Ser det rakt ut är det bra nog!

Jag läser en liten krönika i en tidskrift om paddling av en person som heter Lars Gutavsson. Han har byggt en kajak (sof=skin on frame) helt utan ritningar och med den egna kroppen som referens.

På gamla bilder från Grönland, beskriver han, har han sett kajaker som är både sneda och vinda men ändå väldigt sjödugliga. Detta får honom att fundera över vår eviga mätande i millimeter och i vinklar hit och dit, Kanske kunde man ibland kan nöja sig med bra nog. Gustavsson bestämmer sig för detta och bygger sin kajak utan ritning med den egna kroppen som referens utan att konsultera ritningar med exakta mått.

  by  AntonOlsen 

Som akademiker och tidigare universitetslektor associerar jag direkt till vår tillit till  "peer-reviewed journals". Vi akademiker har en många gånger ohälsosam tilltro till det som andra har sagt är bra.  Själv letar jag gärna upp information på nätet från en rad olika källor. I akademiska sammanhang brukar jag sticka ut hakan och hävda tesen "good enough". Jag litar helt enkelt på att jag kan avgöra kvaltiteten inom ett område som jag behärskar även om informationen inte är peer-reviewed och därmed kvalitetsstämplad och kommersiellt förpackad. Ofta får man då stå ut med en del underliga och ifrågasättande blickar därför att det som inte står i "high impact journals" det räknas liksom inte oavsett kvalitet.

  by  Wiley Asia Blog 

Det är förvisso strategiskt viktigt att kunna visa att man läst och använt de rätta artiklarna, de som alla andra läser, citerar. Men om man framförallt vill lära sig något mer inom ett område man behärskar är det inte svårt att avgöra vad som är "good enough" även om detta inte fått kvalitetsstämpel av "peers"!

Vår hjälplöshet när det gäller att själv ta ställning till det skrivnas kvalitet är kanske främst ett inomvetenskapligt problem. Dessvärre har vi också förlorat förmågan till eget omdöme på andra områden. Ett sådant är vår förmåga att avgöra när mat inte längre är tjänlig. Ett utgånget bäst-före-datum betyder för åtskilliga - kanske de flesta av oss -  att maten måste kastas.

Jag minns själv hur min gamle far ofta hade mjölk, vars datum var minst en vecka äldre än det försäljningsdatum som stod på paketet, i sitt kylskåp  "Det är inget fel på den sa han; den håller sig jättelänge i mitt kylskåp". Själv vågade jag aldrig dricka av den mjölken utan beordrade att den skulle hällas ut ögonblickligen. Hade jag smakat på den och litat till min förmåga att avgöra kvaliteten är det högst sannolikt att den varit fullt drickbar.

  by  massdistraction 

Nu menar jag inte att det är något fel på vare sig datummärkning eller granskning av sakkunniga; jag tror att det är bra med datummärkning eftersom den tvingar handlare att ansvara för att varorna är i gott skick. Man skall dock vara medveten om att datummärkning handlar om försäljningsdatum och inte om att varan blir direkt otjänlig efter detta datum (såvida inte den ompaktereras och märks om!). När det gäller artiklar i välrenommerade tidskrifter, är det naturligtvis inget problem med kvaliteten heller utan problemet handlar mer om att vi slutar tänka själv och att det tar alldeles för lång tid att publicera resultat den traditionella vägen. Kanske har resultaten rentav passerat bäst-före-datum när de väl blir tillgängliga!

Min poäng här är alltså att jag ser en risk att vi håller på att förlora den egna förmågan att avgöra kvalitet och funktionalitet oavsett om det gäller att, mäta, äta eller läsa.