Inlägg
Eftersom jag själv är professionellt engagerad i nätkurser blev jag speciellt intresserad av artikeln Are Online Learners Frustrated with CollaborativeLearning Experiences? av Neus Capdeferro and Margarida Romero i IRRODL Vol 13 | No 2
Inledningsvis konstaterar författarna att nätkurser ofta bygger på modeller som förutsätter att deltagarna samverkar på något sätt och att detta detta kan leda til frustration. Det mer specifika syftet med den undersökning de presenterar är att ta reda på vad det är som gör deltagarna frusterade.
De undersöker med en enkätstudie en grupp studerande (N=40) som går ett mastersprogram på nätet. Enkäten har sex olika delar där man förutom vanliga frågor demografiska data frågar specifikt om källor till frustration. Därtill blir de ombedda att i fritext beskriva eventuell frustration.
Resultatet sammanfattas en figur där man kan se att den allra vanligaste källan till frustration är deltagarnas olika engagemang. Detta är förstås inte svårt att förstå om man får uppgifter som förutsätter allas medverkan och där man sedan blir bedömd och betygsatt. Besläktat med graden av engagemang är också det man är näst mest frustrerad över, nämligen att man inte delar målen med sina studier.
(Full referens till bilden finns i slutet av inlägget)
Klicka på bilden för en större variant!
Utöver dessa olikheter är också sådant som handlar om kommunikationen en källa till frustration antingen det handlar om den faktiska förmågan eller att bidra i tid.
Lärares och instruktörers stöd och engagemang nämns också men detta verkar vara en avsevärt mindre källa till irritation är kurskamraternas "commitment" och förmåga att interagera med varandra.
Avslutningsvis funderar författarna vad man man kan dra för didaktiska slutsatser av detta. Det första man bör göra är upplysa de studerande om lärande genom samverkan generellt och om den aktuella kursen mer specifikt. Man kanske rentav behöver förbereda dem genom lite träning i att arbeta tillsammans. Viktigt är också att man tar upp en diskussion om att rent individualistiska studier och därmed förknippade föreställningar om lärande inte kommer att vara framgångsrikt i den aktuella kursen. För instruktörerna är det viktigt att veta när man skall intervenera i en grupp och vilken typ av av intervention som kan vara lämplig.
Jag startade det här inlägget med att referera till min egen erfarenhet av nätkurser och jag tycker att jag känner igen allt detta som beskrivs i artikeln. Information om hur kursen är upplagd har vi alltmer betonat. Ja, vi har till och med försett kursen med "varningstext" där vi säger att om man inte är beredd att engagera sig kontinuerligt tillsammans med andra, bör man kanske tänka över beslutet att delta. Lärarnärvaron, både vad gäller frekvens och vilken typ av närvaro som krävs är också något som vi betraktar som centralt. Vi märker också, i likhet med den ovan presenterade studien att deltagarnas olika engagemang och förmåga att hålla tider är något som ofta nämns som problem.
Referens:
Capdeferro, N., & Romero, M. (2012). Are online learners frustrated with collaborative learning experiences?. The International Review Of Research In Open And Distance Learning, 13(2), 26-44. Retrieved from http://www.irrodl.org/index.php/irrodl/article/view/1127/2179
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License
Inledningsvis konstaterar författarna att nätkurser ofta bygger på modeller som förutsätter att deltagarna samverkar på något sätt och att detta detta kan leda til frustration. Det mer specifika syftet med den undersökning de presenterar är att ta reda på vad det är som gör deltagarna frusterade.
De undersöker med en enkätstudie en grupp studerande (N=40) som går ett mastersprogram på nätet. Enkäten har sex olika delar där man förutom vanliga frågor demografiska data frågar specifikt om källor till frustration. Därtill blir de ombedda att i fritext beskriva eventuell frustration.
Resultatet sammanfattas en figur där man kan se att den allra vanligaste källan till frustration är deltagarnas olika engagemang. Detta är förstås inte svårt att förstå om man får uppgifter som förutsätter allas medverkan och där man sedan blir bedömd och betygsatt. Besläktat med graden av engagemang är också det man är näst mest frustrerad över, nämligen att man inte delar målen med sina studier.
(Full referens till bilden finns i slutet av inlägget)
Klicka på bilden för en större variant!
Utöver dessa olikheter är också sådant som handlar om kommunikationen en källa till frustration antingen det handlar om den faktiska förmågan eller att bidra i tid.
Lärares och instruktörers stöd och engagemang nämns också men detta verkar vara en avsevärt mindre källa till irritation är kurskamraternas "commitment" och förmåga att interagera med varandra.
Avslutningsvis funderar författarna vad man man kan dra för didaktiska slutsatser av detta. Det första man bör göra är upplysa de studerande om lärande genom samverkan generellt och om den aktuella kursen mer specifikt. Man kanske rentav behöver förbereda dem genom lite träning i att arbeta tillsammans. Viktigt är också att man tar upp en diskussion om att rent individualistiska studier och därmed förknippade föreställningar om lärande inte kommer att vara framgångsrikt i den aktuella kursen. För instruktörerna är det viktigt att veta när man skall intervenera i en grupp och vilken typ av av intervention som kan vara lämplig.
Jag startade det här inlägget med att referera till min egen erfarenhet av nätkurser och jag tycker att jag känner igen allt detta som beskrivs i artikeln. Information om hur kursen är upplagd har vi alltmer betonat. Ja, vi har till och med försett kursen med "varningstext" där vi säger att om man inte är beredd att engagera sig kontinuerligt tillsammans med andra, bör man kanske tänka över beslutet att delta. Lärarnärvaron, både vad gäller frekvens och vilken typ av närvaro som krävs är också något som vi betraktar som centralt. Vi märker också, i likhet med den ovan presenterade studien att deltagarnas olika engagemang och förmåga att hålla tider är något som ofta nämns som problem.
Referens:
Capdeferro, N., & Romero, M. (2012). Are online learners frustrated with collaborative learning experiences?. The International Review Of Research In Open And Distance Learning, 13(2), 26-44. Retrieved from http://www.irrodl.org/index.php/irrodl/article/view/1127/2179
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar