Designa en kurs

I ett mycket informativt blogginlägg ifrågasätter Conole indelningen av MOOC-kurser i "cMOOC" och "xMOOC". Istället föreslår hon att kurserna karakteriseras utifrån en rad andra kriterier som framförallt är värdefulla när man designar en kurs.

  by  giulia.forsythe 

Detta är intressant i sig men personligen fann jag Conoles kriterier användbara även när man designar kurser generellt, alltså även om man inte ger dem beteckningen MOOC. Jag skall lyfta fram Conoles designkriterier och fundera lite kring dessa.

Open
I vilken grad är min kurs öppen och vad menar jag egentligen med öppen. Vanliga universitetskurser är inte öppna i den meningen att dee är öppna för vem som helst utan man måste uppfylla vissa krav för att få gå en universitetskurs. Om man sedan tittar på det material man använder i kursen, kan detta bestå av kommersiell litteratur som man antingen köper eller lånar på universitetsbiblioteken. Men en kurs skulle också kunna byggas kring öppna eller fria resurser som man kan hämta på nätet. Graden av öppenhet är alltså något som kan karakterisera en kurs.

Massive
En vanlig universitetskurs kan knappast betecknas som "massive" då den bara kan ha ett begänsat antal deltagare som är antagna till kursen. Detta hänger förstås samman med de ersättningar som lärosätet får för sin insats i relation till studenternas avklarade poäng.

Use of multimedia
Vilka informationsteknologiska hjälpmedel används i kursen. I en vanlig akademisk kurs - om den inte handlar om något specifkt område som kräver en viss programvara - brukar inte utmärkas av särskilt exklusiv medieanändning. Vanligast är sannolikt att man använder lärosätets lärplattform och inte så mycket annat.  Det finns naturligtvis en poäng i att man inte kränglar till det med alltför mycket teknik om den inte behövs.  Det finns alltså ingen inneboende fördel i att använda teknik för dess egen skull.

Degree of communication
Hur kommunicerar man i kursen och med vilka kommunicerar man? Skall deltagarna kommunicera med varandra genom egna bidrag eller handlar det om envägskommunikation med kursledningen enbart? Man kan också tänka sig att kommunikation sker utanför kursen genom att deltagarna skriver reflekterande bloggar som andra kan reagera på.

Degree of collaboration
I vilken grad samverkar deltagarna i en kurs med varandra och eventuellt även utanför kursen? I detta fall handlar det i hög grad om hur uppgifterna är konstruerade. Är de avsedda att lösas individuellt eller inbjuder de - eller rentav kräver - de insatser från flera samverkande individer? Här kan man också skilja mellan samverkan och samarbete, menar jag. Samverkan drivs i första hand av att man drar nytta av andras efarenheter för att man har egna intressen medan samarbete mer styrs av att man har en gemensam uppgift att lösa och där allas bidrag är nödvändigt.

Learning pathway
Måste deltagarna uppfylla vissa på förhand uppställda mål eller är det möjligt att fullfölja egna intressen och ta tillvara s.k. framväxande insikter? Uppmuntras deltagarna att följa eller rentav skapa sig personliga insikter under kursen, sådant som inte från början var forumlerat som lärandemål eller kanske inte ens fanns i kursplanen!

Quality assurance
Hur vet vi att de lär sig något om de får lära sig vad som helst? Hur skall vi kontrollera (om vi ska kontrollera) vad de kan? På vilka sätt kan kursdeltagaren demonstrera de insikter som gjorts i kursen.

Amount of reflection
Hur kan vi inbjuda deltagarna att kontiunerligt reflektera under kursens gång? Här kan en personlig blogg vara ett sätt att samla sina tankar (och utveckla desamma). Andra sätt kan vara att dela med sig av sina tankar såväl inom kursens forum som ut på nätet genom Twitter, Facebook, Google+ etc, alltså vad man vanligen kallar "sociala medier".

Certification
I en universitetskurs är detta ingen att fundera över eftersom genomgången godkänd kurs ger högskolepoäng.  När det gäller det faktiska kunnande kan det naturligtvis vara så att den som gått en kurs av intresse och lärt sig nya saker möjligen kan minst lika mycket eller mer än den som har fullgjort sina uppgifter och därmed fått poäng oavsett intressse. I det senare fallet kan det emellertid vara svårt att få erkännande för sina kunskaper.

Formal learning
Här skulle man kunna öppna för en rad olika möjligheter. En kurs där man läser enligt kursplanen och litteraturlistan och gör de uppgifter som man brukar göra i kursen kan med största sannolikhet betecknas som formell när det gäller den didaktiska utformningen. Deltagarna måste i huvudsak anpassa sitt lärande till kursens didaktiska upplägg. Man kan dock tänka sig andra sätt att agera i kursen, vilka då sannolikt är beroende  i olika grad av de kriterier som nämnts ovan.

Autonomy
I vilken grad är deltagarna självständiga? Är det läraren som hela tiden talar om vad som skall göras eller kan de ta egna initiativ vad gäller resurser, agerande eller samverkan? Är det beroende av lärarens undervisning/lektioner eller kan de söka sig fram på egna vägar?

Diversity
Vilka kan gå kursen? Är den avsett för en avgränsad grupp eller kan var och en intresserad delta?


Ovanstående kriterier menar Conole är mer användbara än att bara dela in kurser i cMOOCs och xMOOCs. I det här inlägget ha jag funderat lite vidare och tänkt utirån traditionella universitetskurser. Jag menar då att man med hjälp av dessa kriterier kan få syn på ett och annat som kan vara värdefullt även för design av traditionella kurser inom den högre utbildningen.




Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige Licens.

Att beskriva en MOOC

I en serie inlägg med titeln The Mooc Quality Project ger en rad experter sin syn på företeelsen MOOC. Nedanstående inlägg är ett destillat av inlägget Week 2: The Quality of Massive Open Online Courses av Stephen Downes.

Akronymen MOOC står som bekant för massive open online course och man kan fundera över varje bokstav i detta uttryck i tur och ordning.

  by  AJC1 

Massive
Massive leder naturligt tankarna till att det är många deltagare men detta räcker inte som svar utan massive har snarare innebörden att det skall vara möjligt för många deltagare att delta. Det handlar om att undanröja "flaskhalsar". En sådan uppstår om många måste ha tillgång till en specifik resurs och dessutom samtidigt. Detta hade jag nog inte tänkt på innan. Vi förförs lätt av att massive betyder många och enbart detta.

För att det inte skall uppstå flaskhalsar måste kursen organiseras så att de många deltagarna inte är beroende av tillgång till vare sig läraren eller andra resurser samtidigt. Den måste alltså vara flexibel vad gäller tid och resurser i vid mening.

Deltagarna i en MOOC är autonoma. Detta innebär att var och en deltar tillsammans med andra men utifrån sina egna intressen och behov. Alla deltar inte i en MOOC av samma skäl. Flera forskare betecknar deltagandet som cooperation snarare än collaboration där det senare innebär att man är mer fokuserad kring en gemensam uppgift.

En MOOC beskrivs oftast som ett system eller nätverk som anpassar sig efter individernas bidrag. Den kan alltså inte vara beroende av ett fåtal individer som alla följer

Open
Öppenhet kan ses ur en rad olika aspekter. Öppen för vem som helst  är en sådan. Det mest omtalade i det här sammanhanget är kanske attt kurserna inte kostar något för deltagaren; detta är kanske inte så sensationellt för oss svenskar som vant oss vid att högre utbildning är gratis. Men att  man har tillgång till något gratis betyder inte att det är öppet i alla avseenden. Förespråkarna för öppenhet skiljer här på fri som t.ex i betydelsen att tala fritt och på fri med innebörd att man inte behöver betala.  Öppen innebär också att de resurser som används är fria i det avseendet att de får användas utan restriktioner och att de kan bearbetas eller omarbetas av en användare. En fri resurs kan läsas, prövas, konsumeras utan konstnad eller skyldighet; en kurs där man måste använda ett visst material som kanske också måste inhandlas är inte öppen i den här betydelsen. Öppen innebär alltså att det inte får finnas hinder vare sig i tillträde eller resurser. Detta innebär också att det inte är någon skarp skiljelinje mellan de som går kursen och de som är "utanför"; man kan således röra sig in och ur kursen.

Online
Att en kurs finns online innebär att den ges på ett sådant sätt att den är tillgänglig för alla. Det är alltså inte nätet i sig som är det viktiga utan att den är öppet tillgänglig för vem som helst. Det kan visserligen krävas att man registrerar sig men i så fall skall registreringen vara  tillgänglig för alla som är intresserade av att delta.

Course
En intressant aspekt i det här sammanhanget är varför man överhuvudtaget skall beskriva en MOOC som en kurs. Downes (referens nedan) menar att det är viktigt att ha en startpunkt och en ändpunkt eftersom man då känner att det trots allt är ett begränsat åtagande.

En kurs hålls också samman av ett tema där innehållet behandlas i en viss ordning. Downes använder bilden av att "röra om i en viss gryta". Det handlar alltså inte om att planlöst surfa omkring på nätet.

Nu kan man kanske tänka sig att detta kan gälla för olika sorters nätkurser men en MOOC som drivs av en institution - ibland kallad wrapped MOOC – kan ha svårt att svara mot flera av de krav som nämnts ovan.

Sammanfattningsvis kan en MOOC beskrivas med nyckelorden: autonomy, diversity, openness, interactivity. För sitt minnes skull kan man möjligen skapa en ny boktavskombination av dessa nyckelord ADOI.

Delta i MOOC

Alla har vi nog våra bestämda och invanda uppfattningar om kurser och att vi  "går" en kurs någonstans för att undervisas och förhoppningsvis lära oss ettt visst innehåll. I Downes' version handlar undervisning om att modellera, demonstrera, praktisera och reflektera och att lära sig något har stora likheter med att bli en kompetent språkanvändare. Att vara en kompetent språkanvändare är inte en fråga om att enbart veta en mängd fakta utan för att lära sig ett språk måste man använda det. Man måste vara immersed i en språkgemenskap. Man lär som en konsekvens av interaktion med andra språkanvändare och förmågan eller kunskapen är vad man kan kalla emergent, alltså något som växer fram och som inte nödvändigtvis är bestämt från början. I en MOOC talar man alltså inte om för folk vad de skall lära eller hur de skall göra detta.

Utvärdera 

När man skall utvädera en MOOC, måste man utgå från vilket syfte man har. Några olika syften kan vara: att någon skall lära sig något,  att man vill utforska hur lärande kan gå till, att tjäna pengar. Ett annat kriterium kan vara huruvida den resulterar i framgångsrika nätverk där framgång naturligtvis måste ges en empirisk definition. Klart är emellertid att det inte är självklart att ”genomströmning” är ett tillräckligt kriterium.

Referens: http://mooc.efquel.org/week-2-the-quality-of-massive-open-online-courses-by-stephen-downes/

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige Licens.

Skriva ständigt

Ett blogginlägg med titeln Why you should write daily författat av Leo Babauta tilldrog sig mitt intresse då det tangerade något som jag själv intresserat mig för. Babauta säger bl.a. att det dagliga skrivandet har bidragit till en av de största förändringarna i hans liv. Det är stora ord!

  by  djfiander 

Bland de fördelar han ser med skrivandet är att det hjälper honom att reflektera över saker som han vill göra eller har gjort. Vidare skriver han att det gör hans tänkande mer ordnat därför att man tvingas organisera de "nebulösa" tankarna i en logisk ordning. Skrivandet bidrar också - ganska självklart - till att man blir bättre på att skriva, vilket paradoxalt nog har blivit allt viktigare i en digital tidsålder. Att skriva något för andra hjälper en också att sätta sig in i andras sätt att tänka - man tar läsarens perspektiv på ett annat sätt än när man tänker för sig själv. Som en följd av att man bättre kan sätta sig in i andras tänkande kan man också utveckla en förmåga att övertyga andra om det som man tycker är viktigt. Den som tänker att det inte finns något att skriva om får också veta att genom att skriva så genereras också nya idéer. Idéer finns överallt; det gäller bara att få syn på dessa och då är skrivandet ett utmärkt sätt. Slutligen skall man inte förringa vikten av att man bygger upp en läsekrets, stor eller liten med vilken man delar sina tankar.

Ironiskt nog, skriver Babauta, kan man inte riktigt förklara allt detta genom att berätta om det. De "livsavgörande" förändringarna upplever man enbart genom egen erfarenhet av att skriva.


Hur skall man då komma igång med detta skrivande? Här kommer några enkla råd i punktform:

• Besluta dig för att skriva dagligen
• Avsätt en tid varje dag och gör inga avkall från detta
• Börja i det lilla
• Blogga därför att man tänker annorlunda om man skriver för andra
• Stäng av allt som kan distrahera dig i datorn

Författaren har också några program (säkert mot betalning) som han rekommenderar bl.a.  ett som heter Sea Change Program

  by  randomcuriosity 

Hur skall man nu placera in sig själv i ett sådant här tänkande? Själv har jag skrivit blogg (-ar) under en obetydligt kortare tid än Babauta och jag instämmer naturligtvis i det mesta av det han rekommenderar. Naturligtvis kan det vara svårt att faktiskt göra detta till en regelbunden vana och när jag tittar ttilbaka på min produktion över tid är den inte så regelbunden som jag önskar att den vore; under vissa månader är det förhållandevis många inlägg men under andra förekommer de mera sparsamt. Kanske är det trots allt så att Babautas råd om att man måste avsätta en viss tid varje dag och inte göra några avkall från denna som är nödvändigt för en regelbunden produktion. Vi får se om jag lyckas med detta.

www.flickr.com Go to Lejon2008's photostream

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige Licens.

Att se tillbaka

"Äntligen stod prästen i predikstolen!" Helt olikt den berömda inledningen i Gösta Berlings saga var det inte att avsluta den nätkurs som varit så intressant för mig även om det naturligtvis inte har vare sig predikats eller försiggått några bravader likt de Gösta Berling var med om. Dock känns det som om lite predikan kunde vara på sin plats inledningsvis i det här inlägget.

  by  virtualwayfarer 

Jag har hållit på med nätkurser sedan sekelskiftet och vid det här laget är det ett ganska slitet skämt att jag då -  med hänvisning till min ålder -  finner det lustigt att upplysa om att jag menar skiftet mellan 1900-talet och 2000-talet ifall någon skulle komma på tanken att det kanske var det förra sekelskiftet. Under denna tid har jag hunnit skaffa mig en del erfarenhet.

  by  giulia.forsythe 

Nu är ju alla erfarenheter begränsade till det sammanhang där de har gjorts och jag inser att man hade gjort helt annorlunda erfarenheter i ett annat sammanhang. Kanske är det också rentav lite slumpartat vilka erfarenheter man gör. I mitt fall utgörs erfarenheterna av att ha lett kurser med vuxenstuderande som därtill har varit kompetenta och studievana. Dessutom har kursinnehållet varit av en karaktär som medgett att de studerande har kunnat bidra med egna erfarenheter både till mig och till varandra. Det är lätt att inse att om man skulle vända sig till studieovana studenter och därtill med ett innehåll där det framförallt gäller att lära sig speciella procedurer eller "basfakta", som många föredrar att säga, då skulle man behöva agera på ett helt annat sätt och följaktligen få helt andra erfarenheter.


Av skäl som ovan har mina kurser kunnat få ett ganska "öppet" innehåll och deltagarna har kunnat få bidra till innehållet  - som jag föreställer mig - i långt högre grad än om vi hade behandlat ett mera slutet innehåll. Att bidra med egna erfarenheter i en nätkurs är kanske inte helt i linje med hur man föreställer sig att nät- eller distansstudier går till. Många har nog bilden av att man får uppgifter av läraren, vilka man besvarar, "skickar in" och får tillbaka "rättade".

Om det inte går till på det här sättet, kan man behöva förklara detta inledningsvis för att inte överraska deltagarna alltför mycket. Det är ju inte ens säkert att deltagaren faktiskt vill ha något utbyte med andra i en kurs. Skälet till att man väljer att studera på nätet eller på distans kan ju vara att man helt enkelt vill studera ensam och huvudsakligen i egen takt.  Ibland påpekar jag skämtsamt att jag förser mina kurser med en "varningstext" som både varnar för att det "förekommer interaktion" (som i livsmedel där det kan förekomma "spår av nötter") och att kursen kräver ett kontinuerligt engagemang av deltagarna; det räcker alltså inte med någon timme på lördag förmiddag vid frukosten.

  by  TheBazile 

En stark influens för hur man väljer att lägga upp en kurs är det institutionella sammanhang man befinner sig i. Själv befinner jag mig i ett mycket tydligt sociokulturellt sammanhang och det är sannolikt helt följdriktigt att man ser på lärandet ur detta perspektiv. Här talar vi hellre om lärande än om inlärning som leder tankarna i en annan riktning. Det sociokulturella perspektivet med rötter  i den vygotskijanska tanketraditionen förvaltas i vår kontext främst av Säljö. På ett generellt plan är lärande en fråga om att agera kompetent i en miljö. Ett kompetent handlande som det avses här innebär att deltagaren i en kurs gradvis blir alltmer kompetent att utnyttja de resurser som står till buds. Resurser ses här i vid bemärkelse och innebär samverkan med andra, utnyttjande av olika webbresurser samt egen produktion av olika artefakter (texter, diskussionsinlägg, videoinspelningar m.m.). Att lära handlar - sett på det här sättet - att tillägna sig förmågan att kunna ta i bruk en rad olika resurser på ett relevant sätt, våra kulturella redskap för att tala med Säljö.

En utlöpare av det sociala lärandet är konnektivismen (connectivism). Mitt första möte med konnektivismen skedde i Berlin år 2006 där jag hörde George Siemens presentera denna inriktning som man brukar tillskriva honom och en annan gigant som har varit mycket betydelsefull för mig, Stephen Downes.

Vi konferensen i Berlin presenterade Siemens en bok som han skrivit och som man kunde ladda ner fritt från nätet. Detta var något nytt för mig. Hädanefter har OER-rörelsen (open educational resources, öppna lärresurser) blivit något av en förebild för mig och min ambition är att i en nätkurs - åtminstone om den handlar om lärande och nätet - skall man inte behöva använda sådana resurser som deltagarna behöver köpa. I en akademisk kurs har man dessutom en fantastisk tillgång till resurser som visserligen inte är öppna och fria men som kan lånas från universitetsbiblioteken.

  by  Breno Trautwein Jr. 

Fria resurser på nätet innebär även att man använder sig av material som man kanske inte av tradition använt sig av inom akademin. I mina kurser har jag därför regelbundet länkat till dokument som kan hämtas på webben, det kan vara blogginlägg eller videofilmer från Youtube för att nämna några exempel.

Som jag nämnde ovan handlar lärande i samverkan i hög grad om att dela med sig av det man åstadkommer. För att detta inte skall bli enbart tomma ord har jag under senare tid försökt föregå med gott (?) exempel här genom att själv producera en mängd blogginlägg och dessutom länka till dessa i mina kurser. Detta att peka mot de egna inläggen skall inte betraktas som något övermodigt elller självupptaget utan istället kan man betrakta min produktion som en sorts undervisning. Den utgör både något som jag står för och den vill också visa att "så här går det till" när man deltar och bidrar. Man utnyttjar alltså inte enbart vad andra gör utan man bidrar även själv efter förmåga. Det logiska steget efter att jag har presenterat mina blogginlägg - åtminstone som jag ser det - blir att även försöka inspirera kursdeltagarna att producera sig på nätet och att i bästa fall skapa sig en identitet på nätet.

Detta är min utvecklingshistoria när det gäller kurser och lärande på nätet. Jag började själv en gång i min ungdom med s.k. brevkurser på Hermods och Arne Tammers kroppsbyggarskola som utgjorde intressanta erfarenheter på den tiden. Under åren har tekniken förändrats och jag har varit med om att höra fantastiska föreläsningar på kassettband, sett professionella filmer från olika delar av världen på tv och video. Idag kan vi själva kommunicera i alla riktningar och med vem som helst och varsomhelst i såväl text som ljud som bild. Att delta i nätbaserat lärande idag har blivit både ett individuellt- och ett samverkansprojekt. Jag har min frihet att bruka resurserna efter eget huvud, det som vi kan kalla PLE (personal learning environments eller miljöer för personligt lärande) men jag ingår samtidigt i det stora nätverket av kunskapsnoder där jag kan känna en cooperative freedom (frihet att ingå i de samverkansprojekt som för tillfället engagerar mig).

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige Licens.

Fuskandets anatomi

Jag läser om en kurs där ett av momenten handlar om att försöka fuska i en nätkurs. Nu är detta ingen kurs som uppmanar till ohederlighet utan ett sätt att försöka förstå hur framgångsrikt sk. fusk går till.

 Kursledaren har ägnat sig åt att forska på det här området och funnit att det inte alltid är så svartvitt som vi ofta tror. En avsikt med att studera detta i en kurs är förstås att se vad man kan göra åt företeelsen mer än att utforma alltmer avancerade kontrollsystem. Kan man möjligen försöka se till att det inte uppkommer genom att skapa andra kursmiljöer? Detta är ju något som jag själv varit inne på flera gånger närjag talar om att vi borde ha en annan sorts uppgifter. Det handlar alltså inte enbart om att studenterna måste ändra sig eller att det bara är de som ärskyldiga.

  by  Mr_Stein 

I kursen uppmärksammar man också de uttryck vi vanligtvis använder; straff, tagen på bar gärning etc. alltså uttryck som vi vanligtvis förknippar med brott och brottslingar. Andra uttryck skulle kunna ge andra perspektiv, kanske. Vi vet ju att ord och begrepp har förmåga att styra vårt tänkande i vissa banor.

Nu blir kanske någon uppbragt över att man ens kan komma på tanken att ifrågasätta brott-straffmetaforen men självklart ärdet inte avsikten här att uppmuntra tillbedrägligt beteende. Att skapa sig orättmätiga fördelar på andras bekostnad kan aldrig vara rätt. Men inte heller verkar det hållbart att designa alltmer sofistikerade kontrollsystem för att vi skall kunna ställa de frågor och ge de examinationsuppgifter som vi alltid har gett när både kunskap och information är i ständig rörelse och därtill i princip är ständigt tillgänglig.

Att då examinera som vi alltid gjort blir i högsta grad som att sikta mot rörligt mål med orörliga redskap

Referens:
http://chronicle.com/blogs/wiredcampus/mooc-teaches-how-to-cheat-in-online-courses-with-eye-to-prevention/43699#disqus_thread


Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige Licens.