måndagen den 6:e februari 2012

Att spela in olika föreläsningsstilar

I mitt sökande efter studier om streamade föreläsningar träffade jag ett intressant avsnitt om "lecturing styles" i en studie med titeln INTERNET STREAMING OF LECTURES: A MATTER OF STYLE skriven av Michael Fardon.

Poster 22 - Saving Face (to-face) in Onl by jameskm03, on Flickr
Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License  by  jameskm03 

Anledningen till att studien behandlar detta område är att man faktiskt måste ta hänsyn till hur föreläsaren uppför sig om man skall spela in denne. Tänk bara på vilka olika krav det måste ställa ifall föreläsaren tar ett stadigt tag i sitt bord och mer eller mindre läser upp ett skrivet manuskript jämfört med en föreläsare som "springer omkring", talar spontant och interagerar med sina åhörare. Vi inser nog att detta är något man måste ta hänsyn till om man vill spela in det som sker. Jag tycker också att man måste ha beredskap att handskas med dessa olika situationer och inte ta för givet att föreläsaren måste bete sig på ett visst sätt bara för att man skall få en bra inspelning. Här måste tekniken samverka med de villkor under vilka den skall användas.

I artikeln går man igenom en hel del forskning om föreläsningen som pedagogisk metod. I det här fallet definierar man föreläsnigen som en aktivitet där "one person speaking, more or less continuously, to a group of people on a particular subject or theme".

Forskningsgenomgången konstaterar också att föresläsningen kan betraktas som en effektiv metod "for transmitting information” men att det finns lite stöd för att den skulle vara effektiv "for the promotion of thought or for “changing attitudes”.

Olika analyser av "lecturing styles" har resulterat i ett antal kategoriseringar. Jag återger några här.

Brown and Bakhtar talar om Oral lecturer, Visual lecturer, Exemplary lecturer, Eclectic lecturer och Amorphous lecturer. Den förstnämnde (oral) är den som förlitar sig på tal och slides medan en "eclectic lecturer" är mindre strukturerad och tappar tråden. En "amprphous lecturer" låter lite problematiskt men i det här sammanhanget innebär det en som har stor tilltro till sig själv men som inte är vare sig förberedd eller strukturerad.


Behr presenterar en annan kategorisering med "dramatic presenter", "inormation provider", "structured presenter" och "visual presenter". Här kan man notera att en "dramatic presenter" är en som bygger upp en samhörighet och kontakt med åhörarna medan en "information provider" huvudsakligen fokuserar på informationen i sina anteckningar.

Saroyan and Snell kategoriserar i "content-driven", "context-driven", "pedagogy-driven". En "context-driven" föreläsare försöker utnyttja innehållets kontext för att nå målen. Jag tolkar det som att det handlar om exempel från praktiska situationer. En "pedagogy-driven" föreläsare försöker alltid att leverera ett innehåll med klara lärandemål och exempel där innehållet kan tillämpas.


Eftersom man själv har undervisat, föreläst och presenterat i åratal är det lite intressant att läsa om dessa kategoriseringar och fundera lite över vilken "style" man själv har. Jag förstår också att detta med "lecturing styles" är något som man måste ta i beaktande om man vill spela in föreläsaren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar