Om du bara skall presentera information är online bättre än face-to-face!
Påståendet sägs med en viss självklarhet av av Stephen Downes under en presentation om blended learning för grupp människor med kunskaper om utbildningssystem när han får den överrumplande frågan från en person i auditoriet: Hur vet du det?
Detta blir inledningen till en lång diskussion om erfarenhetsbaserad kunskap eftersom Downes inser att han inte på kort tid kan belägga påståendet på ett sätt som frågeställaren skulle kunna acceptera. Frågeställaren är ute efter någon sorts mått eller evidens som visar att det är så som presentatören påstått.
För Downes är dettta en erfarenhetsbaserad kunskap som är lika svår att besvara som om han sagt att himlen är blå och någon frågat samma fråga: Hur vet du det? Det är något man vet på samma sätt som man vet att tåg utan bromsar är farliga tåg. Downes inser att han befinner sig i ett dilemma där det skulle ta lång tid att redogöra för detta.
Om de hade hans erfareneheter, skulle de omfatta det han sagt utan behov av bevis. Den som har expert knowledge behöver inte ens tänka man gör bara vad som fungerar i normala fall. Det är inte något som kan mätas eller uttryckas i principer eller med test.
Nu påstår han alltså: "Om du bara skall överföra information...." De ifrågasätter detta men varför tror han själv på detta?
Hur vi vet är personligt det betyder att när vi tar beslut så konsulterar vi inte principer eller mätningar. Han har istället gradvis kommit att omfatta det han påstår för åhörarna. Det är som om man surfat på vågor, drivit lite framåt, små beslut och korrigeringar, inte med mätningar utan med känsla och igenkännande (recognition).
Vårt vetande är kulmen på en rad sådana beslut vi gjort under livet. Man har alltså kommit att bli varse (come to know), i det här fallet, att om man bara skall presentera information är det bättre online.
Recognition, igenkännande, handlar om en spännande uppsättning av förbindelser. Det är ett nätverksfenomen, aktiveringen av ett begrepp när vissa villkor är för handen. Jag kan komma ihåg saker men det är inte att veta. Jag vet inte förrän jag kan demonstrera. Wittgenstein säger att någon visar att han vet att isen är säker genom att gå på den. Detta är inte något som man gör på ett test.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar