The Net in Higher Education: Förbud eller förstånd?

Vi har nog alla någon åsikt om vad som skall vara tillåtet eller inte för studerande (elever) i undervisningssituationer. Själv satt jag i skolan med en stor skinnjacka med s.k. teddyfoder på 50-talet och vår vikarie, en präst med mycket humor, ställde sig framför mig med ett roat uttryck i ansiktet och fällde repliken: "Det ser nästan varmt ut det där!" Sen blev det inte mer tal om detta och jag minns inte om jackan fortsatte att vara på eller inte. Intressant i det här fallet var att ingen sa att man inte fick ha jackan på sig inomhus på lektion.

Under min egen lärarkarriär med början på sjuttiotalet blossade dock debatten om ytterkläder upp igen. Då var det jeansjackorna och inte bara jackorna; det var ju också hårdrockens storhetstid och jackorna var dekorerade med allehanda "hemskheter". Fröknarna rasade; jackorna skulle av. De stackars gossarna blev alltsomoftast tvingade att klä av sig sin identitet och blotta de smala spaghettiliknande armarna. Grymt antar jag.

Den fråga som blev verkligt stor emellertid var kepsfrågan; den har som jag förstått fått nationell räckvidd. Keps av inne gäller för hyfsat uppträdande, var den regel som skulle ålydas. Själv har jag alltid varit ambivalent i frågan; inte på så vis att jag tycker att det passande att sitta med mössa på sig inomhus, vid matbordet eller annorstädes men är det värt att lägga så mycket energi på detta? Om det nu inte är så att kepsbärandet är en sorts protest mot något föreställer jag mig att det istället är något alldeles självklart för en viss åldersgrupp och följaktligen obegripligt varför man inte kan ha den på inomhus för det är väl här som med jeansjackorna at det är en viss personlighet som sitter i kepsen.

För oss i en äldre generation (född i senare delen av 40-talet) var det ju lika självklart att man tog av sig mössan inomhus; det är alltjämt ett reflexbeteende. När man passerar tröskeln åker armen upp och tar tag i skärmen och mössan åker av. Vi som gjort militärtjänst (åtminstone tidigare på 60-talet) vi visste ju precis när det var mössa på och mössa av. Ute- alltid mössa på. Inne- alltid mössa av. I vår generation var snarare något annat som gällde: ingen mössa, inte ens på vintern. Hårmodet (bla. ) förhindrade att man tog på mössa. Det långa håret man hade i slutet av 60-talet och genom hela sjuttiotalet var ju dessutom som en mössa i sig. Det märker man numera på vintern när man har håret kortklippt.

Jag käner att jag har spårat ur nu men nu skall jag närma mig informationsteknologin. Mobiltelefonen! Den väcker reaktion ända upp på ministernivå. Den skall tom. kunna beslagtas då den inte anses ha med undervisning att göra och är ett störningsmoment. Det må vara att yngre elever inte kan sköta detta med "multitasking" särskilt snyggt men det är inte bra ljudet som är et problem. Idag kan varje mobiltelefon också ta film av god kvalitet och många problem har skapats antingen av orförstånd eller av ren illvilja när filmer laddas upp på YouTube till allmänt löje. Detta kan förstås vara katastrofalt för många människor.

I den artikel som är länkad nedan beskriver Tony Bates problemet med lärare som blir filmade och det är kanske inte konstigt då många lärare på universitet och högskola tillåter detta som en ren service. Problemet som Bates beskriver är istället att den film som, olovligen i det här fallet tagits, senare har redigerats för att på så sätt ge en en bild av föreläsnngen som inte överenstämmer med originalet. I det här fallet handlade det om att ge föreläsningen en politisk vinkel som inte fanns ursprungligen.

Vad kan man göra åt detta? I artikeln ges inga direkta lösningar, enbart att det inte går att förbjuda video- och ljudinspelning i lektionssalen. Bates tror starkt på etiska riktlinjer men får inte stå oemotsagd. Själv har jag ingen lösning? Någon annan som har?

Candid cameras and free speech in the lecture theatre « Tony Bates