Ser det rakt ut är det bra nog!

Jag läser en liten krönika i en tidskrift om paddling av en person som heter Lars Gutavsson. Han har byggt en kajak (sof=skin on frame) helt utan ritningar och med den egna kroppen som referens.

På gamla bilder från Grönland, beskriver han, har han sett kajaker som är både sneda och vinda men ändå väldigt sjödugliga. Detta får honom att fundera över vår eviga mätande i millimeter och i vinklar hit och dit, Kanske kunde man ibland kan nöja sig med bra nog. Gustavsson bestämmer sig för detta och bygger sin kajak utan ritning med den egna kroppen som referens utan att konsultera ritningar med exakta mått.

  by  AntonOlsen 

Som akademiker och tidigare universitetslektor associerar jag direkt till vår tillit till  "peer-reviewed journals". Vi akademiker har en många gånger ohälsosam tilltro till det som andra har sagt är bra.  Själv letar jag gärna upp information på nätet från en rad olika källor. I akademiska sammanhang brukar jag sticka ut hakan och hävda tesen "good enough". Jag litar helt enkelt på att jag kan avgöra kvaltiteten inom ett område som jag behärskar även om informationen inte är peer-reviewed och därmed kvalitetsstämplad och kommersiellt förpackad. Ofta får man då stå ut med en del underliga och ifrågasättande blickar därför att det som inte står i "high impact journals" det räknas liksom inte oavsett kvalitet.

  by  Wiley Asia Blog 

Det är förvisso strategiskt viktigt att kunna visa att man läst och använt de rätta artiklarna, de som alla andra läser, citerar. Men om man framförallt vill lära sig något mer inom ett område man behärskar är det inte svårt att avgöra vad som är "good enough" även om detta inte fått kvalitetsstämpel av "peers"!

Vår hjälplöshet när det gäller att själv ta ställning till det skrivnas kvalitet är kanske främst ett inomvetenskapligt problem. Dessvärre har vi också förlorat förmågan till eget omdöme på andra områden. Ett sådant är vår förmåga att avgöra när mat inte längre är tjänlig. Ett utgånget bäst-före-datum betyder för åtskilliga - kanske de flesta av oss -  att maten måste kastas.

Jag minns själv hur min gamle far ofta hade mjölk, vars datum var minst en vecka äldre än det försäljningsdatum som stod på paketet, i sitt kylskåp  "Det är inget fel på den sa han; den håller sig jättelänge i mitt kylskåp". Själv vågade jag aldrig dricka av den mjölken utan beordrade att den skulle hällas ut ögonblickligen. Hade jag smakat på den och litat till min förmåga att avgöra kvaliteten är det högst sannolikt att den varit fullt drickbar.

  by  massdistraction 

Nu menar jag inte att det är något fel på vare sig datummärkning eller granskning av sakkunniga; jag tror att det är bra med datummärkning eftersom den tvingar handlare att ansvara för att varorna är i gott skick. Man skall dock vara medveten om att datummärkning handlar om försäljningsdatum och inte om att varan blir direkt otjänlig efter detta datum (såvida inte den ompaktereras och märks om!). När det gäller artiklar i välrenommerade tidskrifter, är det naturligtvis inget problem med kvaliteten heller utan problemet handlar mer om att vi slutar tänka själv och att det tar alldeles för lång tid att publicera resultat den traditionella vägen. Kanske har resultaten rentav passerat bäst-före-datum när de väl blir tillgängliga!

Min poäng här är alltså att jag ser en risk att vi håller på att förlora den egna förmågan att avgöra kvalitet och funktionalitet oavsett om det gäller att, mäta, äta eller läsa.

När fuskar du?

Via en av mina twitterspanare  blir jag dirigerad till ett inlägg med titeln Why cheat? Plagiarism in MOOCs . Frågan intresserar mig därför att jag tidigare har skrivit om detta ämne i flera blogginlägg.

  by  Mr_Stein 

Om det nu är så att man väljer att delta i en MOOC för att man vill öka sin kunskap, varför skulle man då fuska? Detta är onekligen en intressant fråga som sätter igång en hel del tänkande, åtminstone hos mig.

Normalt brukar anföra en rad orsaker till att man fuskar eller plagierar; det brukar då handla om ohederlighet förstås men även om sådana saker som okunskap och kulturella olikheter. Ohederlighet brukar vi inte ha svårt att fördöma rakt av men de andra skälen brukar kunna utvecklas lite mer.

Okunskapsskälet brukar ta avstamp i att studenten eller eleven faktiskt inte vet vad man får eller inte får göra. Här brukar man också anföra att en yngre generation är van att hämta saker på nätet och har dålig eller obefintlig kunskap om detta med upphovsrätt. Det botemedel som brukar förskrivas är upplysning och noggrann undervisning om hur man faktiskt bör förfara med andras upphovsrättsligt skyddade verk.

Det kulturella skälet, å sin sida, brukar ta avstamp i att studerande från andra kulturer faktiskt har fått lära sig att lita till experter och att avvika så lite som möjligt från dessa. Resultatet kan då bli att det är bättre att visa att man har tagit del av ett auktoritativt verk än att själv skriva något som med nödvändighet är sämre.

Ett argument som jag själv brukar framföra i olika sammanhang är att det är ganska meningslöst att visa upp att man har gjort något själv om samma innehåll finns att hitta på nätet. Följden av ett sådant resonemang blir att man inte först kan kräva att den studerande visar att han eller hon kan producera något själv om samma innehåll med lätthet kan hämtas på nätet; det blir liksom att uppfinna hjulet på nytt. Lösningen på detta dilemma blir att konstruera andra typer av examinationsuppgifter där man faktiskt bejakar och ser det som en nödvändig färdighet att kunna hitta det man behöver på nätet eller i bibliotekens databaser.

Men det inlägg jag läste idag satte även igång andra tankar som jag inte tänkt förut: när blir ett fusk till fusk eller plagiat? Fusk har något med kontroll att göra. Kanske kunde man uttrycka det så här: när uppvisad kunskap får ett bytesvärde och inte enbart ett bruksvärde för mig uppstår risken för fusk och plagiat. Låt mig utveckla detta.

Om jag söker en kunskap som jag har ett behov av; det kan vara hur man byter en skärm på en laptop, hur man rollar en kajak, hur man kan förstå lärande, hur man laddar upp något till en databas eller rentav hur man skall skriva referenser i en artikel o.s.v, då infinner sig inte några skäl att fuska, ja hela resonemanget om fusk blir liksom meningslöst!

Om jag däremot går en kurs eller på annat sätt skall visa upp någon form av vetande därför att detta har någon form av bytesvärde (betyg, poäng, anställning m.m.) då finns ett klart incitament att snabbt och på enklaste sätt skaffa mig denna "vara" som jag då kan byta mot något annat som jag gärna vill ha.

I andra sammanhang brukar man skilja på inre och yttre motivation eller också talar man om att man handlar instrumentellt när man skaffar sig en viss fördel med hjälp av något annat.

  by  Sean MacEntee 

Såvitt jag kan se leder detta tillbaka till den inledande frågan om varför man fuskar och kanske också till varför fusk uppstår - en sorts fuskets anatomi! Alltså, om jag vill lära mig något som jag har bruk av går det faktiskt inte att fuska; det blir liksom en logisk omöjlighet därför att jag inte behöver visa upp något för någon annan. Om jag däremot vill skaffa mig en poäng, examen eller något annat med högt bytesvärde är det naturligtvis frestande att ta en genväg via något som redan finns att hämta.