurser kan ändras av deltagarna; det material man jobbar med är Creative Commonslicensierat. Det som deltagarna själva producerar är också öppet även om ingen tvingas till öppenhet. Ett ängsligt bevakande av egen produktion rimmar dock illa med kursens grundtankar.

Man skall också komma ihåg, med avseende på upphovsrätt, att organisatörerna egentligen aldrig förvärvar de resurser som används i kurserna, vilket gör att man slipper många juridiska problem om s.k. intellectual property rights. Det material som används finns redan på nätet och man refererar eller länkar till detta.

  by  Kiruba Shankar 

En massive open online course har som förutsättning att det inte finns restriktioner vare sig för produktion eller distribution av relevant material. Som jag förstår det behövs heller inga ekonomiska incitament för att stimulera produktionen av material.

Inledningsvis antyddes att själva skälet till mitt intresse för Downes' svar till OPAL var att det verkade innehålla aspekter av generellt pedagogiskt värde. Detta är vad jag har analyserat fram.


Generella pedagogiska aspekter:

• att diskutera och förhålla sig till material istället för att "plugga" och sedan återge i oförvanskad form; i grunden är det en förskjutning från konsument till aktiv deltagare (producent)
• att utforska tillsammans och att producera något med hjälp olika resurser (texter, nätdokument, nätverk eller fysiskt närvarande personer)
• att ta ansvar för vad som är kvalitet, det som är "good enough"
• att lära sig leva med ovisshet och skapa mening ur ett överflöd av information
• att utforska och utnyttja den ständigt växande mängden fria resurser på nätet
• att medverka till lärandeprocessens riktning och innehåll
• att dela med sig istället för att konkurrera
• att drivas av kunskapsintresse istället för att försöka vinna personliga fördelar (inre- resp. yttre motivation)

  by  incurable_hippie 

Ovanstående punktlista tror jag har relevans för åtskilligt lärande antingen det sker som beskrivits här eller under mer formella, institutionella former. Man kan förstås fråga sig om det som Downes beskriver är alltför krävande för den som inte är van att studera eller är "digitalt litterat". Creelman skriver att man bör komma ihåg att den sortens kurser som beskrivs ovan tenderar att locka deltagare som är välutbildade och digitalt litterata. Det är därför inte säkert studerande som är vana vid traditionell undervisning klarar av att vare sig delta framgångsrikt eller att avgöra vad som är kvalitet . Detta ställer förstås den större frågan om hur vi egentligen skall förhålla oss till "the wisdom of the crowd".

Modellen med helt öppna kurser har fått efterföljare. Det kanske mest kända exemplet kommer från Stanford University som startade med ett fåtal, tre tror jag, öppna kurser och nu har valt att erbjuda ytterligare. Dessa kurser har haft många tusentals deltagare fördelade över världen.



This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License