tisdag 27 september 2011

"... och androm till varnagel."

Rubrikens travestering av det gamla uttrycket "enom till straff och androm till varnagel" får bli en inledning till nedanstående lilla kåseri.

När det gäller presentationer med dator och projektor inför en grupp människor, har jag alltmer börjat tänka att det är smartast att använda den dator som oftast finns i undervisningslokaler nuförtiden, speciellt då om det finns fast installation med dator och projektor sammankopplade redan från början. Det är nästan så att jag har börjat sucka när folk skall börja plocka med sin egen dator, speciellt gäller ju detta "mac-folket" som ju dessutom måste ha den där lilla adaptern till projektorn. Jag kan förrresten inte begripa varför Apple vägrar att sätta in en standardkontakt för projektoranslutning på sina datorer. Det är lite som när man kommer till England där de har sina speciella stickproppar medan andra har "europaproppen" men nu var det inte detta det skulle handla om.


Åtskilliga av de som skall presentera något har idag lyckats släppa beroendet av den egna kära datorn och kommer med USB-minnen som oftast accepteras av värddatorn, även om Windows "koketterar" med drivrutiner och sånt för att efter en stund nådigt meddela att nu är minnet installerat. Kör man någon Linuxdistribution brukar det aldrig vara någon sån drivrutinsexercis; det bara fungerar. Som exempel kan jag ta min Androidtelefon; kopplar jag den via USB till datorn kommer den upp som en extern disk på några sekunder i min Linuxdator. Under Windows 7 fick jag gå till tillverkarens hemsida och leta upp drivrutiner som först fick laddas ner och sen installeras på min Windowsinstallation, en process på säkert en halvtimma.

Efter dessa utvikningar skall jag försöka återvända till det som var mitt egentliga ärende. Jag skulle hålla en presentation inför en grupp människor vid mitt universitet. I salen finns en fast installation med dator och projektor; på bordet finns också ett antal knappar för att manövrera utrustningen. Efter ett tags funderande förstår man i allmänhet hur den som designat detta har tänkt; det brukar lösa sig om man knäpper lite på "allt" så kommer man på det rätta mest av en slump till slut.

Inför gårdagens övningar tänkte jag vara "förebildlig" och varken använda egen dator eller USB-minne; istället tänkte jag köra direkt från nätet från en av två platser där min presentation finns. Efter att i förväg ha kollat så att det fanns ljud då jag hade en del videoklipp i min presentation väntade jag in åhörarna.


Jag startade sedan presentationen på det sätt jag hade planerat genom att säga något om vad som skulle komma och hur det var strukturerat. Det gick bra ända till jag kom till det första videoklippet då datorn meddelade att den saknade en lämplig Flash-plugin och frågade om jag ville installera en sådan. Detta kunde jag tänka mig attt göra framför mina åhörare och jag bad om ursäkt för detta avbrott och menade att någon nog bort se till att datorn var uppdaterad.

Installationen fortgick ända tills att det kom upp ett meddelande om att den hade misslyckats och jag blev tvungen att lämna detta för att gå vidare med presentationen. Kanhända är det så att vem som helst inte får installera vad som helst på en institutinsdator.

Nu förstår alla att den presentation som jag hade tänkt skulle vara så förebildlig genom att den kördes från nätet, från molnet om man så vill, på redan installerad dator och med utnyttjande av material som redan fanns därute på nätet, inte blev riktigt så som jag hade tänkt.

Idag har vi, åtminstone på större institutioner, Internetförbindelse som är näst intill lika säker som elektriciteten; lite paradoxalt då att en presentation kan falla på att en institutionsdator inte har de installationer som regelmässigt används på nätet; här var det ju heller inte en fråga om någon särskilt avancerad programvara utan om en vanlig Flash-plugin för at köra några Youtube-klipp.

Den slutsats som jag motvilligt måste dra, både "enom" och "androm" till "varnagel" är att det kanske trots allt är säkrare att ha sin egen dator med sig. Jag tycker emellertid att detta är att ta ett steg tillbaka.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar