Visar inlägg med etikett Downes. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Downes. Visa alla inlägg

måndag 11 februari 2013

Pursue what you find to be right and true, not enriching yourself

A couple of weeks ago I happened to read an article where Ayn Rand was mentioned. According to the text she might be quite a controversial person whose writings have been spread almost as much as the Bible in the US. The article I read pointed out that a member with a neo-liberal inclination in the Swedish government had expressed her admiration for Rand's philosophy and that we might learn a lot from that.

Not appreciating that politician, I was curious to know more. Moreover I found it a severe shortcoming not to be at least somewhat familar with Rand's philosophy. As usual I turned to the net and found lots of pros and cons and I realized that she must be quite a controversial writer. Searching for her literary production, I found two books that could be downloaded for free (otherwise they are non-existant to me) The Fountainhead and Anthem. Having read The Fountainhead halfways I happend to view Stephen Downes's My Scholarly Contributions, which of course have nothing to do with Rand's contributions.


I find it highly unlikely, that Stephen Downes would appreciate to be connected to Rand's work because of the altruism he exhibits on the net. Still I cannot help thinking of Rand's hero Howard Roark (as far as I have read; I might be completely wrong here).

To make a long story short, Roark is a young architect who didn't manage to finish his exam because he could not compromise with his ideals even if this attitude has severe consequences for him. Sorry for this comparison, Stephen but this far in my reading, I have began to feel a kind of sympathy for Roark.

Those reading my blog, already know that I have an amost unhealthy admiration for Downes's work. When I read the blogpost My Scholarly Contributions in which Downes responds to a request from a reader to rank his contributions, Downes says he is not prepared to rank his work but he mentions what he considers important without a particular order. However, it is the advice he gives to the reader which I find so remarkably exquisite that I thought I must repeat them in my own blog. Actually, I think they might be converted into a poster on the wall in every academic's office.

 Downes's advice to anyone who wants to produce something meaningful and valuable (slightly rephrased by me):

  • Pursue what you find to be right and true (you won't be rich)

  • Do what you need to stay employed ("one hand for the ship and one for yourself")
     
  • Focus on serving others, not enriching yourself, because the work will have no value to yourself otherwise

  • Write from your heart; don't be slave to academic form, but don't ignore it
     
  • Back up your reasoning with evidence from what you know and what you have experienced, not from what you have been told
     
  • Argument seldom convinces anyone but the understanding of principles of reasoning is to protect yourself, it is not to correct other peoples' errors
  • Not everyone will support you but if you are true to your principles that won't matter
     
  • In the end of life the only thing that matters to you is what you gave the world, not what you took from it. Share! 

Thank you Stephen for sharing this. I realise that my comparison with the selfish ”egotist” Roark is most unfair, but like Roark I believe you could have reached any position had this been on your agenda.

Creative Commons-licens
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige Licens.

fredag 25 november 2011

Generella lärdomar från öppna kurser

Läste just Stephen Downes svar till kvalitetsorganisationen OPAL  där han besvarar en rad frågor om de öppna kurser - massive open online courses - som han själv, George Siemens och Dave Cormier har arrangerat. I de svar som Downes formulerar tycker jag mig finna en hel del av generellt intresse för lärande och undervisnng. Jag skall relatera något av detta nedan.


Downes säger att lärandet i de kurser som frågorna gäller inte handlar om att "ta in" (absorbing) ett kursinnehåll utan snarare om att använda det föreslagna materialet som en utgångspunkt för diskussioner och för att skapa nytt material. Utifrån mina erfarenheter från olika undervisningskontexter är det nog vanligare att såväl studerande som undervisare har föreställningar om ett innehåll som skall behärskas och i vissa fall också memoreras så att det kan återges "vid anmodan" (tentamen, förhör etc).

Jag tycker att det är en intressant tanke att man på något sätt befriar den lärande från den oro och stress som "absorbing" innebär och istället ägnar den kognitiva energin åt att kollektivt och individuellt utforska olika områden i diskussioner och i egen eller kollektiv produktion. Downes säger också att innehåll i de öppna kurserna är något som produceras av deltagarna snarare än något färdigt som konsumeras.

Kanske ringer det nu en varningens klocka i oss med traditionellt kvalitetstänkande? Någon måste väl vara den yttersta bedömaren av kvalitet? Vi är vana vid att både experter och förlagsredaktörer talar om för oss vad som är kvalitet och vad som inte platsar; vi behöver bara tänka på den misstro som omgärdar det användarskapde uppslagsverket Wikipedia. Det är inte ovanligt att utbildningsinstituioner förbjuder sina studerande att referera till Wikipedia.

Crowd Sourcing by riacale, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  riacale 

I de öppna kurser som Downes beskriver finns ingen instans som på förhand filtrerar ut "sanningen". Istället blir det deltagarnas ansvar att upptäcka och lyfta fram det som kan vara relevant ur en överväldigande mängd material som man inte har minsta chans att överblicka, framförallt inte på egen hand.

En viktig utgångspunkt för en massive open online course är att det inte finns någon en gång för alla giltig sanning som kursanordnarna kan hävda utifrån positionen som lärare. Istället deltar även kursledare i diskussioner, genom att producera och genom att lyfta fram intressanta aspekter från det pågående arbetet. Genom att delta på det här sättet blir man också en sorts rollmodell för hur man deltar och bidrar på ett konstruktivt sätt. Downes påpekar att idén om att lära i diskussioner och genom egen produktion egentligen inte utgör någon pedagogisk revolution i sig men det nya är att det genomförs helt öppet i en onlinemiljö med ett stort antal deltagare

Med tanke på den starka betoningen av diskussioner och produktion av material är det inte i första hand det material som produceras som är unikt och enastående utan kvalitet skapas framförallt i diskussioner  och  fortsatt bearbetnng av det som skapats av deltagare och kursledare.

Deltagare har också full frihet att välja det innehåll som de vill skall ingå genom att "tagga" det på överenskommet sätt så att det kan aggregeras och göras känt för övriga deltagare. En sådan strategi bygger förstås på att allt är öppet tillgängligt; texter, planeringar, gemensamma sessioner och alla resurser kan ändras av deltagarna; det material man jobbar med är Creative Commonslicensierat. Det som deltagarna själva producerar är också öppet även om ingen tvingas till öppenhet. Ett ängsligt bevakande av egen produktion rimmar dock illa med kursens grundtankar.

Man skall också komma ihåg, med avseende på upphovsrätt, att organisatörerna egentligen aldrig förvärvar de resurser som används i kurserna, vilket gör att man slipper många juridiska problem om s.k. intellectual property rights. Det material som används finns redan på nätet och man refererar eller länkar till detta.


En massive open online course har som förutsättning att det inte finns restriktioner vare sig för produktion eller distribution av relevant material. Som jag förstår det behövs heller inga ekonomiska incitament för att stimulera produktionen av material.

Inledningsvis antyddes att själva skälet till mitt intresse för Downes' svar till OPAL var att det verkade innehålla aspekter av generellt pedagogiskt värde. Detta är vad jag har analyserat fram.


Generella pedagogiska aspekter:
  • att diskutera och förhålla sig till material istället för att "plugga" och sedan återge i oförvanskad form; i grunden är det en förskjutning från konsument till aktiv deltagare (producent)
  • att utforska tillsammans och att producera något med hjälp olika resurser (texter, nätdokument, nätverk eller fysiskt närvarande personer)
  • att ta ansvar för vad som är kvalitet, det som är "good enough"
  • att lära sig leva med ovisshet och skapa mening ur ett överflöd av information
  • att utforska och utnyttja den ständigt växande mängden fria resurser på nätet
  • att medverka till lärandeprocessens riktning och innehåll
  • att dela med sig istället för att konkurrera
  • att drivas av kunskapsintresse istället för att försöka vinna personliga fördelar (inre- resp. yttre motivation)


Ovanstående punktlista tror jag har relevans för åtskilligt lärande antingen det sker som beskrivits här eller under mer formella, institutionella former. Man kan förstås fråga sig om det som Downes beskriver är alltför krävande för den som inte är van att studera eller är "digitalt litterat". Creelman skriver att man bör komma ihåg att den sortens kurser som beskrivs ovan tenderar att locka deltagare som är välutbildade och digitalt litterata. Det är därför inte säkert studerande som är vana vid traditionell undervisning klarar av att vare sig delta framgångsrikt eller att avgöra vad som är kvalitet . Detta ställer förstås den större frågan om hur vi egentligen skall förhålla oss till "the wisdom of the crowd".

Modellen med helt öppna kurser har fått efterföljare. Det kanske mest kända exemplet kommer från Stanford University som startade med ett fåtal, tre tror jag, öppna kurser och nu har valt att erbjuda ytterligare. Dessa kurser har haft många tusentals deltagare fördelade över världen.


Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License