Presence översätter vi väl enklast med närvaro och då kan man mena såväl fysisk som psykologisk närvaro. Immersion är kanske lite mer mångtydigt. Vi använder det, tror jag, i såväl rent fysisk bemärkelse - nedsänkt eller kringfluten av vatten - som i psykologisk bemärkelse - att vara fördjupad i något, en bok t.ex.
Conole menar till skillnad från Childs att de här uttrycken har olika innebörder eftersom immersion i hennes tolkning är ett personligt tillstånd medan presence endast kan förekomma i relation till andra. Hennes definition av presence är: ‘the bearing, carriage or air of a person; especially stately or distinguished bearing’.
De här distinktionerna blir särskilt intressanta i relation till en teknologiskt medierad närvaro. Vilken roll har tekniken här?
Childs skiljer intressant nog på perceptual immersion och psychological immersion och detta fattar jag som att en teknologi kan göra oss upptagna på det rent perceptuella planet d.v.s. vi koncentererar oss på hur det ser ut och hur man skall göra. En mindre lyckad utformning av något (problematiskt gränssnitt) kan ta all vår uppmärksamhet. Den psykologiska uppmärksamheten har som jag förstår det mer med just psykologiska faktorer, kanske engagemang, att göra och vi kan säkert bli psykologiskt engagerade oavsett hur något är utformat.
De olika formerna av immersion har inte nödvändigtvis något med modern informationsteknologi att göra. Här behöver vi bara tänka på hur vi kan bli "immersed" i en bok, som ju representerar en gammal informationsteknologi. Childs nämner i det här sammanhanget non-mediation som ett exempel på att man inte alls lägger märke till teknologin. Idag talar man ofta om att något är transparent och det har kanske en liknande betydelse.
Conole fortsätter emellertid den intressanta diskussionen genom att utforska skillnaden mellan närvaro f-2-f och närvaro online. Detta är ju högst relevant för nätbaserade kurser. Hon säger att när det handlar om f-2-f så är närvaron (presence) beroende av faktorer som i hög grad har med personens fysiska uppenbarelse att göra. Det kan handla om såna konkreta saker som utseende, röst eller att man uppskattar en persons intellekt. Men närvaro kan även bygga på mer efemära egenskaper som "aura".
Digital närvaro är radikalt annorlunda då den framförallt överbringas via text. Här handlar det om ordval, stilnivå och säkert också av olika s.k. smileys. Generellt är det ganska svårt att avgöra hur man uppfattas online och risken att uttrycka sig mångtydigt eller rentav ofördelaktigt är överhängande. Vilken är min digitala personlighet och hur skiljer sig denna från hur jag interagerar med andra f-2-f?
Det är heller inte alls omöjligt att en person föredrar att interagera med andra på endera sättet, alltså f-2-f resp. online. Man har säkert sina preferenser här. Själv tvekar jag inte att framhålla att nätkommunikation i alla fall är minst lika tilltalande för mig som kommunikation f-2-f, åtminstone rent yrkesmässigt.
Det är också intressant att fundera över hur den digitala personligheten byggs upp. Conole menar att en sådan personlighet är fragmenterad över olika medier eftersom man beter sig olika på bloggen, på Twitter och Facebook och eftersom man riktar sig till olika målgrupper. Hon ställer slutligen frågan om vad digital närvaro innebär och besvarar den på följande sätt: "I think it is about how you are perceived by others through your interaction with them. Presence only has meaning in relation to others. It’s a social construct. For some people you will have presence, for others you won’t. It is all to do with whether your interactions have meaning for others".
Conole får flera intressanta kommentarer på sitt inlägg och här har jag valt ut några:
"I must say that the one you are online, the small pieces from you online, formed my idea of you as a 'real person' ... I think that, in a middle to long term, the real and virtual presence tend to blur and get to one" .... (Spilker)
"Their online presence can seem aloof, disinterested and cold, yet it may be they are simply busy". (Beckingham)
"I think a key element is confidence and comfort in different spaces too. I wonder if some high profile researchers don’t see the need to interact in different spaces and so that’s why they don’t participate". (MacNeill)
"As I have said before social media have transformed the way I do research. I think they are unaware of what these spaces offer and of course we all know you don’t ‘get’ social media from a definition, you have to live it, experience it, find your own Ah Ha moment!" (Conole)Man kan förstås undra hur man uppfattas ... om någon bryr sig. :-)
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige Licens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar