Att beskriva en MOOC

I en serie inlägg med titeln The Mooc Quality Project ger en rad experter sin syn på företeelsen MOOC. Nedanstående inlägg är ett destillat av inlägget Week 2: The Quality of Massive Open Online Courses av Stephen Downes.

Akronymen MOOC står som bekant för massive open online course och man kan fundera över varje bokstav i detta uttryck i tur och ordning.

  by  AJC1 

Massive
Massive leder naturligt tankarna till att det är många deltagare men detta räcker inte som svar utan massive har snarare innebörden att det skall vara möjligt för många deltagare att delta. Det handlar om att undanröja "flaskhalsar". En sådan uppstår om många måste ha tillgång till en specifik resurs och dessutom samtidigt. Detta hade jag nog inte tänkt på innan. Vi förförs lätt av att massive betyder många och enbart detta.

För att det inte skall uppstå flaskhalsar måste kursen organiseras så att de många deltagarna inte är beroende av tillgång till vare sig läraren eller andra resurser samtidigt. Den måste alltså vara flexibel vad gäller tid och resurser i vid mening.

Deltagarna i en MOOC är autonoma. Detta innebär att var och en deltar tillsammans med andra men utifrån sina egna intressen och behov. Alla deltar inte i en MOOC av samma skäl. Flera forskare betecknar deltagandet som cooperation snarare än collaboration där det senare innebär att man är mer fokuserad kring en gemensam uppgift.

En MOOC beskrivs oftast som ett system eller nätverk som anpassar sig efter individernas bidrag. Den kan alltså inte vara beroende av ett fåtal individer som alla följer

Open
Öppenhet kan ses ur en rad olika aspekter. Öppen för vem som helst  är en sådan. Det mest omtalade i det här sammanhanget är kanske attt kurserna inte kostar något för deltagaren; detta är kanske inte så sensationellt för oss svenskar som vant oss vid att högre utbildning är gratis. Men att  man har tillgång till något gratis betyder inte att det är öppet i alla avseenden. Förespråkarna för öppenhet skiljer här på fri som t.ex i betydelsen att tala fritt och på fri med innebörd att man inte behöver betala.  Öppen innebär också att de resurser som används är fria i det avseendet att de får användas utan restriktioner och att de kan bearbetas eller omarbetas av en användare. En fri resurs kan läsas, prövas, konsumeras utan konstnad eller skyldighet; en kurs där man måste använda ett visst material som kanske också måste inhandlas är inte öppen i den här betydelsen. Öppen innebär alltså att det inte får finnas hinder vare sig i tillträde eller resurser. Detta innebär också att det inte är någon skarp skiljelinje mellan de som går kursen och de som är "utanför"; man kan således röra sig in och ur kursen.

Online
Att en kurs finns online innebär att den ges på ett sådant sätt att den är tillgänglig för alla. Det är alltså inte nätet i sig som är det viktiga utan att den är öppet tillgänglig för vem som helst. Det kan visserligen krävas att man registrerar sig men i så fall skall registreringen vara  tillgänglig för alla som är intresserade av att delta.

Course
En intressant aspekt i det här sammanhanget är varför man överhuvudtaget skall beskriva en MOOC som en kurs. Downes (referens nedan) menar att det är viktigt att ha en startpunkt och en ändpunkt eftersom man då känner att det trots allt är ett begränsat åtagande.

En kurs hålls också samman av ett tema där innehållet behandlas i en viss ordning. Downes använder bilden av att "röra om i en viss gryta". Det handlar alltså inte om att planlöst surfa omkring på nätet.

Nu kan man kanske tänka sig att detta kan gälla för olika sorters nätkurser men en MOOC som drivs av en institution - ibland kallad wrapped MOOC – kan ha svårt att svara mot flera av de krav som nämnts ovan.

Sammanfattningsvis kan en MOOC beskrivas med nyckelorden: autonomy, diversity, openness, interactivity. För sitt minnes skull kan man möjligen skapa en ny boktavskombination av dessa nyckelord ADOI.

Delta i MOOC

Alla har vi nog våra bestämda och invanda uppfattningar om kurser och att vi  "går" en kurs någonstans för att undervisas och förhoppningsvis lära oss ettt visst innehåll. I Downes' version handlar undervisning om att modellera, demonstrera, praktisera och reflektera och att lära sig något har stora likheter med att bli en kompetent språkanvändare. Att vara en kompetent språkanvändare är inte en fråga om att enbart veta en mängd fakta utan för att lära sig ett språk måste man använda det. Man måste vara immersed i en språkgemenskap. Man lär som en konsekvens av interaktion med andra språkanvändare och förmågan eller kunskapen är vad man kan kalla emergent, alltså något som växer fram och som inte nödvändigtvis är bestämt från början. I en MOOC talar man alltså inte om för folk vad de skall lära eller hur de skall göra detta.

Utvärdera 

När man skall utvädera en MOOC, måste man utgå från vilket syfte man har. Några olika syften kan vara: att någon skall lära sig något,  att man vill utforska hur lärande kan gå till, att tjäna pengar. Ett annat kriterium kan vara huruvida den resulterar i framgångsrika nätverk där framgång naturligtvis måste ges en empirisk definition. Klart är emellertid att det inte är självklart att ”genomströmning” är ett tillräckligt kriterium.

Referens: http://mooc.efquel.org/week-2-the-quality-of-massive-open-online-courses-by-stephen-downes/

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige Licens.

Gratis, fritt eller båda?

I Sverige och i övriga Norden är visserligen all högre utbildning fri, numera inte för alla från länder utanför EU/EES (http://europa.eu/rapid/press-release_IP-12-947_sv.htm) men  i åtskilliga andra länder måste man betala höga avgifter för högre utbildning.

När det kommer till själva kursmaterialet kan detta också skilja sig på olika sätt genom att man kan bygga kursen kring material som måste köpas (traditionell kurslitteratur) eller sådant som kan laddas hem gratis, dokument från biblioteksdatabaser eller material där man har s.k. open access.

  by  Josef Grunig 

Det är viktigt att vara medveten om att allt material som kan laddas hem gratis från nätet emellertid inte är fritt d.v.s. gratis är inte synomnymt med fritt. Utan fritt har här ungefär samma betydelse som i uttrycket "tala fritt" d.v.s. utan att att någon har belagt talaren med restriktioner.

Fritt (kanske bättre med delat?) material, alltså inte enbart gratis,  på nätet är ofta licensierat med en Creative Commonslicens. Denna licens innebär att upphovspersonen behåller rätten till sitt material men delar det med andra under vissa angivna villkor.

Den mest generösa av dessa licenser är "CC BY" vilket innebär att man  får hämta, sprida, arbeta om och även använda kommersiellt använda en annan persons arbete så länge man anger vem som ursprungligen skapade det man använt. Sedan kan man lägga till ytterligare villkor. "CC BY-SA" innebär att man får arbeta om och använda som tidigare men att det man själv åstadkommit med hjälp av någon annans arbete måste delas på lika villkor, share alike. Någon har bildligt uttryckt det som att det nya arbetet liksom "smittas" av SA så att det också måste delas på lika villkor. Villkoret ND, no derivatives innebär att det ursprungliga arbetet måste användas och spridas i originalskick. Licensen kan t.ex. se ut så här CC BY-ND. Slutligen har vi villkoret NC, non commercial, vilket förstås betyder att man inte får använda ett verk för kommersiella syften. En licens kan t.ex. se ut så här CC BY-NC-SA men andra kombinationer kan förekomma. Självfallet måste villkoret BY alltid finnas med.

  by  Kalexanderson 

Villkoret NC har på ett initierat sätt diskuterats av Stephen Downes som pekat på risken för att någon skulle kunna använda ett verk med licensen CC BY och med hjälp av detta producera en kommersiell produkt som den ursprunglige upphovspersonen inte har upphovsrätt till, alltså en form av "kapning" av ett verk. Så här svarar Downes på den här frågan (OER= open educational resources):

In that vein, what CC license do you prefer for OER? Obviously, the Noncommercial-No derivatives license (CC BY-NC-ND) doesn’t fit that ideal because it doesn’t allow adaptation.

I mean, this is a debate David [Wiley] and I have had on many occasions. The license I would use for educational material is Creative Commons Attribution Noncommercial Share-Alike (CC BY NC-SA), and you know Noncommercial is a contentious clause… and the reason I use the noncommercial clause is that I don’t want to participate in a plan where educational materials are taken and made commercially available in such a way that the openly and noncommercial available version of the resources is not available. And that’s what happens where you share things with a license that allows commercial use. Hämtat från: http://creativecommons.org/weblog/entry/17860

 Om man tror att det finns en sådan risk är det kanske säkrast att lägga till villkoret NC i sin licens.  Alternativt menar man att villkoret NC i någon mening gör att materialet inte längre kan betraktas som fritt. Kanske ser man också enbart fördelar med alla former av spridning där ens arbete ligger till grunden och  bejakar all slags användning även den där någon gör ens material till något andra måste betala för.




This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 2.5 Sweden License.

Lära gratis, fritt, undervisad eller vetgirig

Under år 2012 talade man allt mer om företeelsen MOOC. Bokstavskombinationen står för massive open online course, vilket i svensk tolkning innebär att det är en sorts kurs (course) som vänder sig till ett mycket stort antal deltagare (massive) som utan behörighetskrav eller andra restriktioner kan registrera sig som deltagare (open) utan några förpliktelser utöver ett eget intresse. Organisatören har angett ett innehållsligt tema och föreslår ett urval av resurser som fritt kan hämtas från nätet (online) men utöver detta är det meningen att deltagarna själva skall delta med sådant som man känner till eller producerar själva och delar på ett sådant sätt att det blir tillgängligt för andra kursdeltagare. Vanligtvis bidrar den ursprunglige organisatören med en sorts "nav" från vilket alla bidrag görs tillgängliga.

  by  giulia.forsythe 

Ett underliggande antagande är också att alla inte kan engagera sig i allt utan att det växer fram en sorts intressegrupper (cluster) där man tillsammans utforskar teman utifrån intresse.  Intressant är här att notera att även om man utforskar och lär i samverkan med andra, är denna verksamhet av annan karaktär än den som man brukar benämna kollaborativ (collaborative). Arbetet i en MOOC beskrivs bättre med termen kooperativ (cooperative) då individen inte ingår i någon fast gruppering med syfte att åstadkomma något förutbestämt. Istället blir deltagarna resurser för vars och ens framväxande (emergent) intresseinriktning. Se också ett tidigare inlägg.

Vi kan notera här att för den enskilde individen innebär en sådan här kurs ett antal positiva paradoxer.  Individen har maximal frihet samtidigt som man ingår i ett nätverk av kontakter med andra resurspersoner.  Innehållsligt kan varje individ fokusera på sitt intresseområde samtidigt som alla kursresurser i form av förslag och nyproducerat material är tillgängligt. Slutligen finns det inga speciella kursmål som skall läras utan lärandet består i att man faktiskt knyter an till de resurser - personer och andra källor - som är relevanta för det intresse man har (eller som växer fram).

En klargörande analys av hur fenomenet MOOC skiljer sig från mera traditionella kurser kan man hitta här .

Informellt och formellt lärande

Låt oss så jämföra jämföra formella kurser med det som utmärker MOOCs så som dessa beskrivits ovan.  Förutom kostnader och kursmaterial kan vi även  se hur undervisningsformerna kan skilja sig åt. Formell undervisning är något man "meddelar" d.v.s. det är någon som har tänkt ut att man måste läsa vissa texter, att man har någon form av lektion och att det är någon som talar om vad man skall kunna. Denna undervisning avslutas oftast med att den studerande på något sätt måste visa upp vad han eller hon  "tillgodogjort" sig av det förutbestämda innehållet.

  by  Valley Library (Oregon State University) 

Ett annat sätt att lära skulle kunna  gå till så att den lärande, visserligen med viss ledning, i hög grad drivs av ett intresse att lära något och därvid aktivt knyter kontakter med andra som man kan lära av, söker reda på olika resurser och själv producerar något utifrån de erfarenheter som görs. I idealfallet delas dessa produkter med andra så att processerna kan fortgå. Bra exempel på denna typ av lärande är att "följa" det som produceras på nätet och att själv bidra med det man lärt sig (bloggar, wiki, facebook, twitter, google m.m.)

  by  jrhode 

I det blogginlägg som jag inspirerats av för detta inlägg har författaren gjort följande indelning av vad som utmärker olika sorters lärande. Läsaren rekommenderas att gå till originalet där det även finns ett antal klargörande grafiska inslag som på ett utmärkt sätt klargör vad som skiljer olika ansatser åt.

Först det lärande som försiggår i en MOOC:

• People would learn in a self-directed manner
• Knowledge is distributed
• Knowledge is negotiated
• Knowledge is emergent
• Knowledge is rhizomatic 
• Learning is capacity to construct, navigate and traverse across networks
• Personal learning networks would be a far better way for people to learn
• People like to learn via social networks
• People know how to connect (people have the communication, literacy and critical literacy skills)
• People know how to use the technology to connect
• People are self motivated (intrinsic motivation)
• People like to accept challenges, chaos and complexity is just part of the learning process
• People don't need to follow a course or qualification for learning to be effective
• Learning is emergent, and is based on connections, engagement and interactions
• Learning is open
• Identity in networked learning is based on individual's participation, interaction in the networks, and is reflective of ones involvement in the media, it's dynamic, adaptive
• Individual and social learning is emphasised cooperation
• Sensemaking and wayfinding are important

Det traditionella lärande utmärks å sin sida av:

• People need to learn in a structured manner, in a course (face to face or online), with teacher's instruction (zpd) zone of proximal development
• People construct knowledge via a constructivist pedagogy - with an expert.
• Knowledge is acquired
• Learning is about acquisition of knowledge, skills and experience
• People like to learn with Learning Management Systems (LMS)
• People prefer to learn independently (in a closed environment) (behind the walls in schools) or learn collaboratively in a group or team
• People don't have enough skills, knowledge and experience to use technology to connect,formal training/education is the solution
• People don't want chaos, complexity, don't want to be overwhelmed with information or knowledge
• People need to be motivated with rewards (extrinsic motivation)
• People need to follow a course or qualification for learning to be effective
• Learning is based on instruction by the teachers
• Learning is closed (in a closed classroom or closed online network)
• Identity is based on the association of oneself as a student or that of the group - it's static
• Group learning is emphasised - collaboration
• Teaching and close mentoring are important

This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Generella lärdomar från öppna kurser

Läste just Stephen Downes svar till kvalitetsorganisationen OPAL  där han besvarar en rad frågor om de öppna kurser - massive open online courses - som han själv, George Siemens och Dave Cormier har arrangerat. I de svar som Downes formulerar tycker jag mig finna en hel del av generellt intresse för lärande och undervisnng. Jag skall relatera något av detta nedan.

  by  shannonkringen 

Downes säger att lärandet i de kurser som frågorna gäller inte handlar om att "ta in" (absorbing) ett kursinnehåll utan snarare om att använda det föreslagna materialet som en utgångspunkt för diskussioner och för att skapa nytt material. Utifrån mina erfarenheter från olika undervisningskontexter är det nog vanligare att såväl studerande som undervisare har föreställningar om ett innehåll som skall behärskas och i vissa fall också memoreras så att det kan återges "vid anmodan" (tentamen, förhör etc).

Jag tycker att det är en intressant tanke att man på något sätt befriar den lärande från den oro och stress som "absorbing" innebär och istället ägnar den kognitiva energin åt att kollektivt och individuellt utforska olika områden i diskussioner och i egen eller kollektiv produktion. Downes säger också att innehåll i de öppna kurserna är något som produceras av deltagarna snarare än något färdigt som konsumeras.

Kanske ringer det nu en varningens klocka i oss med traditionellt kvalitetstänkande? Någon måste väl vara den yttersta bedömaren av kvalitet? Vi är vana vid att både experter och förlagsredaktörer talar om för oss vad som är kvalitet och vad som inte platsar; vi behöver bara tänka på den misstro som omgärdar det användarskapde uppslagsverket Wikipedia. Det är inte ovanligt att utbildningsinstituioner förbjuder sina studerande att referera till Wikipedia.

  by  riacale 

I de öppna kurser som Downes beskriver finns ingen instans som på förhand filtrerar ut "sanningen". Istället blir det deltagarnas ansvar att upptäcka och lyfta fram det som kan vara relevant ur en överväldigande mängd material som man inte har minsta chans att överblicka, framförallt inte på egen hand.

En viktig utgångspunkt för en massive open online course är att det inte finns någon en gång för alla giltig sanning som kursanordnarna kan hävda utifrån positionen som lärare. Istället deltar även kursledare i diskussioner, genom att producera och genom att lyfta fram intressanta aspekter från det pågående arbetet. Genom att delta på det här sättet blir man också en sorts rollmodell för hur man deltar och bidrar på ett konstruktivt sätt. Downes påpekar att idén om att lära i diskussioner och genom egen produktion egentligen inte utgör någon pedagogisk revolution i sig men det nya är att det genomförs helt öppet i en onlinemiljö med ett stort antal deltagare

Med tanke på den starka betoningen av diskussioner och produktion av material är det inte i första hand det material som produceras som är unikt och enastående utan kvalitet skapas framförallt i diskussioner  och  fortsatt bearbetnng av det som skapats av deltagare och kursledare.

Deltagare har också full frihet att välja det innehåll som de vill skall ingå genom att "tagga" det på överenskommet sätt så att det kan aggregeras och göras känt för övriga deltagare. En sådan strategi bygger förstås på att allt är öppet tillgängligt; texter, planeringar, gemensamma sessioner och alla resurser kan ändras av deltagarna; det material man jobbar med är Creative Commonslicensierat. Det som deltagarna själva producerar är också öppet även om ingen tvingas till öppenhet. Ett ängsligt bevakande av egen produktion rimmar dock illa med kursens grundtankar.

Man skall också komma ihåg, med avseende på upphovsrätt, att organisatörerna egentligen aldrig förvärvar de resurser som används i kurserna, vilket gör att man slipper många juridiska problem om s.k. intellectual property rights. Det material som används finns redan på nätet och man refererar eller länkar till detta.

  by  Kiruba Shankar 

En massive open online course har som förutsättning att det inte finns restriktioner vare sig för produktion eller distribution av relevant material. Som jag förstår det behövs heller inga ekonomiska incitament för att stimulera produktionen av material.

Inledningsvis antyddes att själva skälet till mitt intresse för Downes' svar till OPAL var att det verkade innehålla aspekter av generellt pedagogiskt värde. Detta är vad jag har analyserat fram.


Generella pedagogiska aspekter:

• att diskutera och förhålla sig till material istället för att "plugga" och sedan återge i oförvanskad form; i grunden är det en förskjutning från konsument till aktiv deltagare (producent)
• att utforska tillsammans och att producera något med hjälp olika resurser (texter, nätdokument, nätverk eller fysiskt närvarande personer)
• att ta ansvar för vad som är kvalitet, det som är "good enough"
• att lära sig leva med ovisshet och skapa mening ur ett överflöd av information
• att utforska och utnyttja den ständigt växande mängden fria resurser på nätet
• att medverka till lärandeprocessens riktning och innehåll
• att dela med sig istället för att konkurrera
• att drivas av kunskapsintresse istället för att försöka vinna personliga fördelar (inre- resp. yttre motivation)

  by  incurable_hippie 

Ovanstående punktlista tror jag har relevans för åtskilligt lärande antingen det sker som beskrivits här eller under mer formella, institutionella former. Man kan förstås fråga sig om det som Downes beskriver är alltför krävande för den som inte är van att studera eller är "digitalt litterat". Creelman skriver att man bör komma ihåg att den sortens kurser som beskrivs ovan tenderar att locka deltagare som är välutbildade och digitalt litterata. Det är därför inte säkert studerande som är vana vid traditionell undervisning klarar av att vare sig delta framgångsrikt eller att avgöra vad som är kvalitet . Detta ställer förstås den större frågan om hur vi egentligen skall förhålla oss till "the wisdom of the crowd".

Modellen med helt öppna kurser har fått efterföljare. Det kanske mest kända exemplet kommer från Stanford University som startade med ett fåtal, tre tror jag, öppna kurser och nu har valt att erbjuda ytterligare. Dessa kurser har haft många tusentals deltagare fördelade över världen.



This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Gör som vi säger annars får du inte vara med!

Det här lilla funderingen har kanske inte direkt att göra med nätet i den högre utbildningen men den har i hög grad att göra med frihet och öppenhet för information på nätet.

När jag idag ser mig omkring i min närhet kan jag inte låta bli att slås av hur väl den tillverkare med ett påbörjat äpple i sin logga har lyckats att sälja in sina produkter samtidigt som man rigoröst kontrollerar såväl programvara som informationsflöde från dessa apparater.

Jag läser en artikel med ett obehagligt innehåll i Göteborgsposten den 18 januari med rubriken "Med Apple som ansvarig utgivare". Författaren ironiserar inledningsvis över att den svenska tidningsutgivarkåren har fått ett oväntat tillskott i form av Apples vd; det handlar om företagets policy för att man skall kunna publicera en tidning i läsplattan iPad. Här krävs "full trohet" mot Apples policy. Om så inte är fallet blir det inget tillträde till Apples värld. I företagets policy regleras vad som får sägas om t.ex. religion och etnicitet; kravet är att det skall var utbildande, informativt och icke-provocerande. Artikelförfattaren skriver ironiskt att om man inte vetat varifrån dessa diktat kommit från kunde man lika gärna gissat att de kom från påven eller någon mulla med bestämda åsikter.

  by  Hermés 

Det allvarliga med detta, skriver artikelförfattaren är att allmänintresset böjer sig för teknokratiska och kommersiella intressen; yttrande- och tryckfrihet blir en handelsvara. Särskilt allvarligt är det att svenska tidningsutgivare som i andra fall gärna basunerar ut hur de står upp för pressfrihet inte blåser till strid. Här går man istället snällt med på att den som tillhandahåller en plattform skall få ett publicistiskt inflytande.

De som inte godkänns av Apple uppmanas att anföra besvär just hos Apple med den uttryckliga uppmaningen att inte försöka sig på något överklagande i någon allmän instans för det kommer inte att lyckas. Artikelförfattaren avslutar ironiskt med att påpeka att en sådan hållning brukar vara något som utmärker diktaturer.

Denna järnkoll på maskiner, programvara och informationsflöde får nästan den andra stora kommersiella aktören Google, där allt är öppet och fritt tillgängligt att framstå som ett under av idealitet. Nu vet vi förstås alla att här spelar de kommersiella intressena en minst lika stor roll men det sker liksom på ett sätt som gör att vi inte tänker på att det är vi själva och våra aktiviteter som är själva produkten man säljer.


This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License.