Kan utbildningsforskning hjälpa den enskilde läraren?

I ett utmanande inlägg med titeln Skeptical about educational research ifrågasätts värdet av utbildingsforskning.

Funderingen startar från en artikel - Lies, Damned Lies, and Medical Science -  där värdet av den medicinska forskningen för den enskilde patienten diskuteras på ett närmast brutalt sätt. I artikeln hävdas att det enda de medicinska forskarna egentligen är intresserade av är att få forskningsanslag och bli publicerade. För att att uppnå dessa mål är det nödvändigt att, hålla med, bortse från resultat, komma med något som slår och att hålla sig väl med sina reviewers.

I inlägget om utbildningsforskning jämför författaren med vilken relation litteraturvetenskapen har till författande. Skillnaden mellan utbildningsforskning och litteraturforskning är att den senare inte gör anspråk på att skapa bättre författare.

Trots många årtiondens utbildningsforskning är resultaten klena, sägs det. En del av förklaringen kan ligga i att de flesta forskare inte deltar i den verksamhet de studerar.

Artikelförfattaren menar att man egentligen kan lära sig mer av berättelser och kvalitativa rapporter från gruppen av undervisare än av att genomsöka databaserna efter de senaste studierna. När man försöker generalisera resultaten, blir den praktiska nyttan praktiskt taget noll.

En fungerande inriktning däremot är, enligt författaren en aktionsinriktad forskning där man under en längre tid studerar sin egen verksamhet och dess metoder. Den här metoden där lärare delar med sig av vad de gjorde och vad som hände snarare än att försöka bevisa att något fungerar generellt är mer värdefull.

I de kommentarer som följer på artikeln ges förstås motargument såväl som stöd för det som hävdats. Är det inte värdefullt, säger någon, att om samma metoder används vid två tillfällen och man lyckas i ena fallet och inte i det andra, att man jämför och försöker systematisera de faktorer som inverkade?

En annan kommentar undrar var man från början fått idén att man skulle kunna generalisera undervisningsfrågor på samma sätt som man gör inom medicinsk forskning.

Varje kvantitativ studie, säger en, beskriver rimligt normala populationer och inte individer. Kvantitativa studier kan fungera på en biologisk nivå men är det rimligt att därför tro att detta fungerar på lärande om detta inte begränsar sig till mycket rudimentära nivåer.