tisdagen den 10:e januari 2012

Öppna standarder

I en tidningsartikel refereras ett förslag som säger: "Give Each Student a Kindle". En Kindle är en elektronisk läsplatta konfigurerad för Amazon. Det bakomliggande argumentet i artikeln är att en sådan läsplatta ganska snart betalar sig för samhället då kostnaden för det elektroniska materialet blir såväl billigare som lättare att uppdatera

Mot detta förslag har Downes skarpa invändningar i sin bok Free Learning (s 121) därför att den aktuella läsplattan låser in användarna i en specifik proprietär teknologi som gör att man blir hänvisad till just det material som (mot betalning) finns att tillgå för det aktuella systemet. Då är det mycket mer kostnadseffektivt, menar Downes, att ge varje studerande en dator som ger tillgång till ett mycket större utbud på nätet som därtill är gratis och inte som i Kindle där allt bildligt är "inlåst bakom en digital Berlinmur".


Det är kanske inte att förvåna att Downes som är en stor förkämpe för just "free learning" reagerar mot att man vill binda studerande till en specifik teknologi som inte är vare sig fri eller gratis och detta är som jag ser det en fråga av stort generellt intresse för oss alla när det gäller val av system.

Vi ser ständigt hur producenter vill försöka skaffa sina egna system för att binda köparna till de egna produkterna. Vid en snabb tillbakablick kommer jag själv att tänka på olika system för smalfilm som dubbelåtta och superåtta, instamatic, olika videosystem, olika operativsystem, olika typer av minneskort, olika filformat etc.

En del lyckas så väl i sin marknadföring att de blir vad folk anser vara standard. Så var det med VHS-systemet för video; så har det blivit med Microsofts Officepaket.

Det finns emellertid generellt användbara format (open formats) som t.ex. html, .pdf, .jpg, ogg och flac för musik.  För minneskort är SD (och möjligen micro SD) mer generella format än t.ex. Sonys Memory stick. För ordbehandling finns öppna format som, ODF, som används av OpenOffice och LibreOffice.


Min personliga mening är att vi borde sträva efter att så långt som möjligt använda de öppna formaten som inte låser oss till en specifik tillverkare och dennes produkter, främst av demokratiska skäl men om man har lättare att se till den egna ekonomin är även detta ett skäl att inte låsa in sig.

Några exempel på fria (och gratis) produkter är olika Linuxdistributioner, OpenOffice/LibreOffice, Firefox, Gimp, Amarok musikspelare m.fl. Det är min övertygelse att den vanlige användaren som inte är i behov av någon specifik programvara klarar de flesta uppgifter med fria program.

Det är egentligen förvånande att offentligt finansierad verksamhet inte utnyttjar (eller måste?) möjligheten till den besparing som öppna standarder och fri programvara skulle innebära. I många andra sammanhang är politiker av olika schatteringar snara att hävda omsorg om "skattebetalarnas pengar" när de försöker förklara hur vi måste spara in på sjukvård, utbildning,  äldreomsorg eller andra samhälleliga nödvändigheter. Varför skall vi egentligen använda medborgarnas gemensamma pengar till dyra licenser när det finns fria alternativ som dessutom är gratis (Observera att fri har en vidare betydelse än gratis. Stallmans berömda exempel är att det handlar om free som i free speech och inte som i free beer).

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar