När behöver vi ses?

På morgonen läser jag ett, som jag tycker, kreativt blogginlägg där en person hävdar att undervisning där man möts f-2-f egengligen bara är för väldigt speciella tillfällen. Redan här tänker jag att många "reser ragg" och menar att det där med att sitta framför datorn absolut inte kan jämföras med "riktig" undervisning av "kött och blod" eller någon liknande karakterisering.

Bloggaren gör dock en kreativ twist som jag kallar det och jämför med underhållning eller andra kulturella företeelser. Hur ofta lyssnar  i på musik live jämfört med inspelad? Hur ofta ser  i drama på teatern jämfört med tv eller bio?

  by  Khronos Group 

Budskapet bör vara uppenbart; i de flesta av dessa exempel är det den inspelade varianten som gäller.
Nu menar dock inte skribenten att de inspelade varianterna på något sätt är bättre utan han ställer upp följande kategorier:

• Det finns konserter med artister som man absolut vill se live
• Det finns tillfällen då de sociala kontakterna är centrala
• Det finns innehåll som man vill ta del av på egna villkor
• Det finns också innehåll man bara snabbt tittar över
• Det finns sådant man helt enkelt inte bryr sig om

Om vi tillämpar dessa kategorier på undervisning, ser  vi att det är långtifrån alltid som de två första kategorierna gäller. Mycken undervisning ( kanske den mesta) har inte alls denna unika karaktär att man faktiskt skulle offra en massa för att få ta del av den "live" när vi jämför med kultur och underhållning.
När måste vi mötas f-2-f, alltså?