Omvända världen i lektionssalarna

Förslag och idéer om att "flippa" sitt klassrum finns det gott om på nätet, The Flipped Class Manifest är ett exempel. Att flippa innebär i stora drag att den informationsöverföring som nästan alltid sker i olika undervisningssammanhang ofta kan ske med hjälp av olika teknologier så att tiden tillsammans med lärare och handledare i högre grad kan användas för samtal och diskusson om lärostoffet. Idén till det här inlägget fick jag från ett blogginlägg med titeln  Flipping Your Classroom With Free Web Tools.

  by  MNicoleM 

Nu skulle man ju kunna hävda att det inte är någon direkt nyhet att överföra information med hjälp teknologier; den äldsta och mest kända av dessa är förstås texten så som den manifesteras i kursböcker och annat som skall läsas.

I princip har det väl inte funnits något som hindrat att man flippat sin undervisning redan innan man hade tillgång till alla de omskrivna tech tools som vi har idag men vi vet alla att vi trots detta står i salen och för över information till de studerande, i bästa fall består den av något annat än det som kan läsas i kursböckerna.

Vad finns det för skäl att föreläsa?
En grundtanke, tror jag, med föreläsningen är att hjälpa de studerande att navigera inom ett kunskapsfält, då det inte är säkert att novisen klarar denna navigering i en lärobok på flera hundra sidor. En vägledande överblick inom området kan vara en ett skäl att informera gruppen. Ett annat skäl att föreläsa kan vara att man vill inkorporera annat material än det som kursböckerna behandlar. Vi vet alla det finns en viss tröghet inom det akademiska systemet när det gäller att ändra på saker. Ett skäl som jag ser som relevant och i högsta grad didaktiskt motiverat är att man vill åstadkomma något som är avpassat för speciella villkor; det kan handla om vad en erfaren undervisare bedömer som lämpligt i förhållande till en viss studerandegrupp.

  by  uniinnsbruck 

Vad kan nya teknologiska verktyg erbjuda?
I många fall erbjuder nya "tech tools" en utmärkt möjlighet att att mer eller mindre skräddarsy undervisningen. Andra möjligheter är också att i de fall där man tillverkar didaktiskt material så kan det återanvändas, inte enbart för att det kan vara tidsbesparande för lärare utan framförallt för att det kan användas av olika studerande vid olika tillfällen och dessutom gång på gång.

Men hur skulle det möjligen gå till att tillverka ett material som svarar mot specialla krav? 
 Låt oss göra en jämförelse. Om vi har köpt någon teknisk apparat, finns idag väldigt ofta en länk till en liten film på nätet som visar olika sätt att använda den här apparaten. På samma sätt skulle en lärare med mycket enkla medel kunna spela in kortare videoavsnitt där man t.ex. visar hur man riggar en labbsituation, hur man infogar variabler i ett statistikprogram, hur man utför manuella operationer med ett visst verktyg eller hur man spelar en viss passage i ett musikstycke. Detta är bara några exempel och den som står inför en didaktisk situation kan förstås se mer preciserat vad som krävs.

  by  rosefirerising 

Nu kanske läsaren ställer sig frågan om den som så positivt talar om detta (d.v.s. jag själv) någonsin har prövat på att åstadkomma något i den här stilen själv. Jo, det har jag, men sannolikt kunde jag åstadkommit mycket mera.

Några exempel är screencasts d.v.s. hur jag spelar in min datorskärm tillsammans med en ljudkommentar då jag vill visa mina studerande tillvägagångssättet när man skall åstadkomma något specifikt i en lärplattform. Här har jag använt gratisprogrammet Jing . Video tycker jag att man enklast spelar in med YouTube  där man helt enkelt sätter sig vid sin dator och följer anvisningarna på skärmen efter att man loggat in med sitt konto på YouTube. Nyligen träffade jag också på ett program som heter PresentationTube  där man länkar slides, video och anteckningar på ett integrerat sätt. Nackdelen är att man måste ladda ner programvara och att man förmodligen måste använda just PowerPoint; jag har inte använt detta på allvar. Att dela ut en presentation på nätet går annars utmärkt med Slideshare . Dessa är några exempel på hur man kan överföra information i klassisk mening

Utöver denna rena informationsöverföring erbjuder förstås nätet en rad möjligheter att samverka kring uppladdade dokument. Här kan man nämna GoogleDocs  och olika wikitjänster. I det här sammanhanget skall man kanske heller inte glömma vilken roll "skvallertjänster" som Twitter och Facebook kan spela.

Sammanfattningsvis innebär de nya verktygen att man ger mer ansvar åt den lärande att aktivt engagera sig i sitt lärande, något som länge har tillhört det önskvärda på den didaktiska agendan. Man kanske kan beteckna det som att man "medverkar" på ett annat sätt än när man är en konsument av information, oftast överförd av en lärare eller en med motsvarande roll.

Något nytt under solen?
Det intressanta i det här sammanhanget är förstås vad de nya teknologierna kan åstadkomma och om de kan åstadkomma något som de gamla (texter, bilder, tabeller etc) inte kunde åstadkomma. Egentligen har det ju alltid varit möjligt att förbereda sig inför ett lektionspass och därefter utnyttja tiden till diskussion och frågor. Det som de nyare teknologierna medger är förstås en större möjlighet att gå utanför de bestämda texterna, att blanda ljud, bild och video samt att förenkla två-eller flervägsinteraktion.

  by  tonyhall 

Även om det näppeligen kan finnas något mera flexibelt än en bok i fickan eller väskan, återstår förstås att texten inte kan återge rörliga skeenden eller ljud som video eller ljudinspelningar. Den stora skillnaden är kanske trots allt att de nya teknologierna har något av nyhetens behag över sig; det finns också ett mera tveksamt inslag av att det blir "roligare" att lära sig. Det är förstås inget fel i att det är roligt att lära sig; motivation är väl det som driver oss alla men om man med roligt försöker invagga de lärande i att de nya teknologierna gör det "lättare" att lära än på det "gamla tråkiga sättet" tror jag man är ute i tveksamma ärenden. Att lära sig något till fulländning är trots allt något som kräver engagemang, uthållighet och oftast hårt arbete. Med eller utan ny teknologi.


This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Undervisning bak-och-fram

Jag har flera gånger träffat på begrepp som "flipped classroom", "flipped instruction" på senaste tiden. Begreppen antyder att man vänder på hur något brukar vara.

Om jag kortfattat skall försöka uttrycka hur jag uppfattar detta, handlar det i grunden om att man istället för att använda undervisningstid till att överföra information istället bör använda den till att just undervisa d.v.s. till interaktion med de studerande. Det här är tankar som jag själv egentligen tänkt många gånger utan att klä dem i något slagkraftigt uttryck i kombination med "flip".

  by  Aleksi Aaltonen 

Om man har hört mig tala eller möjligen också läst något av det jag skrivit, kan man inte ha undgått att märka att jag alltid tyckt att det är ett visst slöseri med tid att låta skolelever och studenter sitta "söka information" eller få information överförd på lektionstid då denna förhållandevis dyra och värdefulla tid tillsammans med lärare borde utnyttjas för att diskutera och reda ut sådant som möjligen bereder de studerande svårigheter. Överföring och sökande efter information skulle man kunna förpassa till andra tillfällen, förslagsvis till eget arbete eller samarbete med studiekamrater.

Information idag är inte precis någon bristvara och med lite ledning (viktigt!) skulle man kunna hämta in informationen utanför själva lektionstiden. Det man sannolikt först kommer att tänka på är att universitet och andra lärosäten skulle kunna spela in den information som de studerande behöver för att verkligen begripa sig på ett område.

Jag har själv ofta tänkt att det egentligen är lite bortkastad tid att låta ett helt auditorium sitta och lyssna i realtid på en person, som i bästa genomför en "föreställning" som inte kan ersättas av en inspelad variant, men som oftast håller en föreläsning utifrån ett manus, en föreläsning som dessutom inte sällan har hållits flera gånger tidigare. Om man istället kunde låta de studerande ta del av detta innehåll på egen hand, skulle det liksom bli tid över till undervisning i dess rätta bemärkelse och det är väl detta som är poängen.

  by  PATV Channel 18 Iowa City 

Detta bygger förstås på att de studerande har så pass "styrfart" att de faktiskt tar del av innehållet innan de träffas. I många fall är det nog så att den som studerar tycker att det är lite skönt att gå till en föreläsning, speciellt om föreläsaren kan göra en riktig "föreställning" så att man trivs.

Att titta på en inspelad föreläsning är ganska annorlunda och då menar jag inte enbart att man blir bunden till en datorskärm utan också detta att man faktiskt blir tvungen att koncentrera sig. Att sitta och titta på en föreläsning på sin dator utan att vara helt koncenterad tror jag faktiskt inte att man gör.

Jag brukar ibland lite provocerande säga att det faktiskt är bätre att ta del av en inspelad föreläsning via min dator än att sitta som en av hundra (eller flera hundra) i en stor sal. Det är inte bara det att man får ett distinkt ljud som man kan avskärma med hörlurar utan man kan också stoppa föreläsningen, ta om eller lyssna flera gånger om man så vill.

Att man får en föreläsning med denna kvalitet bygger förstås på att man har en infrastruktur som medger både enkel och högkvalitativ inspelning av föreläsare samtidigt som det ställer vissa krav på föreläsarna själva, inte enbart att de skall vara med på att bli inspelade utan också att de uttrycker sig så klart att studenterna förstår innehållet. Sen kan förstås lärosätet själv ha åsikter om hur man vill att deras medarbetare skall framstå utåt.

Jag ser en del problem med att "flippa" undervisningen. Låt mig fundera över några. Ett hinder som måste övervinnas är att lärare förutom att de kanske inte vill låta sig spelas in också är väldigt rädda om sitt undervisningsmaterial. Detta är egentligen ganska underligt om vi betänker att information idag inte är någon bristvara och att de flesta av oss lärare sannolikt inte är så unika att vi har kommit på undervisningsmetoder som ingen annan har kommit på. Vi kan alltså lika gärna lämna ut vårt material och våra metoder då de inte är på något sätt unika. Idag finns en trend bland stora universitet i den engelsktalande världen att ladda upp material på nätet, fritt att använda för undervisning.

  by  Vin Crosbie 

Det är egentligen ganska underligt att undervisning och det material man där använder skiljer sig så radikalt från forskning och dess resultat. När det gäller forskningsresultat, finns ju generellt en strävan efter att publicera och göra resultat kända men när det gäller undervisning råder närmast det totalt motsatta förhållandet där man håller på sitt material och på sina presentationer och betraktar dessa som mer eller mindre sina egna.

En annan problematik är förstås att det inte finns teknisk utrustning som gör det enkelt att spela in föreläsningar. Men om man tänker sig föreläsning som en form av informationsöverföring kanske man inte alls behöver spela in en föreläsning inför ett auditorium utan föreläsaren kan planera sin föreläsning och kanske skriva ett manus som han eller hon själv kan spela in med enkel teknik. Andra (eller man själv) kan sedan se till att materialet hamnar på en streamingserver.

Det tredje problemet är väl studenterna själva som kanske hellere vill bli "underhållna" med en intressant föreläsning och därför väntar med att ta till sig informationen tills efter föreläsningen (i vanlig ordning, skulle jag vilja säga).

En problematik som jag bara tänker snudda vid är den ständigt återkommande diskussionen om upphovsrätt. Jag är kanske naiv här men jag ser inte detta som något större problem. Om jag inte är "närig" och tror att jag skall tjäna en hacka på det jag har åstadkommit eller vill hindra någon annan att använda mitt material, är det bara att ladda upp det fritt tillgängligt på nätet för vem som helst att använda på de villkor jag bestämmer (CC-licens). Jag blir tvärtom väldigt stolt och glad om någon vill använda det jag har gjort! Faktiskt!


Låt mig så sluta med en tanke som faktiskt har tagit form medan jag skrivit detta. Mina egna erfarenheter kommer dels från traditionella föreläsningar och dels från att arbeta med nätbaserad undervisning. Dessa två sätt att meddela undervisning skiljer sig som bekant i en rad avseenden men det är några som jag skulle vilja lyfta fram här.

När jag föreläser känner jag starkt av detta att jag faktiskt meddelar information som åhörarna faktiskt skulle kunna läsa, se eller lyssna sig till utan min fysiska närvaro. När jag undervisar på nätet, känner jag att jag inom ett område som jag i viss grad behärskar, kan ge anvisningar om väldigt mycket mer information än vad jag kan meddela i en föreläsning.

Mot bakgrund av sådana erfarenheter tycker jag kanske att man kunde "flippa" tillbaka igen och tänka sig att en föreläsning egentligen inte borde handla om informationsöverföring utan om vägledning inom ett område som är svårnavigerat utan en kunnig guide.

  by  Dave Dugdale 

Den föreläsning (antingen på nätet eller IRL) som jag ser framför mig då består i att en kunnig vägvisare drar upp de stora konturerna inom ett område och därefter anvisar var man kan hitta ytterligare information. Skillnaden mot den traditionella föreläsningen blir att den här föreläsningen inte har som huvudsyfte att överföra information utan istället att anvisa var relevant information finns att tillgå. På det här viset närmar sig undervisningen i hög grad vad som gäller på nätet idag, nämligen att vi behöver tillgång till "noder" med information och vi behöver lära oss hur man knyter fler noder till sitt nätverk snarare än att försöka omfatta allt på egen hand. Men nu märker jag att jag avlägsnar mig från mitt ursprunglia innehåll....


This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License