Konkurrensen från nätet eller kanske löftet?

Ett inlägg med titeln Medelmåttiga föreläsares död publicerades i DN  fredagen den 15 mars 2013. Det är ursprungligen skrivet av Thomas Freidman en amerikansk journalist och författare och är översatt av Margareta Eklöf. Artikeln reflekterar över konsekvenserna av ny teknik för formella utbildningar. I det här fallet handlar det om högre utbildning men i tillämpliga delar bör det nog gälla även för annan utbildning. Jag kan dessvärre inte länka till artiklen här eftersom DN har valt att lägga den "bakom lås och bom".

Beskrivningen tar avstamp i en Harvardprofessors enorma popularitet i Korea (Syd-, förstås) och Kina efter att en kurs online översatts och därefter beräknats ha fått 20 miljoner nätbesökare. Detta har lett till att professorn har uppnätt en popularitet som kan liknas vid en rockstjärnas. Han lär har föreläst om lag och rätt för 14000 åhörare på en idrottsarena. Efter denna inledning beskriver artikeln konsekvenserna för högre utbildning i 5 punkter:

  by  digiyesica 

1.  Undervisning handlar inte längre om "avsutten tid" utan om vad man har lärt sig. Detta känns ju i högsta grad relevant för all slags utbildning. Kunskap handlar heller inte om något mätt i ett visst antal poäng (betyg) utan det handlar om vad man verkligen kan och kan åstadkomma med sin kunskap. Det blir även allt mindre viktigt hur man skaffat sig sina kunskaper. Detta kan förstås kännas omtumlande för de som alltjämt förlitar sig på traditionella examina och betyg
2. Läraren är inte längre källan (åtminstone inte den enda) till kunskap. Det där tycker vi oss förstås ha hört ganska länge nu men alltjämt är det väl så, åtminstone i högre utbildning, att kunskap tänks kunna pratas över från den som kan till de som ännu inte kan. Här talar man om att information och fakta kan studenter (förväntas?) inhämta själv, kanske med lite hjälp, från nätet. Jag brukar ju själv hävda att när jag föreläser är det ganska osannolikt att jag skulle meddela någon sorts information som man inte kan hitta på nätet med lite god vilja. Här är det kanske studenternas vilja och förmåga att till förändring som är stötestenen snarare än medelmåttiga föreläsare? Majoriteten av elever och studenter förväntar sig sannolikt alltjämt att "bli lärda" av någon. I artikeln menar man att institutionerna istället för att leverera fakta som de lärande egentligen kan ta reda på själva istället kan bidra med det som är unikt. Det kan vara utrustning, laboratorier, handledning i procedurer och inte minst den sociala gemenskapen.

  by  BoydJones 


3. Det som finns på nätet skapar en konkurrenssituation som tvingar föreläsare att bli bättre om man vill få studenter i framtiden. Man kommer alltid att ha medtävlare därute. Här kan man kanske kasta en tanke åt de ofta fascinerande föreläsare/föreläsningar man kan hitta på t.ex. TED. Man har alltid medtävlare. Det verkar också som om många känner sig obekväma med denna situation och inte riktigt litar på att det egna framförandet håller. Helt nyligen skrev en deltagare i en nätkurs att bland 26 lärare i en viss undervisning var det bra 3 som gick med på att bli inspelade. De som vägrade menade att de inte hade kontroll,  var rädda för att bli utnyttjade ekonomiskt och, kanske allvarligast av allt, var rädda för att inte vara tillräckligt bra.
4. Trots nätets möjlighet finns det något som är unikt i närundervisning/campus. Men det gäller att vi faktiskt försöker ta reda på och ta vara på detta unika. Alla som har studerat oavsett om det gäller skola, gymnasium eller universitet vet att det finns något unikt i detta som nog svårligen kan ersättas med onlinestudier; vi minns ofta vår studietid på universitetet i ett visst skimmer. I samma andetag bör man då säga att det finns många inslag i närunderivsningen som man idag med fördel skulle kunna göra på nätet. Detta är något jag har varit inne på förr: vi måste fråga oss vad den ena eller andra formen (nät/närundervisning) erbjuder för unika kvaliteter så att vi tar vara på dessa.
5. Slutligen ställs frågan, ja författaren konstaterar helt enkelt att utbildningsinstitutionerna kan behöva förändra sina produktionsmetoder (en bild från bilindustrin). Är det överhuvud nödvändigt att satsa på baskurser när "allt finns därute"? Kanske är det som vi konstaterade ovan bättre att institutionerna satsar på det som de studerande svårligen kan inhämta på egen hand.  Artikelförfattaren konstaterar att en del amerikanska universitet har slutat ge baskurser eftersom det ändå finns sådana på nätet, i många fall bättre än de man kan ge själva. Man förväntar sig helt enkelt att grundläggande kunskaper redan finns hos studenterna när de kommer till universitetet.

  by  TobiasMik · WhatWeDo 

Som tankemodell tycker jag att detta ger intressanta uppslag. Som erfaren lärare och pedagog inser jag förtstås att det finns svårigheter med det som framförs i artikeln. För den som är van att röra sig i utbildningsmiljöer är det sannolikt ett lockande scenario och inte alls främmande att tänka så som beskrivs. Emellertid tror jag att den som inte är så van, säg en vuxenstuderande som inte har studerat på länge, nog förväntar sig att "bli lärd" mer på det traditionella sättet med någon som "pratar över" kunskapen. Kanske har även lärare med lång erfarenhet av hur det "bör gå till" en hel del svårigheter att lämna över ansvar till de lärande. Detta tror jag gäller även om "den aktive eleven/studenten" har varit något av ett mantra som rabblats de senaste 25-30 åren. Tillslut måste man nog också befara att eleverna/studenterna själva slår bakut åtskilliga fall. Här behöver man inte avslägsna sig så långt från hur man själv blir som student. Det är så skönt och avslappnat att bara lyssna, "bli lärd", istället för att behöva tänka själv och i värsta fall behöva inveckla sig i grupparbeten, planering och annat "tungt". Det är en väl känd sanning att även vuxna blir som "elever" när de går på kurs. Fast det gäller förstås inte alla!




Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige Licens.