Inlägg
Nya informations- och kommunikationskanaler som t.ex. Google Scholar, öppna tidskrifter, Wikipedia, Google Docs, Twitter, Facebook och andra ger enkel tillgång till information, kontakter och produktion via nätet.
Kunskapens organisering i nätverk
Det är rimligt att fråga sig vilken inverkan detta flöde av information och alla de kontakter som skapas på nätet har för den traditionella undervisningen och kanske mer specifikt för lärarrollen. När de studerande har så många olika vägar till information, kan man behöva organisera ("designa") undervisning på ett sådant sätt att man tar vara på de nya möjligheterna. Siemens' syfte är just att att initiera en diskussion om undervisning i en värld som har en nätverksstruktur.
Hierarkierna utmanas
När allt fler får möjlighet att producera information blir det inte lika självklart vem som är expert. Man kan säga att nätet på ett fundamentalt sätt förändrar (på sikt, kanske?) den hierarkiska struktur som finns på de flesta utbildningsinstitutioner.
Kan man lita på det?
Nu är det emellertid inte så enkelt att var och en kan bli sin egen läromästare eftersom de flesta av oss alltsomoftast kan få problem med vem eller vad vi skall lita på i störtfloden av bloggar, wikis, podcasts, youtubeklipp och annat. Så länge nätet används för socialt vardagsprat är det ingen som ifrågasätter dess överlägsenhet framför andra medier men när nätet också börjar användas för att sprida mer forskningsbaserad-, akademisk-, kunskap ses det alltjämt med en viss misstänksamhet inom akademin.
Kontrollbehovet
Många institutioner vill gärna visa att de är "med sin tid" genom att använda de nya informationsverktygen men man är ofta rädd att tappa kontrollen och orolig för att de lärande inte har förmågan att kritiskt värdera kunskapen på nätet. Vad man än tycker och tänker om nätet sätter framväxten av nya verktyg press på institutionerna att anpassa sina undervisningsmodeller till det som en allt större del av de lärande är vana vid.
Fabriksmetaforen
Siemens för intressant resonemang om huruvida den traditionella undervisningen försöker att lägga de nya verktygen "ovanpå" den gamla. Ett exempel som klargör hur det nya liksom läggs ovanpå det gamla kommer från hur man byggde fabriker innan man hade elektricitet. För att kunna använda kraften från en central energikälla (ångmaskin, kanske) fick lokalerna byggas så att det gick att föra över kraften via remmar enligt ett komplicerat system. När man senare fick elektricitet, blev man inte beroende av att lokalerna såg ut på det gamla sättet. Det visade sig snart att de lokaler som ursprungligen var byggda för en annan kraftkälla nu inte var funktionella när man hade en ny energikälla som var mer flexibel.
Det är här som Siemens gör kopplingen till våra undervisningslokaler. En gång var det nödvändigt att utforma lokalerna så att många kunde lyssna till en central "kraftkälla", läraren eller professorn, som föreläste. Idag när vi har kommunikationsteknologin är kanske inte det slutna rummet där en person överför information det effektivaste sättet organisera undervisning. Siemens menar att "fabriksmodellen" för undervisning inte längre förmår möta vare sig behov eller krav i dagens samhälle. Idag är nätverk en mer adekvat modell för lärande och kunskap blir då något som finns distriuberat över många olika källor; det är detta som Siemens benämner connectivism.
Connectivism
Connectivism betraktar kunskap som distribuerad över nätverk och att lära handlar i stort om att skapa många nätverksförbindelser och att känna igen mönster. Lite ytligt uttryckt är kunskap mer en fråga om vilka förbindelser man har etablerat än vad man till äventyrs vet på egen hand.
Instruktionism vs. konstruktivism
Man kan se på connectivism i relation till två extremföreställningar om lärande och undervisning; den ena handlar om kunskapsöverföring (instruktionism), vanligen manifesterad som föreläsning och den andra handlar om den aktive studenten som söker sin egen kunskap (konstruktivism). Att enbart föra diskussionen utifrån dessa två positioner innebär emellertid en grov förenkling.
I den pedagogiska debatten kan man nog ana att det finns fler som uppskattar den kunskapssökande studenten än det som brukar beskrivas som den passivt lyssnande (och ibland uttråkade) åhöraren i en föreläsning. Det finns visserligen många postitiva drag med konstruktivismen där den lärande liksom av egen kraft och nyfikenhet söker sin kunskap, men det är inte säkert att detta är det mest effektiva sättet att lära. Det är ingen lätt uppgift att skapa mening i ett kunskapsfält med informaton från ett otal olika källor i en oorganiserad röra och det är inte säkert att den som har total frihet att sammanställa kunskap får den bästa förståelsen. Å andra sidan är det heller ingen garanti att den organiserade, välplanerade, undervisningen där man försöker överföra kunskap genom planerad undervisning, skapar en bättre förståelse.
Navigatorrollen
Siemens beskriver fyra olika metaforer för hur man kan förstå lärarrollen. Han tar först upp John Seely Browns bild av läraren som en mästare (Educator as Master Artist). Brown tar bilden av en atelje där flera skapar helt öppet. Mästaren kan då diskutera och lyfta fram centrala aspekter men undervisar ändå inte på traditionellt sätt. De lärande kan å sin sida lära av varandra, de kan se hur andra löser problem. Siemens menar att överfört till vanlig undervisning kan skrivandet av bloggar och wikis likna detta. Läraren får en överblick över allas produktion och kan lyfta fram goda och sepcifka exempel samtidigt som de lärande kan studera varandras produktion och lära av detta.
En annan bild är läraren som nätverksadministratör (Educator as Network Administrator). Här är det lärarens roll att hjälpa de studerande att skapa förbindelser och att skapa nätverk för lärande som står i fokus. Läraren uppmuntrar nätverkande och uppmuntrar till kritisk granskning av källorna. Här gör man något tillsammans men läraren är den som har överblick och kan visa på nyckelbegreppen.
Läraren som en portvakt (Educator as Concierge). Här handlar det om att dirigera och visa de lärande till ställen som de inte kände till. Detta blir en form av "soft guidance" som ibland handlar om traditionella föreläsningar och ibland om eget upptäckande.
Den fjärde metaforen beskriver läraren som en "kurator" (Educator as Curator). Som kurator antar läraren dubbla roller och är både expert och som en en som skapar möjligheter för utforskning. En "curator" visar på resurser och presenterar för de studerande nya idéer och resurser som de inte kände till. En "curator" låter de studerande vara självständiga men förstår ändå den frustration det innebär att utforska okända områden. Det handlar i hög grad om att balansera mellan frihet för de lärande och att gå in och visa och informera inom det område som skall studeras.
I alla fyra rollerna sker en blandning av lärarens expertkunnande med de lärandes egen konstruktion av kunskap. I samtliga fall handlar det också om att läraren spelar en aktiv roll både när det gäller att informera och utvärdera studenternas aktiviteter. I samtliga fall förstås lärarrollen på ett mer differentierat sätt än den enkla dualiteten mellan instruktivist resp konstruktivist.
Undervisningens design
För att ta tillvara de nya möjligheter som nätet ger räcker det förstås inte att skicka in lärare i kurser som är planerade som de alltid har varit; det gäller i hög grad att tänka annorlunda när kurser och undervisning planeras. Hur skall vi tar tillvara allt som redan finns producerat för undervisning (iTunes U t.ex.), inspelade presentationer, youtube, open access material, wikipedia och mycket mera? Det lätt att se framför sig att traditionella institutioner står inför stora utmaningar och att man kanske skulle behöva införa en
speciell sorts pedagogik, nätpedagogik.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar