The Net in Higher Education: Snabb design och bättre lärande

Tidigt en torsdagsmorgon när jag snabbt gick igenon skörden av nya tweets som kommit in under natten träffade jag på ett som väckte min nyfikenhet; det handlade om något som på engelska heter Rapid Instructional Design for Accelerated Learning, skrivet av någon som kallar sig Barbara.

Som en person med en nästintill "oändligt lång" erfarenhet av undervisning och lärande brukar jag ofta resa ragg när jag ser något som associerar till lärande som en snabb process som fixas till med några metoder som någon försöker pådyvla oss. Här var det just ordet "rapid" som gjorde att jag tänkte gå till motattack.

by Sue Waters

Redan i första stycket blev jag emellertid mer nyfiken än stridslysten då skribenten beskrev hur traditionella Instructional Systems Design (ISD) modeller med bakgrund i militära behov har dominerat och alljämt dominerar sen andra världskriget. ISD beskrivs som en mansdominerad och behavioristisk strategi för lärande. Nåja, tänkte jag det där visste jag ju men jag läser vidare.

Istället för de rigida strategierna behöver vi nya som som bygger på hur vi numera förstår lärandeprocesserna och därför bygger The Accelerated Learning Rapid Instructional Design (RID) på att människor lär mer från erfarenheter där de får feedback än från presentationer och särskilt kursmaterial. Det här låter ju faktiskt som något man skulle kunna ställa upp på!

RID vill ersätta traditionella kurser som är "mediatunga" med sådana aktiviteter som får de lärande att ta kontroll över sitt eget lärande och lära av varandra. Traditionellt brukar 80% av en "kursdesign" bestå av presentation av information trots att man tror sig veta att presentationsfasen bara står för 20% av lärandet. Den direkta rekommendationen är: "Make sure you design so that 30% or less is devoted to instructor or media presentations; and 70% or more, to learner practice and integration activities.". Oavsett sanningshalten i de här proportionerna så talar de till förmån för större aktivitet från den lärande än från läraren och detta känns som något vi känner igen från den svenska pedagogiska debatten (även om Utbildningsdepartementet tycks signalera mer lärarprat).

Mycket bekant med tanke på det "genomslag" som begreppet praktikgemenskaper (Wenger) och socialt lärande (Vygotskij) har fått är att man enligt RID-modellen bör organisera för lärandegemenskaper snarare än för enskilda individer.

by fernand0

Ett inslag som man tidigare nog mer har förknippat med utbildning av yngre individer är att att RID förordar en ständig rytm mellan fysisk aktivitet och ren tankeverksamhet. Att göra saker och att röra sig "tends to sustain people’s energy and improve their learning."

Modellen talar också om mer öppna och flexibla uppgifter i motsats till traditionella program som "tended to be rigid, prescriptive, and set in stone." Här ger man en särskild känga åt e-learningprogam som oftast har skapats för att kunna användas gång på gång och detta är kanske inte så konstigt eftersom skapandet av sådan e-learningprogram är mycket tidskrävande. Det är på den här punkten, tror jag, som R i "rapid" får sin förklaring. Genom att avstå från att göra program där allt från början är fastlagt och där den lärande reduceras till en konsument av sofistikerat undervisningsmaterial, kan man minska utvecklingstiden från månader till timmar. Den vägledande principen här är: "Never do for learners what they can do for themselves and for each other.”

Jag tycker att det som ovan framhållits kan beskrivas som en "modern" pedagogik som ser den lärande som en aktiv individ som tar ansvar, samverkar med andra och skapar något. "RID works because it doesn’t try to do everything for the learner or totally control the learning process. It makes learners responsible for their own learning."