Inlägg
Jag har valt ut två av hennes svar eftersom jag tycker de är intressanta att fundera vidare över.
Den ena frågan lyder: Vilket är ditt repcept för ett bra lärande? (What is your recipe for good learning?)
Keegan säger bla. att ett personligt intresse är centralt. Hon menar vidare att känsla är viktigt; en avslappnad och glad atmosfär hjälper människor att känna sig väl till mods även om vi naturligtvis kan lära oss även om vi inte är glada. En öppen och ärlig dialog där vi kan erkänna att vi ställer till det ibland men att vi alla har värdefulla erfarenheter och tankar att dela så att vi kan lära av varandra. Vi skall ha en miljö där människor inte är rädda för för att göra misstag eller att säga något som kan låta dumt. Slutligen, men inte minst viktigt, vi måste uppmuntra nyfikenhet och nya frågor.
Sen får hon frågan om hon skulle vilja förändra något inom högre utbildning. Vad skullle det i så fall vara? Stora gruppstorlekar och de sätt på vilka vi bedömer skulle hon vilja förändra.
Det kan naturligtvis vara svårt att minska gruppstorleken i våra system för massutbildning men relationen med studenterna ser hon som otroligt viktig för vårt lärande (och här inkluderar hon sig själv eftersom hon förväntar sig att bli såväl utmanad som att få lära sig från studenterna). Dessvärre är det så att ju större grupp desto mindre sannolikt är det att man lär känna varandra. För Keegan är detta att ha en relation en av de mest belönande aspekterna av lärande och undrvisning.
Det andra som Helen Keegan skulle vilja ändra på är systemet med små kurser som successivt skall tentas av. Det här är något som hämmar nyfikenheten eftersom så många studerande är fokuserade på vad de måste göra för att bli godkända. Detta är naturligtvis ett strategiskt val för att i slutändan få sin examen men det uppmuntrar till en industrimodell för utbildning och ibland blir lärosätet mer som en industrianläggning än en plats för intellektuell tillväxt. Universiteten är dock alltjämt en viktig plats för forskning och undervisning men Keegan menar att hon blir frustrerad av ett tilltagande marknadstänkande där de studerande växer in i en konsumentkultur.
Detta är min översättning och tolkning av det Helen Keegan svarar på frågorna och jag tror att jag utan problem kan hålla med om allt hon säger; goda relationer, genuint intresse, universitet som en plats för intellektuell tillväxt och absolut inget "marknadstjafs" där de studerande blir kunder.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar