Fuskandets anatomi

Jag läser om en kurs där ett av momenten handlar om att försöka fuska i en nätkurs. Nu är detta ingen kurs som uppmanar till ohederlighet utan ett sätt att försöka förstå hur framgångsrikt sk. fusk går till.

 Kursledaren har ägnat sig åt att forska på det här området och funnit att det inte alltid är så svartvitt som vi ofta tror. En avsikt med att studera detta i en kurs är förstås att se vad man kan göra åt företeelsen mer än att utforma alltmer avancerade kontrollsystem. Kan man möjligen försöka se till att det inte uppkommer genom att skapa andra kursmiljöer? Detta är ju något som jag själv varit inne på flera gånger närjag talar om att vi borde ha en annan sorts uppgifter. Det handlar alltså inte enbart om att studenterna måste ändra sig eller att det bara är de som ärskyldiga.

  by  Mr_Stein 

I kursen uppmärksammar man också de uttryck vi vanligtvis använder; straff, tagen på bar gärning etc. alltså uttryck som vi vanligtvis förknippar med brott och brottslingar. Andra uttryck skulle kunna ge andra perspektiv, kanske. Vi vet ju att ord och begrepp har förmåga att styra vårt tänkande i vissa banor.

Nu blir kanske någon uppbragt över att man ens kan komma på tanken att ifrågasätta brott-straffmetaforen men självklart ärdet inte avsikten här att uppmuntra tillbedrägligt beteende. Att skapa sig orättmätiga fördelar på andras bekostnad kan aldrig vara rätt. Men inte heller verkar det hållbart att designa alltmer sofistikerade kontrollsystem för att vi skall kunna ställa de frågor och ge de examinationsuppgifter som vi alltid har gett när både kunskap och information är i ständig rörelse och därtill i princip är ständigt tillgänglig.

Att då examinera som vi alltid gjort blir i högsta grad som att sikta mot rörligt mål med orörliga redskap

Referens:
http://chronicle.com/blogs/wiredcampus/mooc-teaches-how-to-cheat-in-online-courses-with-eye-to-prevention/43699#disqus_thread


Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige Licens.