Inlägg
Om jag kortfattat skall försöka uttrycka hur jag uppfattar detta, handlar det i grunden om att man istället för att använda undervisningstid till att överföra information istället bör använda den till att just undervisa d.v.s. till interaktion med de studerande. Det här är tankar som jag själv egentligen tänkt många gånger utan att klä dem i något slagkraftigt uttryck i kombination med "flip".
Om man har hört mig tala eller möjligen också läst något av det jag skrivit, kan man inte ha undgått att märka att jag alltid tyckt att det är ett visst slöseri med tid att låta skolelever och studenter sitta "söka information" eller få information överförd på lektionstid då denna förhållandevis dyra och värdefulla tid tillsammans med lärare borde utnyttjas för att diskutera och reda ut sådant som möjligen bereder de studerande svårigheter. Överföring och sökande efter information skulle man kunna förpassa till andra tillfällen, förslagsvis till eget arbete eller samarbete med studiekamrater.
Information idag är inte precis någon bristvara och med lite ledning (viktigt!) skulle man kunna hämta in informationen utanför själva lektionstiden. Det man sannolikt först kommer att tänka på är att universitet och andra lärosäten skulle kunna spela in den information som de studerande behöver för att verkligen begripa sig på ett område.
Jag har själv ofta tänkt att det egentligen är lite bortkastad tid att låta ett helt auditorium sitta och lyssna i realtid på en person, som i bästa genomför en "föreställning" som inte kan ersättas av en inspelad variant, men som oftast håller en föreläsning utifrån ett manus, en föreläsning som dessutom inte sällan har hållits flera gånger tidigare. Om man istället kunde låta de studerande ta del av detta innehåll på egen hand, skulle det liksom bli tid över till undervisning i dess rätta bemärkelse och det är väl detta som är poängen.
Detta bygger förstås på att de studerande har så pass "styrfart" att de faktiskt tar del av innehållet innan de träffas. I många fall är det nog så att den som studerar tycker att det är lite skönt att gå till en föreläsning, speciellt om föreläsaren kan göra en riktig "föreställning" så att man trivs.
Att titta på en inspelad föreläsning är ganska annorlunda och då menar jag inte enbart att man blir bunden till en datorskärm utan också detta att man faktiskt blir tvungen att koncentrera sig. Att sitta och titta på en föreläsning på sin dator utan att vara helt koncenterad tror jag faktiskt inte att man gör.
Jag brukar ibland lite provocerande säga att det faktiskt är bätre att ta del av en inspelad föreläsning via min dator än att sitta som en av hundra (eller flera hundra) i en stor sal. Det är inte bara det att man får ett distinkt ljud som man kan avskärma med hörlurar utan man kan också stoppa föreläsningen, ta om eller lyssna flera gånger om man så vill.
Att man får en föreläsning med denna kvalitet bygger förstås på att man har en infrastruktur som medger både enkel och högkvalitativ inspelning av föreläsare samtidigt som det ställer vissa krav på föreläsarna själva, inte enbart att de skall vara med på att bli inspelade utan också att de uttrycker sig så klart att studenterna förstår innehållet. Sen kan förstås lärosätet själv ha åsikter om hur man vill att deras medarbetare skall framstå utåt.
Jag ser en del problem med att "flippa" undervisningen. Låt mig fundera över några. Ett hinder som måste övervinnas är att lärare förutom att de kanske inte vill låta sig spelas in också är väldigt rädda om sitt undervisningsmaterial. Detta är egentligen ganska underligt om vi betänker att information idag inte är någon bristvara och att de flesta av oss lärare sannolikt inte är så unika att vi har kommit på undervisningsmetoder som ingen annan har kommit på. Vi kan alltså lika gärna lämna ut vårt material och våra metoder då de inte är på något sätt unika. Idag finns en trend bland stora universitet i den engelsktalande världen att ladda upp material på nätet, fritt att använda för undervisning.
Det är egentligen ganska underligt att undervisning och det material man där använder skiljer sig så radikalt från forskning och dess resultat. När det gäller forskningsresultat, finns ju generellt en strävan efter att publicera och göra resultat kända men när det gäller undervisning råder närmast det totalt motsatta förhållandet där man håller på sitt material och på sina presentationer och betraktar dessa som mer eller mindre sina egna.
En annan problematik är förstås att det inte finns teknisk utrustning som gör det enkelt att spela in föreläsningar. Men om man tänker sig föreläsning som en form av informationsöverföring kanske man inte alls behöver spela in en föreläsning inför ett auditorium utan föreläsaren kan planera sin föreläsning och kanske skriva ett manus som han eller hon själv kan spela in med enkel teknik. Andra (eller man själv) kan sedan se till att materialet hamnar på en streamingserver.
Det tredje problemet är väl studenterna själva som kanske hellere vill bli "underhållna" med en intressant föreläsning och därför väntar med att ta till sig informationen tills efter föreläsningen (i vanlig ordning, skulle jag vilja säga).
En problematik som jag bara tänker snudda vid är den ständigt återkommande diskussionen om upphovsrätt. Jag är kanske naiv här men jag ser inte detta som något större problem. Om jag inte är "närig" och tror att jag skall tjäna en hacka på det jag har åstadkommit eller vill hindra någon annan att använda mitt material, är det bara att ladda upp det fritt tillgängligt på nätet för vem som helst att använda på de villkor jag bestämmer (CC-licens). Jag blir tvärtom väldigt stolt och glad om någon vill använda det jag har gjort! Faktiskt!
Låt mig så sluta med en tanke som faktiskt har tagit form medan jag skrivit detta. Mina egna erfarenheter kommer dels från traditionella föreläsningar och dels från att arbeta med nätbaserad undervisning. Dessa två sätt att meddela undervisning skiljer sig som bekant i en rad avseenden men det är några som jag skulle vilja lyfta fram här.
När jag föreläser känner jag starkt av detta att jag faktiskt meddelar information som åhörarna faktiskt skulle kunna läsa, se eller lyssna sig till utan min fysiska närvaro. När jag undervisar på nätet, känner jag att jag inom ett område som jag i viss grad behärskar, kan ge anvisningar om väldigt mycket mer information än vad jag kan meddela i en föreläsning.
Mot bakgrund av sådana erfarenheter tycker jag kanske att man kunde "flippa" tillbaka igen och tänka sig att en föreläsning egentligen inte borde handla om informationsöverföring utan om vägledning inom ett område som är svårnavigerat utan en kunnig guide.
Den föreläsning (antingen på nätet eller IRL) som jag ser framför mig då består i att en kunnig vägvisare drar upp de stora konturerna inom ett område och därefter anvisar var man kan hitta ytterligare information. Skillnaden mot den traditionella föreläsningen blir att den här föreläsningen inte har som huvudsyfte att överföra information utan istället att anvisa var relevant information finns att tillgå. På det här viset närmar sig undervisningen i hög grad vad som gäller på nätet idag, nämligen att vi behöver tillgång till "noder" med information och vi behöver lära oss hur man knyter fler noder till sitt nätverk snarare än att försöka omfatta allt på egen hand. Men nu märker jag att jag avlägsnar mig från mitt ursprunglia innehåll....
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar