I introduktionen till en bok med den intressanta titeln Opening Up Education
The Collective Advancement of Education through Open Technology, Open Content, and Open Knowledge skriver redaktörerna Iiyoshi och Kumar att historiskt sett handlar det om att öppna utbildning för allt fler. Titta och lyssna gärna på detta videoinslag (och de andra i serien) där John Seely Brown, författare till förordet i boken, på ett engagerat sätt beskriver de möjligheter vi har att förändra traditionell utbildning :
Bokens huvudargument är att "education can be improved by making educational assets visible and accessible and by harnessing the collective wisdom of a community of practice and reflection".
Att bygga på andras arbete har alltid varit normal praxis inom forskning i århundraden; nu börjar detta även sprida sig till undervisningspraktikerna. Genom den "öppna rörelsen" (open education movement) inom högre utbildning kan vi nu börja förändra hur vi använder, delar och förbättrar våra utbildningsresurser genom att göra dem öppna fritt tillgängliga.
Boken är organiserad i tre huvudsektioner där technology, content och knowledge är huvudsakligt fokus i respektive sektion. Det gemensamma uppdraget för de ca 30 inläggen är att utforska de utmaningar, möjligheter och vinster som blir en följd av att man öppnar upp undervisning och lärande i vid bemärkelse.
Den övergripande fråga som ställs är: "How can we take full advantage of open educational technology, content, and knowledge to create opportunities to improve the quality of education?"
Prenumerera på
Inlägg
Alla kommentarer
onsdag 22 september 2010
torsdag 16 september 2010
Kurs om distanslärande
Jag hittade en intressant sydafrikansk resurs som är ämnad att stödja den som vill starta distans- eller elärande. Kolla gärna den här länken
http://www.oerafrica.org/supportinglearners/Home/tabid/996/Default.aspx
http://www.oerafrica.org/supportinglearners/Home/tabid/996/Default.aspx
Kvalitet i e-lärande
I Sverige är Högskoleverket den instans som handskas med kvalitetsbedömning när det gäller universitet och högskolor. Myndigheten har gjort en översikt där man undersöker hur olika organ hanterar begreppet kvalitet i e-lärande, E-learning quality, 2008: 11R. Rapporten är skriven på engelska och den övergripande frågan man syftar till att besvara är: What constitutes quality in e-learning in higher education?
Man går tillväga så att man undersöker olika organ för kvalitetssäkring och i vilken utsträckning dessa fokuserar på e-learning. Man jämför också hur man gör i övriga Norden, Storbritannien, Nederländerna samt Australien, Canada och USA.
Den slutsats som dras i rapporten är att kvalitet i e-learning verkar vara mer eller mindre en icke-fråga för de nationella myndigheter som är ansvariga för kvalitetssäkring i högre utbildning. Alla de studerade länderna har däremot nationella organisationer med specifikt ansvar att utveckla e-learning i högre utbildning. Några få har utarbetat allmänna kriterier för e-learning. I Norge t.ex. publicerade NADE kriterier för distansutbildning så tidigt som 1993.
Utifrån de erfarenheter som gjorts vid genomgången av läget avslutas rapporten med en modell för kvalitet i e-learning. Man skriver att i e-learning är det tio kvalitativa aspekter som de anser centrala när man bedömer kvalitet hos e-learing:
Man går tillväga så att man undersöker olika organ för kvalitetssäkring och i vilken utsträckning dessa fokuserar på e-learning. Man jämför också hur man gör i övriga Norden, Storbritannien, Nederländerna samt Australien, Canada och USA.
Den slutsats som dras i rapporten är att kvalitet i e-learning verkar vara mer eller mindre en icke-fråga för de nationella myndigheter som är ansvariga för kvalitetssäkring i högre utbildning. Alla de studerade länderna har däremot nationella organisationer med specifikt ansvar att utveckla e-learning i högre utbildning. Några få har utarbetat allmänna kriterier för e-learning. I Norge t.ex. publicerade NADE kriterier för distansutbildning så tidigt som 1993.
Utifrån de erfarenheter som gjorts vid genomgången av läget avslutas rapporten med en modell för kvalitet i e-learning. Man skriver att i e-learning är det tio kvalitativa aspekter som de anser centrala när man bedömer kvalitet hos e-learing:
1. Material/content
2. Structure/virtual environment
3. Communication, cooperation and interactivity
4. Student assessment
5. Flexibility and adaptability
6. Support (student and staff)
7. Staff qualifications and experience
8. Vision and institutional leadership
9. Resource allocation
10. The holistic and process aspect
Intressant är att det finns en systematik i aspekterna från de som handlar om lärande/undervisningsprocessen till de som handlar om en organisatorisk- eller systemnivå. Denna uppdelning avspeglas också i de källor man har undersökt såtillvida att de första fem punkterna återfinns mer i artiklar om forskning medan benchmarking och kvalitetsaspekter är formulerade av nationella myndigheter, policydokument. Dessa har fokus på ledarskap, stödorganisationer, bedömning, personalkvalificering och resursallokering.
onsdag 15 september 2010
Valfrihet och frihet från val
Ibland kan man råka stöta på texter som man tycker är extra viktiga. I ett nyhetsbrev häromdagen var det någon som refererade till sociologen Zygmunt Bauman. Jag vet inte mycket om Baumans idévärld men jag blev lite intresserad och "googlade" som man gör nuförtiden. Förutom en beskrivning av Bauman på Wikipedia (http://en.wikipedia.org/wiki/Zygmunt_Bauman) hittade jag också en liten artikel på sex sidor med titeln "The Self in a Consumer Society" (http://www.iasc-culture.org/HHR_Archives/Identity/1.1FBauman.pdf)
Denna artikel har kanske inte direkt anknytning till "the net in higher education" men den ansluter väldigt väl till en tematik i ett av mina tidigare inlägg där jag beskrev hur den nya öppenheten på nätet mer gynnar de som har möjlighet att begagna sig av denna än de som på olika sätt är resurssvaga. Den slutsats jag drog var att olika former av valfrihet leder till ökad polarisering. Jag skall berätta lite om hur jag ser samma tematik återkomma i Baumans intressanta text om individen i konsumtionssamhället .
Bauman framhåller att i en mening är alla människor konsumenter och har alltid så varit men för individen i ett konsumstionssamhället handlar konsumtion inte enbart om konsumtionen av nödvändigheter.
Idag, säger Bauman, måste vi engageras som konsumenter istället för som tidigare industriarbetare d.v.s producenter. Den ideale konsumenten blir aldrig helt tillfredsställd. Hos den ideale konsumenten är engagemang tillfälligt och föränderligt och det bör helst upphöra och flyttas över till något annat innan det man önskar blir riktigt tillfredsställt.
I konsumtionssamhället skall konsumentens tillfredsställelse vara ögonblicklig och det får inte krävas ansträngande eller tidsödande arbete för att uppnåt tillfredsställelse. Viktigt är också att tillfredsställelsen snabbt avtar och engagemanget riktas mot något nytt. Strängt taget är tidsförhållandet mellan behov och tillfredsställelse omkastade; hoppet om tillfredsställelse är större än det existerande behovet. Det dystraste scenariot är en värld där det inte finns något mer att längta efter.
För att upprätthålla konsumtionssamhället får konsumenten aldrig lämnas nöjd; nya frestelser måste skapas och i utvecklade konsumtionssamhällen söker konsumenten själv efter nya sensationer. Individerna uppfattar detta som valfrihet och självbestämmande. Man kan välja till och man kan välja bort. Dock kvarstår nödvändigheten att välja!
Vi väljer alltså vare sig vi vill eller inte. Utkastade på en resa utan vägvisare och mål, säger Bauman, söker vi ständigt nya sensationer. En sådan resa kräver dock en skicklig navigering och ju fler valmöjligheter desto större klyfta mellan de som kan navigera och de som inte kan.
Alla är vi dömda att välja men alla har inte möjlighet vara de som väljer. Det räcker inte att önska att man kan välja; man måste också ha en rimlig chans att kunna uppnå det man önskar. Denna möjlighet finns för vissa men inte för andra. Det postmoderna samhället blir därför stratifierat, polariserat. De som befinner sig "däruppe" kan välja och ta utifrån sina önskemål medan de "därnere" oftast finner att det är omöjligt och att någon annan gör valen åt dem.
Detta var min läsning av Baumans text och jag känner mig både upplyst och träffad. Visst är det så att vi ständigt får nya "desires" som egentligen inte har ett dugg med behov att göra. Dagligen får vi buntar av reklam i vår postlåda där det antingen är rea just nu eller så behöver man inte betala förrän om något halvår. Baumans tes om att konsumenten inte får lämnas nöjd tycker jag blir särskilt tydlig.
Nu är det emellertid inte bara köpmännen som försöker få oss att bli konsumenter (vilket strängt taget är deras levebröd) utan samhället i stort håller också på att vridas i riktning mot ständiga val. Det är en trend att politiken skall tonas ner därför att den inte skall lägga sig i de val vi som fria individer ska göra ("Ska staten lägga sig i hur länge man är hemma med sina barn?"). Årets valrörelse handlar följaktligen om vem som kan sänka skatten mest så att vi kan välja själv vad vi vill konsumera för pengarna.
Själv har jag alltid (nu mer än tidigare) betraktat politik som medborgarnas skydd mot vår benägenhet att göra val som tillfredsställer våra egna önskningar på bekostnad av de människor som av en eller annan anledning är sämre rustade att göra dessa val. Egentligen skulle ordet "valfrihet" mycket väl kunna ockuperas av en politisk ideologi som vill göra samhället mer rättvist men då med betydelsen frihet från onödiga val.
Denna artikel har kanske inte direkt anknytning till "the net in higher education" men den ansluter väldigt väl till en tematik i ett av mina tidigare inlägg där jag beskrev hur den nya öppenheten på nätet mer gynnar de som har möjlighet att begagna sig av denna än de som på olika sätt är resurssvaga. Den slutsats jag drog var att olika former av valfrihet leder till ökad polarisering. Jag skall berätta lite om hur jag ser samma tematik återkomma i Baumans intressanta text om individen i konsumtionssamhället .
Bauman framhåller att i en mening är alla människor konsumenter och har alltid så varit men för individen i ett konsumstionssamhället handlar konsumtion inte enbart om konsumtionen av nödvändigheter.
Idag, säger Bauman, måste vi engageras som konsumenter istället för som tidigare industriarbetare d.v.s producenter. Den ideale konsumenten blir aldrig helt tillfredsställd. Hos den ideale konsumenten är engagemang tillfälligt och föränderligt och det bör helst upphöra och flyttas över till något annat innan det man önskar blir riktigt tillfredsställt.
I konsumtionssamhället skall konsumentens tillfredsställelse vara ögonblicklig och det får inte krävas ansträngande eller tidsödande arbete för att uppnåt tillfredsställelse. Viktigt är också att tillfredsställelsen snabbt avtar och engagemanget riktas mot något nytt. Strängt taget är tidsförhållandet mellan behov och tillfredsställelse omkastade; hoppet om tillfredsställelse är större än det existerande behovet. Det dystraste scenariot är en värld där det inte finns något mer att längta efter.
För att upprätthålla konsumtionssamhället får konsumenten aldrig lämnas nöjd; nya frestelser måste skapas och i utvecklade konsumtionssamhällen söker konsumenten själv efter nya sensationer. Individerna uppfattar detta som valfrihet och självbestämmande. Man kan välja till och man kan välja bort. Dock kvarstår nödvändigheten att välja!
Vi väljer alltså vare sig vi vill eller inte. Utkastade på en resa utan vägvisare och mål, säger Bauman, söker vi ständigt nya sensationer. En sådan resa kräver dock en skicklig navigering och ju fler valmöjligheter desto större klyfta mellan de som kan navigera och de som inte kan.
Alla är vi dömda att välja men alla har inte möjlighet vara de som väljer. Det räcker inte att önska att man kan välja; man måste också ha en rimlig chans att kunna uppnå det man önskar. Denna möjlighet finns för vissa men inte för andra. Det postmoderna samhället blir därför stratifierat, polariserat. De som befinner sig "däruppe" kan välja och ta utifrån sina önskemål medan de "därnere" oftast finner att det är omöjligt och att någon annan gör valen åt dem.
Detta var min läsning av Baumans text och jag känner mig både upplyst och träffad. Visst är det så att vi ständigt får nya "desires" som egentligen inte har ett dugg med behov att göra. Dagligen får vi buntar av reklam i vår postlåda där det antingen är rea just nu eller så behöver man inte betala förrän om något halvår. Baumans tes om att konsumenten inte får lämnas nöjd tycker jag blir särskilt tydlig.
Nu är det emellertid inte bara köpmännen som försöker få oss att bli konsumenter (vilket strängt taget är deras levebröd) utan samhället i stort håller också på att vridas i riktning mot ständiga val. Det är en trend att politiken skall tonas ner därför att den inte skall lägga sig i de val vi som fria individer ska göra ("Ska staten lägga sig i hur länge man är hemma med sina barn?"). Årets valrörelse handlar följaktligen om vem som kan sänka skatten mest så att vi kan välja själv vad vi vill konsumera för pengarna.
Själv har jag alltid (nu mer än tidigare) betraktat politik som medborgarnas skydd mot vår benägenhet att göra val som tillfredsställer våra egna önskningar på bekostnad av de människor som av en eller annan anledning är sämre rustade att göra dessa val. Egentligen skulle ordet "valfrihet" mycket väl kunna ockuperas av en politisk ideologi som vill göra samhället mer rättvist men då med betydelsen frihet från onödiga val.
torsdag 9 september 2010
Dubbel betalning
I artikeln "A challenge to new Canadian copyright law" skriver Tony Bates om organisationen Access Copyright som skall bevaka royalties för material som används i kurser. Tydligen skall man betala för material med copyright i förhållande till antalet studenter i en kurs. Detta är kanske inget nytt "hot" men AC tänker sig tydligen att man skall betala även för anvisade hyperlänkar i kurser i de fall där dessa går till material med copyright. Detta låter inte klokt, tycker jag.
Idag finns två sorters material, det som är belagt med copyright och som vi har tillgång till via biblioteken som i sin tur betalar höga avgifter till förläggarna och det som finns fritt tillgängligt på nätet.
I den diskussion som följer framgår att det är en ganska absurd situation att vi skall publicera oss i tidskrifter och böcker utan att få betalt och sedan får vi återköpa det som vi en gång producerade med allmänna medel för att få tillgång till materialet. Särskilt IGI-Global (som jag själv i någon sorts publiceringsbehov har skrivit för) nämns som avskräckande exempel.
I diskussionsinläggen framförs den generella frågan om varför vi skall publicera oss gratis i slutna tidskrifter där vi sedan på ett eller annat sätt måste betlaa för att få tillgång till texterna. En allmän uppmaning är att undvika de slutna tidskrifterna.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License
Idag finns två sorters material, det som är belagt med copyright och som vi har tillgång till via biblioteken som i sin tur betalar höga avgifter till förläggarna och det som finns fritt tillgängligt på nätet.
I den diskussion som följer framgår att det är en ganska absurd situation att vi skall publicera oss i tidskrifter och böcker utan att få betalt och sedan får vi återköpa det som vi en gång producerade med allmänna medel för att få tillgång till materialet. Särskilt IGI-Global (som jag själv i någon sorts publiceringsbehov har skrivit för) nämns som avskräckande exempel.
I diskussionsinläggen framförs den generella frågan om varför vi skall publicera oss gratis i slutna tidskrifter där vi sedan på ett eller annat sätt måste betlaa för att få tillgång till texterna. En allmän uppmaning är att undvika de slutna tidskrifterna.
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License
Accountability eller passion i utbildning
Igår deltog jag i ett intressant seminarium där vi diskuterade två, som jag ser det, divergerande trender inom högre utbildning. Å ena sidan har vi den s.k. Bolognaprocessen med krav på tydliga lärandemål och jämförbarhet mellan utbildningar. Å andra sidan pågår världen över en stark utveckling av öppenhet i form av öppna kurser, sociala nätverk och fri programvara vilka alla ger möjlighet till lärande som inte begränsas av kursplaner och föreläsningssalar.
Som jag ser det handlar det om två oförenliga riktningar där den ena begränsar med syfte att likrikta utbildningssystemen så att de kan jämföras och göras kompatibla. Den andra riktningen strävar efter mångfald, kreativitet och lärande som drivs av personligt intresse. I littereraturen finns flera uttryck som beskriver det senare (passion - J.S Brown; personal learning environments - Downes, Siemens).
Man skulle kanske kunna säga att Bolognaprocessen är ett administrativt projekt med accountability som ledstjärna medan det "öppna" lärandet är rimligare att beskriva som ett pedagogiskt projekt i tiden med passion som karaktärsord.
Som jag ser det handlar det om två oförenliga riktningar där den ena begränsar med syfte att likrikta utbildningssystemen så att de kan jämföras och göras kompatibla. Den andra riktningen strävar efter mångfald, kreativitet och lärande som drivs av personligt intresse. I littereraturen finns flera uttryck som beskriver det senare (passion - J.S Brown; personal learning environments - Downes, Siemens).
Man skulle kanske kunna säga att Bolognaprocessen är ett administrativt projekt med accountability som ledstjärna medan det "öppna" lärandet är rimligare att beskriva som ett pedagogiskt projekt i tiden med passion som karaktärsord.
onsdag 8 september 2010
Open access bara för de som förstår att utnyttja den?
George Siemens, i bloggen härintill,pekade på en artikel som tog upp en problematik med den ökande tillgången på information och på "open access" till olika slags information.
I artikeln diskuteras frågan om open data may merely make the rich richer and the poor poorer, unless the "open access" paradigm is extended with what he calls "effective use. (http://www.readwriteweb.com/archives/when_open_data_is_bad.php)
Visserligen är det så att den digitala information åtminstone i teorin är tillgänglig för alla men möjligheten att transformera denna tillgänglighet till något användbart samvarierar alltjämt med förmågan och möjligheten att utnyttja resurser i samhället. Och den är som vi vet ojämlikt fördelad. I teorin kan vem som helst med lust och energi skapa mervärde står det i artikeln; den målande metaforen är att tidvattenvågen vill svepa med sig alla till högre höjder. I verkligheten för den bara med sig the most ferociously competitive people in society. Det räcker alltså inte bara med öppenhet; det handlar om möjlighet och förmåga att göra något av öppenheten.
Denna problematik är förstås på ett generellt plan besläktad med andra föreställningar om "valfrihet". Såvitt jag vet gynnar valfrihet alltid dem som har tid, kunskap och resurser att välja. Sålunda leder valfrihet oftare till segregering än till utjämning.
Så hade jag aldrig tänkt om fri tillgång till information tidigare. Kanske bäst att tänka vidare på detta.
I artikeln diskuteras frågan om open data may merely make the rich richer and the poor poorer, unless the "open access" paradigm is extended with what he calls "effective use. (http://www.readwriteweb.com/archives/when_open_data_is_bad.php)
Visserligen är det så att den digitala information åtminstone i teorin är tillgänglig för alla men möjligheten att transformera denna tillgänglighet till något användbart samvarierar alltjämt med förmågan och möjligheten att utnyttja resurser i samhället. Och den är som vi vet ojämlikt fördelad. I teorin kan vem som helst med lust och energi skapa mervärde står det i artikeln; den målande metaforen är att tidvattenvågen vill svepa med sig alla till högre höjder. I verkligheten för den bara med sig the most ferociously competitive people in society. Det räcker alltså inte bara med öppenhet; det handlar om möjlighet och förmåga att göra något av öppenheten.
Denna problematik är förstås på ett generellt plan besläktad med andra föreställningar om "valfrihet". Såvitt jag vet gynnar valfrihet alltid dem som har tid, kunskap och resurser att välja. Sålunda leder valfrihet oftare till segregering än till utjämning.
Så hade jag aldrig tänkt om fri tillgång till information tidigare. Kanske bäst att tänka vidare på detta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)