The Net in Higher Education: Den digitala tidsåldern och frågan om det väsentliga

I en viktig artikel Personal learning environments: concept or technology? diskuterar Fiedler och Väljataga hur vi kan uppfatta begreppet "personal learning environments" (PLE). De pekar ut att PLE kan uppfattas på två fundamentalt olika sätt. I ena fallet är fokus på alla de olika digitala verktyg som finns vid ett visst historiskt tillfälle; i det andra fallet är fokus på den lärande individen som lever i (inte med) en digital miljö. Vi skall återvända till detta lite senare.

I båda fallen kommer den traditionella undervisningsmiljön att utmanas då individerna börjar använda verktyg som ligger utanför institutionernas kontroll. Sett ur aktivitetsteoretisk synvinkel uppstår här en konflikt mellan de nya redskapen och de traditionella kontrollstystemen och sätten att ta ansvar för olika aktiviteter. Det sätt som de traditionella institutionerna använder för att ta tillbaka kontrollen över den framväxande mängden verktyg är att skapa lärplattformar (LMS eller VLE) som både innehåller olika sorters verktyg och dessutom tillåter att kontrollen upprätthålls.

Även lärplattformarna skapar motsättningar. Eftersom vårt dagliga liv genomsyras av den allestädes närvarande informationsteknologin, vilken vi använder helt frivilligt för rekreation, nöje, nytta och lärande (det må vara formellt eller informellt), blir lärplattformen något som är väldigt speciellt knutet till formell utbilding och den bygger i huvudsak på existerande föreställningar om hur utbildning skall gå till. Ingen använder egentligen en lärplattform utanför utbildningsinstitutionerna.

Mot en sådan bakgrund blir det intressant att se vad uttrycket "personal learning environments" (PLE) står för. De som inte framförallt ser PLE som en uppsättning digitala verktyg som den enskilde kan göra bruk av ser istället att PLE handlar om att individer (och grupper) tar kontroll över sitt lärande. De digitala verktygen blir då bara de som råkar finnas vid en viss historisk tipunkt och inte själva huvudsaken.

Det är obestridligt att verktygen inverkar i våra liv men sett ur ett historiskt perspektiv är människors aktiviteter och utvecklingen av verktyg en s.k. "co-evolutionär" process där människors handlingar, kreativitet och behov både skapar och skapas genom utvecklingen av nya artefakter.

När det gäller den digitala teknologin, befinner vi oss alltjämt i ett tidigt stadium där det är fullt naturligt att vi försöker hitta sätt där teknologin kan förenkla det vi alltid har gjort som t.ex. att använda lärplattformen inom undervisning.

Om vi däremot sätter in den digitala utvecklingen i ett co-evolutionärt, sociohistoriskt, sammanhang, blir det naturligt att se hur våra dagliga aktiviteter transformeras. Ur detta perspektiv kan vi se att även traditionella processer för undervisning och lärande transformeras.

Individer tar kontroll över sitt lärande, lär på varierande sätt och brukar olika resurser d.v.s. de skapar sina personliga lärmiljöer (vilket naturligtvis även innefattar traditionella sätt att lära). I förlängningen handlar detta även om att ta ett ansvar för hela sin personliga utveckling i en digital omgivning.

En övergripande slutsats, som jag ser det, är att personal learning environments i första hand handlar om hur individen tar personlig kontroll över sitt lärande med hjälp av de resurser (bla. digitala artefakter) som finns tillgängliga i en viss historisk period. Det handlar alltså inte om att behärska verktyg i första hand. Med lite historisk utblick bakåt kan vi lätt inse att vi knappast kunnat föreställa oss de digitala verktyg vi nu har; för några decennier sedan var t.o.m. Internet obekant för de flesta. Det är därför inte sannolikt att vi kan förutse den digitala utvecklingen i framtiden. Vad vi däremot kan anta fortsätta att vara viktigt är att vi är självständiga, tar ansvar och reflekterar över våra handlingar.