Tala i text

Foto: Lars-Erik Jonsson

Jag har gjort en sorts klippbok där jag har samlat inlägg från en nätkurs på högskolenivå.
I mina nätkurser sedan millenieskiftet har jag skrivit ”kilometervis” med text i diskussionsforumen. Dokument kan man ibland återanvända i kommande kurser med smärre revideringar men själva diskussionsinläggen, där det sannolikt kan ha funnits ett eller annat ”guldkorn” under åren, går i allmänhet förlorade framförallt för att det är en tidsödande process att återvinna det omfattande materialet men också för att det har varit svårt att bestämma sig för ett hanterbart format.

Under min senaste nätkurs bestämde jag mig för att verkligen försöka utvinna något av allt det som ”sagts” i text under en termin och jag valde att hämta detta med hjälp av ett tillägg i Firefox kallat GrabMyBooks, vilket konverterar inläggen till formatet EPUB som är det mest generella e-boksformatet. De olika delarna har sedan vidare redigerats något i e-bokeditorn Sigil (kan hämtas gratis på nätet).

I del I – Att befinna sig i flödet – vill jag visa att det sker ett kontinuerligt flöde på nätet av ny kunskap inom det specifika område som kursen behandlar och jag tipsar därför deltagarna om värdefulla webbdokument som jag antingen hittat själv eller fått via mina kontakter. Den didaktiska tanken med detta är att man måste bygga upp ett nätverk av relevanta kontakter – ‘spanare‘ – som ser mer än vad man själv kan se. Hela tiden strömmar ny information in och man inser gradvis (och ofta motvilligt) att man inte kan ta del av allt. Man måste också vänja sig vid att själv ta ställning till relevansen av informationsflödet, en speciellt viktigt förmåga när man inte längre går på kurs.

I del II – Vi pratar på – har jag samlat inlägg som jag själv har gjort i de nätburna diskussionerna. Av förklarliga skäl förekommer enbart mina inlägg, inte för att de skulle vara viktigare utan helt enkelt för att man inte publicerar andras texter utan lov.

Läsaren kan möjligen tycka att diskussionerna ibland rör ämnen som rimligen inte hör till själva kursinnehållet. Med många års erfarenhet av nätkurser – ända sedan millennieskiftet – hävdar jag att ett visst mått av ”skitprat” är nödvändigt för att lösa upp deltagares ovana, motstånd eller rädsla att kommunicera i skrift där andra kursdeltagare ska läsa vad man själv har skrivit. Det är inte alls ovanligt att även högskoleutbildade deltagare oroar sig för att inte kunna ”forumlera sig” på ett bra sätt eller att skriva något som verkar dumt.

Jag har därför valt att försöka bli en rollmodell och inte enbart visa upp ”min oerhörda beläsenhet” utan att också tala om vardagliga händelser och annat med relevans för vårt kursarbete. Själva boken är ett omfattande dokument som kan laddas ner från:
http://alejon.se/books/tala-i-text.epub

Boken publiceras under Creative Commons, Erkännade, Dela-lika, Icke-kommersiell (BY, SA, NC)

Fuskandets anatomi

Jag läser om en kurs där ett av momenten handlar om att försöka fuska i en nätkurs. Nu är detta ingen kurs som uppmanar till ohederlighet utan ett sätt att försöka förstå hur framgångsrikt sk. fusk går till.

 Kursledaren har ägnat sig åt att forska på det här området och funnit att det inte alltid är så svartvitt som vi ofta tror. En avsikt med att studera detta i en kurs är förstås att se vad man kan göra åt företeelsen mer än att utforma alltmer avancerade kontrollsystem. Kan man möjligen försöka se till att det inte uppkommer genom att skapa andra kursmiljöer? Detta är ju något som jag själv varit inne på flera gånger närjag talar om att vi borde ha en annan sorts uppgifter. Det handlar alltså inte enbart om att studenterna måste ändra sig eller att det bara är de som ärskyldiga.

  by  Mr_Stein 

I kursen uppmärksammar man också de uttryck vi vanligtvis använder; straff, tagen på bar gärning etc. alltså uttryck som vi vanligtvis förknippar med brott och brottslingar. Andra uttryck skulle kunna ge andra perspektiv, kanske. Vi vet ju att ord och begrepp har förmåga att styra vårt tänkande i vissa banor.

Nu blir kanske någon uppbragt över att man ens kan komma på tanken att ifrågasätta brott-straffmetaforen men självklart ärdet inte avsikten här att uppmuntra tillbedrägligt beteende. Att skapa sig orättmätiga fördelar på andras bekostnad kan aldrig vara rätt. Men inte heller verkar det hållbart att designa alltmer sofistikerade kontrollsystem för att vi skall kunna ställa de frågor och ge de examinationsuppgifter som vi alltid har gett när både kunskap och information är i ständig rörelse och därtill i princip är ständigt tillgänglig.

Att då examinera som vi alltid gjort blir i högsta grad som att sikta mot rörligt mål med orörliga redskap

Referens:
http://chronicle.com/blogs/wiredcampus/mooc-teaches-how-to-cheat-in-online-courses-with-eye-to-prevention/43699#disqus_thread


Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige Licens.