Inlägg
Nätbaserad undervisning och lärande som utvecklats under de senaste 15-20 åren har varit till glädje för många och bekymmer för andra. Så inleds artikeln Theories and models for online learning av Haythornthwaite, Bruce, Andrews, Kazmer, Montague och Preston. Ingen har under denna tid kunnat påvisa att nätlärande är vare sig bättre eller sämre än det traditionella lärandet på campus. Idag förekommer dessutom många blandformer.
En av teserna i artiklen är att utvecklingen av de verktyg som finns tillgängliga nätet har skett utan att undervisningen vid våra lärosäten har förändrats nämnvärt. En stor förändring är att de nya verktygen har gjort det möjligt att kombinera arbete och studier vilket lett till att lärandet numera inte sker enbart vid ett lärosäte; det kan lika väl ske i hemmet eller på arbetsplatsen. Samtidigt innebär detta att den lärande i någon mening måste förhandla om tid för sitt lärande.
Nätet har en transformerande effekt genom att traditionella markörer såsom bakgrund, bostadsort, utseende, klädsel inte framträder på samma sätt som vid campuskurser eftersom man huvudsakligen kommunicerar via text (asynchronous learning networks, computer mediated communication, communities of practice).
Ett annat utmärkande drag är att det man åstadkommit blir bestående, att man kan återvända till det samtidigt som det kan läsas av andra.
Ytterligare en skillnad mot traditionellt lärande är att genom att delta i en gemenskap på nätet med mutual engagement, joint enterprise, and shared repertoire of actions (Wenger) blir lärandet en fråga om identitet och identitetsutvecking.
Genom att själv bidra med innehåll och ta kontroll över sin lärandeprocess skapar de lärande en ny standard för hur lärande kan gå till. Det lärande som sker i sådan här praktikgemenskaper är baserat på dialog, egen aktivitet och öppet delande av resurser. Lärarna å sin sida får också en ny roll som innebär att de måste vara beredda att både gripa in och träda tillbaka.
Samtidigt som dessa förändringar pågår håller emellertid många fast vid den traditionella bilden av nätlärande som innebär att individer sitter vid sin dator och gör uppgifter utan kontakt och engagemang med verkliga människor.
I de fall där man trots allt försöker se vad teknologin kan innebära för lärande på nätet, är dessa ofta avgränsade till valet av lärplattformar; man är inte intresserad av att utforska hur informationsteknologin faktiskt skulle kunna konstituera nya lärandepraktiker.
Hela artikeln finns i den utmärkta onlinetidskriften First Monday, Volume 12, Number 8-6 August 2007
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar