torsdagen den 8:e september 2011

Att artikulera sina tankar- ett krav för fruktbar nätdiskussion

Möjligheten att diskutera i text på nätet kan nog ses som en utveckling av utbildning och lärande på distans om man jämför med hur det gick till med den teknik -  brevkorrespondens - som stod till buds tidigare. Denna möjlighet kombinerad med ett allt större intresse för den lärandes egen aktivitet, baserat på konstruktivistiska tankegångar i generell mening,  gör onlinediskussion både tekniskt okomplicerad och generellt önsvärd.


Det som framförallt skiljer den nätbaserade undervisning som idag sker med hjälp av informationsteknologin från en tidigare variant är inte enbart att det är så mycket lättare och snabbare att kommunicera utan att man också förväntar sig eller kräver att deltagarna främst skall kommunicera med varandra och inte enbart med läraren som oftast var fallet tidigare. Den intressanta frågan som ställs i artikeln Learning through online discussion: a framework evidenced in learners’ interactions av Yvonne C Bain är huruvida vi kan ta för givet att deltagarna i en nätkurs faktiskt kan diskutera online på ett fruktbart sätt och om de inser de fördelar som en sådan diskussion faktiskt kan innebära.

Som anordnare av kurser eller tillfällen där man engagerar andra i nätdiskussioner utgår man oftast från antagandet att det är positivt för deltagaren att få tid att tänka både vad gäller att läsa andras bidrag och när det gäller att formulera egna bidrag. Vidare är skrivande viktigt för att formulera sina tankar eller uttryckt på ett annat sätt: att skriva handlar om att artikulera och externalisera sitt tänkande till gagn för både skribenten och den tilltänkte läsaren.

Att ta del av andras tankar bidrar till att man fördjupar sitt eget tänkande samtidigt som man deltar i en kollektiv process där det egna tänkandet formas och förfinas av interaktionen med andra. Det är emellertid inte helt självklart att de andras bidrag faktiskt bidrar till den egna reflektionen. Orsaker till detta kan förstås vara en brist på intresse att ta del av och anknyta till det andra skriver men det kan också bero på att man helt enkelt saknar erfarenhet och nödvändiga färdigheter för den här typen av samverkan med andra.

I den aktuella studien av Bain observerades och intervjuades sex studenter från några olika kurser där nätdiskussioner ingick, ibland som obligatoriska och i några fall som frivilliga inslag. Bain fann efter en analys av datamaterialet ett antal framträdande teman.

Interaktion
Ett tema handlade om "interaction" med de överiga deltagarna. Föga överraskande fann hon att när studenten lämnade sitt bidrag sent blev det väldigt lite tid för övriga att respondera på detta. Sent inkomna bidrag får generellt mindre respons. Intervjuer visade emellertid att studenten ofta var omedveten om att hon/han själv bidrog till att få färre kommentarer genom att vara sen.

Learner-Collective Interaction (Informal by jrhode, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  jrhode 

En annan upptäckt var att om diskussionen utgjorde en del av bedömningsunderlaget för studenten så hade detta inverka på hur studenterna interagerade. Detta var dock ingen garanti för att alla i en grupp skulle bli involverade i diskussionen på nätet. Även vid bedömda diskussioner hände det att någon deltagare hamnade utanför diskussionen. Det visade sig också att de deltagare som var engagerade retade sig på andras overksamhet och tyckte att den sena responsen hindrade dem och bidrog till att de förlorade tanketråden. Med tanke på de här negativa erfarenheterna är det ett klokt drag från läraren att se till att alla blir engagerade i diskusssionen.

Insikt om lärandets villkor
Ett annat tema handlade om vilka insikter man hade om lärandet. En deltagare uttryckte det som om att skrivandet och diskussionen hjälpte till att bredda tänkandet och just detta att skriva för en tänkt läsekrets var viktigt. I detta tema framkom åter att det var väsentligt med tid för reflektion och tid att formulera sina tankar.

Forskaren säger att det verkar som om det är nödvändigt att studenterna förstår mer av processen för at de skall få ut det mesta möjliga av interaktionen; alla inser inte de möjligheter som onlinediskussionen har. För att förstå hur man drar nytta av en nätdiskussion är det nödvändigt att skilja på dolda (covert) aktiviteter och öppna (overt) aktiviteter. Att läsa och reflektera för sig själv kan vara värdefullt men det är först när man artikulerar sina tankar som andra och man själv kan dra nytta av detta.

När deltagaren skriver ett inlägg, kan hon antingen göra en koppling till det andra skriver eller öppet artikulera sina argument utan att göra kopplingar till andra. Vi kan alltså analysera en kommunikation ur två dimensioner: covert - overt samt fristående - kopplat.

Här kan vi också tillägga att lärandet inte är en enkelriktad process på så sätt att den enskilde bara lär från gruppens inlägg utan processen går också i motsatt riktning genom att gruppen lär av den enskildes externaliserade och anknutna inlägg. Ett citat av Mercer anger på ett bra sätt villkoren för en fruktbar kommunikation: "CMC [computer mediated communication] will only be as good för collective thinking as its users make it."

Slutsatser
De övergripande slutsatserna av den här studien skulle kunna formuleras så här: Lärarna måste förklara själva rationalen bakom onlinediskussioner; det är nödvändigt att artikulera sina tankar; det är nödvändigt att bygga på eller koppla till andras bidrag.

Originalartikeln formulerar också de resultat som här beskrivits i en grafisk modell  med kommentaren att denna modell skiljer sig från Laurillards "conversational framework" främst genom att den betonar studenternas aktiviteter och inte lärarens.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar