Inlägg
Nu skulle man ju kunna hävda att det inte är någon direkt nyhet att överföra information med hjälp teknologier; den äldsta och mest kända av dessa är förstås texten så som den manifesteras i kursböcker och annat som skall läsas.
I princip har det väl inte funnits något som hindrat att man flippat sin undervisning redan innan man hade tillgång till alla de omskrivna tech tools som vi har idag men vi vet alla att vi trots detta står i salen och för över information till de studerande, i bästa fall består den av något annat än det som kan läsas i kursböckerna.
Vad finns det för skäl att föreläsa?
En grundtanke, tror jag, med föreläsningen är att hjälpa de studerande att navigera inom ett kunskapsfält, då det inte är säkert att novisen klarar denna navigering i en lärobok på flera hundra sidor. En vägledande överblick inom området kan vara en ett skäl att informera gruppen. Ett annat skäl att föreläsa kan vara att man vill inkorporera annat material än det som kursböckerna behandlar. Vi vet alla det finns en viss tröghet inom det akademiska systemet när det gäller att ändra på saker. Ett skäl som jag ser som relevant och i högsta grad didaktiskt motiverat är att man vill åstadkomma något som är avpassat för speciella villkor; det kan handla om vad en erfaren undervisare bedömer som lämpligt i förhållande till en viss studerandegrupp.
Vad kan nya teknologiska verktyg erbjuda?
I många fall erbjuder nya "tech tools" en utmärkt möjlighet att att mer eller mindre skräddarsy undervisningen. Andra möjligheter är också att i de fall där man tillverkar didaktiskt material så kan det återanvändas, inte enbart för att det kan vara tidsbesparande för lärare utan framförallt för att det kan användas av olika studerande vid olika tillfällen och dessutom gång på gång.
Men hur skulle det möjligen gå till att tillverka ett material som svarar mot specialla krav?
Låt oss göra en jämförelse. Om vi har köpt någon teknisk apparat, finns idag väldigt ofta en länk till en liten film på nätet som visar olika sätt att använda den här apparaten. På samma sätt skulle en lärare med mycket enkla medel kunna spela in kortare videoavsnitt där man t.ex. visar hur man riggar en labbsituation, hur man infogar variabler i ett statistikprogram, hur man utför manuella operationer med ett visst verktyg eller hur man spelar en viss passage i ett musikstycke. Detta är bara några exempel och den som står inför en didaktisk situation kan förstås se mer preciserat vad som krävs.
Nu kanske läsaren ställer sig frågan om den som så positivt talar om detta (d.v.s. jag själv) någonsin har prövat på att åstadkomma något i den här stilen själv. Jo, det har jag, men sannolikt kunde jag åstadkommit mycket mera.
Några exempel är screencasts d.v.s. hur jag spelar in min datorskärm tillsammans med en ljudkommentar då jag vill visa mina studerande tillvägagångssättet när man skall åstadkomma något specifikt i en lärplattform. Här har jag använt gratisprogrammet Jing . Video tycker jag att man enklast spelar in med YouTube där man helt enkelt sätter sig vid sin dator och följer anvisningarna på skärmen efter att man loggat in med sitt konto på YouTube. Nyligen träffade jag också på ett program som heter PresentationTube där man länkar slides, video och anteckningar på ett integrerat sätt. Nackdelen är att man måste ladda ner programvara och att man förmodligen måste använda just PowerPoint; jag har inte använt detta på allvar. Att dela ut en presentation på nätet går annars utmärkt med Slideshare . Dessa är några exempel på hur man kan överföra information i klassisk mening
Utöver denna rena informationsöverföring erbjuder förstås nätet en rad möjligheter att samverka kring uppladdade dokument. Här kan man nämna GoogleDocs och olika wikitjänster. I det här sammanhanget skall man kanske heller inte glömma vilken roll "skvallertjänster" som Twitter och Facebook kan spela.
Sammanfattningsvis innebär de nya verktygen att man ger mer ansvar åt den lärande att aktivt engagera sig i sitt lärande, något som länge har tillhört det önskvärda på den didaktiska agendan. Man kanske kan beteckna det som att man "medverkar" på ett annat sätt än när man är en konsument av information, oftast överförd av en lärare eller en med motsvarande roll.
Något nytt under solen?
Det intressanta i det här sammanhanget är förstås vad de nya teknologierna kan åstadkomma och om de kan åstadkomma något som de gamla (texter, bilder, tabeller etc) inte kunde åstadkomma. Egentligen har det ju alltid varit möjligt att förbereda sig inför ett lektionspass och därefter utnyttja tiden till diskussion och frågor. Det som de nyare teknologierna medger är förstås en större möjlighet att gå utanför de bestämda texterna, att blanda ljud, bild och video samt att förenkla två-eller flervägsinteraktion.
Även om det näppeligen kan finnas något mera flexibelt än en bok i fickan eller väskan, återstår förstås att texten inte kan återge rörliga skeenden eller ljud som video eller ljudinspelningar. Den stora skillnaden är kanske trots allt att de nya teknologierna har något av nyhetens behag över sig; det finns också ett mera tveksamt inslag av att det blir "roligare" att lära sig. Det är förstås inget fel i att det är roligt att lära sig; motivation är väl det som driver oss alla men om man med roligt försöker invagga de lärande i att de nya teknologierna gör det "lättare" att lära än på det "gamla tråkiga sättet" tror jag man är ute i tveksamma ärenden. Att lära sig något till fulländning är trots allt något som kräver engagemang, uthållighet och oftast hårt arbete. Med eller utan ny teknologi.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar