Vi som har några år på nacken har sannolikt uppfostrats i både källkritik och att lita till erkända experter. Det är inget fel i detta och vi bör vi förstås fortsätta med detta. Det är bara det att idag finns så mycket information där det inte står någon känd auktoritet bakom som garanterar dess värde. En artikel av Johan Jessen och Anker Helms Jørgensen i den utmärkta tidskriften First Monday behandlar denna fråga på ett intressant sätt.
Författarna säger att trovärdighet alltid är uppfattad trovärdighet och inte något som finns inneboende i produkten i sig; man kan säga att det är en variant på uttrycket "skönheten ligger i betraktarens öga". Trovärdighet i sin enklaste form handlar om den övertygande kraften hos något. Trovärdigheten (credibility) i sin tur är beroende av två element, hur mycket man litar på något (trustworthyness) och på expertis.
På nätet råder emellertid helt annorlunda villkor än för det som finns i tryckt form. Om man skulle använda samma strategier som man alltid gjort, skulle man behöva ta reda på vem som producerat något och därefter bestämma sig för huruvida denna person är en sådan auktoritet på området att produkten kan uppfattas som trovärdig.
När det gäller vad som finns på nätet måste man emellertid ofta göra sin bedömning utan att det finns någon känd auktoritet bakom. Här kommer det istället att handla om en sorts kollektiva omdömen d.v.s. hur andra har bedömt något. Speciellt blir det viktigt med bedömningar av sådana man litar på (trustees) och de blir en sorts autktoriteter som bidrar till trovärdigheten. Därtill bir själva navigeringen (t.ex. likes) i sig något som bidrar till trovärdighet; det kan vara rankningar, samband och exponeringen av varumärken.
Sammantaget kan de många olika strömmarna av bedömningar skapa ett mycket bredare spektrum av bedömningar än vad som traditionellt är möjligt när man är off-line. Författarna kallar detta sätt att avgöra kvalitet för aggregerad trovärdighet (aggregated trustworthyness). Social validering innebär helt enkelt att ju fler individer som erkänner en viss information desto mer trovärdig uppfattas den.
Den aggregerade trovärdigheten är något som är unikt för nätet och den innebär ett skifte från fixering på den enskilde som expert och auktoritet till en mer dynamisk process som inte är beroende av någon enskilds auktoritet. Författarna till artikeln säger att denna dynamik på ett paradoxalt sätt minskar risken att man blir vilseförd av några få erkända auktoriteter. Detta sätt att se på trovärdighet står i stark kontrast till vårt vanliga sätt att uppfatta trovärdighet.
Med alltmer information online blir det allt viktigare att förstå sig på dessa dynamiska och sociala strategier för bedömning av trovärdighet då de är mycket annorlunda än statiska metoder för källkritik. Traditionella metoder för att avgöra trovärdighet förmår inte handskas med de mer dynamiska strategier för att avgöra trovärdighet som brukas på nätet.
Detta innebär förstås inte, som jag nämnde inledningsvis, att det inte är viktigt med traditionell källkritik och tillit till auktoriteter men de duger inte för att avgöra trovärdighet online där det ofta saknas identifierbara experter eller auktoriteter. Här kan Wikipedia vara ett bra exempel på god trovärdighet där artiklar inte får sin trovärdighet genom att de är skrivna av kända experter utan snarare av att de har överlevt många individers granskning, alltså en social och dynamisk värdering.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar