måndagen den 24:e oktober 2011

Bland lapptoppar och lärare i klassrummet

Vi har väl inte kunnat undgå att märka att datorer har blivit allt vanligare i klassrummen och den s.k. 1-till-1-modellen där var och en skall förses med egen dator blir allt vanligare. På webbplatsen http://www2.diu.se/framlar/ kan man under fliken Egen dator se att det pågår någon sorts race under parollen "Sätt din kommun på kartan!" där man skall anmäla om man är med i datorracet. Här verkar det nog som man har gjort IT-frågan främst till en fråga om tillgång. Huruvida att den ökade datortillgången blir gynnsam för lärandet får väl den pedagogiska forskningen utröna vad det lider.

laptop stickers added/redone :) by tray, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  tray 

Utan att för den skull vara teknikdeterminist kan man nog anta att det kommer att bli ganska annorlunda i undervisningssalarna när elever och studenter får tillgång till information på ett sätt som inte skett tidigare. Vi har säkert alla hört datorförespråkarna sia om att läraren kommer att förlora sin position som den ende som vet något nu när alla kan ta reda allt möjligt och därigenom utmana lärarauktoriteten. Utöver detta finns rader av  uttalanden om frihet, framtid och mobilitet.

I ett manuskript som kommit i min hand för några dagar sedan undersöks vad som sker i den högre utbildningen när de studerande kommer till föreläsningar och har med sina datorer. Här är förstås villkoren annorlunda än i grundskola och gymnasium då man inte kan "tillrättavisa" universitetsstuderande på samma sätt utan måste se dem som ansvarsfulla individer som har att ta ansvar för sitt lärande utan pekpinnar från lärare. Frågan är då om det är några problem med detta eller om man kan låta var och en sköta sig själv. Jag skall ge ett exempel från den egna erfarenheten.

Någon gång vid sekelskiftet medverkade jag i en universitetsutbildning där jag för första gången mötte studerande som genom utbildningsanordnarens försorg hade fått tillgång till varsin kraftfull laptop med trådlöst nätverk. De studerande kunde alltså, vilket inte var så självklart vid den tiden, ha ständig tillgång till internet utan sladdar.

Jag minns mycket väl de känslor jag erfor när jag första gången föreläste för denna grupp studenter som alla satt bakom en uppfälld datorskärm. Jag hade redan då mångårig undervisningsvana och min första tanke var denna: tänk om de gör något annat när jag pratar! Efterhand avtog dock dessa tankar och ersattes ungefär av: de får väl skylla sig själva om de inte lyssnar! Jag kan inte minnas att jag någonsin tänkte att de kanske tog reda på mer om det som jag för tillfället undervisade om.


Gradvis har vi vant oss vid att det kan pågå olika aktiviteter samtidigt. Själv kan jag mycket väl tänka mig att diskret både läsa och skicka mail eller andra meddelanden när jag sitter på möte; det finns liksom kognitivt utrymme över för detta. När jag sitter på möte med mina kollegor, inser jag att jag alls inte är ensam om min tro att den kognitiva kapaciteten medger åtskilligt utöver det som sker på den formella agendan.

I den studie som presenteras i manuskriptet videofilmade man ett antal föreläsningar genom att ställa en videokamera längst bak i lektionssalen. Sedan analyserade man vad som skedde; av förklarliga skäl blev det mest rörelser och andra organisatoriska beteenden som blev synliga. Det verkar också (i alla fall när man frågar) som om studenterna kommunicerar inbördes under lektionstiden. Liksom mina erfarenheter ovan pågår det parallella verksamheter i lektionssalen.

Forskarna konstaterar att datorn verkar vara en mycket personlig pryl för flertalet studerande då de konfigurerar den på ett personlig sätt. Det verkar också som att datorn blir allestädes närvarande; forskarna säger att man blir "van" vid att alltid använda datorn. Själv uppfattar jag det som om man bildligt "umgås" med datorn.

I den här studien förefaller det som om datorn tar upp ett visst utrymme både vad gäller plats och tid; praktiska, tekniska problem, skulle man kanske kunna säga. Detta blir tydligt när man skall starta och alla skall logga in. Forskarna funderar över om man borde avsätta en viss tid till detta vid lektionens början. Det tror jag inte att jag skulle föreslå.

En intressant fråga är vad man skall ha den bärbara datorn till i lektionssalen. Om man frågar de studerande, menar de att lärarna borde utnyttja det faktum bättre att alla sitter med datorer. Detta är förstås en intressant fråga: Vad kan man göra med datorn i undervisningslokalen?

En del lärare ser nog datorn mer som ett hinder i undervisninglokalen då den inte riktigt passar in i en traditionell föreläsningsform. Jag tycker gärna man kan ställa sig frågan om det är så vettigt att ha en lärares föreläsning samtidigt som de studerande sitter med sina datorer; i vilket fall känns det inte så meningsfullt om de inte använder datorn för att föra anteckningar (vilket de inte gjorde i den här studien). Man kan förstås tänka sig mer "moderna" sätt att använda datorn, kanske till att ställa frågor eller till att metakommentera innehållet i föreläsningen. Varför inte via Twitter?

På ett annat plan tycker jag att man nog borde ställa frågan om huruvida det är relevant att föreläsa överhuvudtaget om det handlar om informationsöverföring, speciellt som man skulle kunna ladda upp informationen som ges i förväg och sedan anvvända den något exklusiva lärartiden till frågor och diskussion kring den överförda informationen. Sannolikt skulle man kunna göra studenterna mer aktiva med ett sådant upplägg. På ett generellt plan handlar det om hur man bäst skall använda den lärarledda tiden.


I den högre utbildningen blir det allt vanligare med s.k. lärplattformar som förutom administration och filuppladdning också erbjuder diskussions- och chatfunktioner. Det har emellertid visat sig att de flesta människor hellre diskuterar i de redskap de är vana vid än i de som institutionen anbefaller. Man kan säkert pliktskyldigast utföra det som krävs för en viss uppgift i institutionens lärplattform men för verkliga och autentiska diskussioner föredrar man det man är van vid. Det är inte heller säkert att studerande förknippar de diskussioner de för i sina välkända nätfora med lärande i formell mening.

I studien som jag kommenterar här påvisar man också en rad distraktionsmoment. Vi har tidigare berört att man kan göra annat än det som pågår formellt i rummet men det handlar också om att datorskärmen generellt drar till sig uppmärksamhet från den som befinner sig i närheten. Detta hänger förstås ihop med att det är så lätt att göra något vid sidan av det officiella skeendet varför man liksom kan "råka" distrheras av något man för syn på på grannens skärm. Någon i studien kommenterar dock förmågan att fokusera på ett föredömligt sätt då vederbörande säger att det nog inte handlar om datorn och att den som är lättdistraherad nog hade varit det på annat sätt om det inte funnits datorer. Insiktsfullt, tycker jag!


Forskarna slutar med att fundera över att datorn nog alltjämt har en sorts nyhetens behag i klassrummen. Själv kan jag tänka att det nog börjar bli lite "gammeldags" att älska sin dator. Idag finns alltmer av det man intresserar sig för i det s.k. "molnet" och själva "datamaskinen", som man sa tidigare, har blivit allt mer "genomskinlig". Dessutom är det väl knappast laptopen som är den mest "hajpade" prylen längre. Såvitt jag kan förstå är det mobilen som står näst i tur att ta över regentskapet i klassrummen.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar