Blogg och Twitter

Ramen för det här inlägget är en kort presentation vid en mindre konferens om olika mediers roll i den högre utbildningen. Om du vill lyssna till det här inlägget följer du länken:

http://youtu.be/8n2uTjW2nCs

Jag skall berätta för er hur  jag själv kom att börja blogga och twittra för att sedan kort nämna något om användning i undervisning. 
 

  by  Sean MacEntee 

Starten

Jag började skriva blogg hösten 2010 i samband med att jag anmälde mig till en kurs på nätet, en s.k MOOC, där produktion på nätet var själva kärnan i verksamheten. Ungefär samtidigt skapade jag ett konto på Twitter.

Min blogg kom att heta The Net in Higher Education. Ett engelskt namn kändes enklare att hantera i Blogger, Googles bloggverktyg. Sen gällde det att hitta en webbadress som inte var upptagen och som på något sätt kunde associeras med bloggens titel. I mitt fall blev det ”netinhe”, alltså ett kortnamn för ”net in higher education”. Den fullständiga adressen blev http://netinhe.blogspot.se. Fram till på måndagen den 15 april hade jag skrivit 208 inlägg och enligt den statistik som Google presenterar har sidorna besökts ungefär 20 800 gånger, vilket internationellt sett är lågt men i jämförelse med om jag hade skrivit tidskriftsartiklar är det säkert en bra siffra.

Innehållet

Eftersom bloggen tillkom i samband med en kurs var det naturligt att den fick en viss avgränsning och jag tror att det är nödvändigt att man fokuserar på ett visst område eller en tematik. I den här bloggen skriver jag nästan uteslutande om nätet och den akademiska utbildningen men det händer att jag gör utblickar av mer allmänpedagogisk karaktär. Efter något år kände jag dock att jag skulle vilja skriva om andra saker också och då skapade jag ytterligare en blogg som är en blogg där man kan skriva om lite av varje.

  by  cambodia4kidsorg 

Värdet

Nu kan jag förutse ett visst gny i akademikerleden; detta är väl inget som en seriös akademiker ska ägna sig åt? Jag skrev ett blogginlägg om detta i april 2011 där jag citerar en person som säger:

Every now and then I make the mistake of confessing to a colleague that I blog. They usually greet this confession with an uneasy smile and follow it with a look that says: “do you really have time for that?” I understand what they really mean: a serious tenure track assistant professor does not have time for blogging.

De som tar avstånd från bloggande menar att det inte ger någon akademisk status och ifall det är denna status man i första hand är intresserad av är det kanske strategiskt viktigare att anpassa sig till de stora tidskrifterna och räkna citeringar. Är man däremot ute efter att hålla sig uppdaterad och kunna diskutera med kollegor världen över är bloggen och i synnerhet Twitter effektiva redskap. En avgörande förutsättning för all närvaro på webben är att man har en positiv inställning till att dela med sig. Ett ängsligt bevakande av vad som är mitt gynnar knappast kunskapsutvecklingen i stort. Dessvärre tror jag att det finns en viss obenägenhet att dela med sig inom akademin.

  by  Jon Gosier 

Twitterspanarna

Låt mig så säga något om Twitter. När jag vill sticka ut hakan riktigt, brukar jag säga ungefär så här: Om jag inte följer ett antal personer på Twitter som är tongivande inom det område jag är intresserad av, hur skulle jag då få veta något överhuvudtaget? Möjligen kan det vara så att det är extra lätt för den som engagerad i nätbaserat lärande, men säg det lärande som inte är nätbaserat idag! Jag är övertygad om att det sprids intressant information inom alla domäner; det gäller bara att enrollera de värdfullaste twitterspanarna i sin tjänst.

Kom bara ihåg att inte lägga till spanare hursomhelst för då kan det blir de bara ett störande brus bara. Följ en utvald skara och sluta att följa de som inte tillför något. Detta är mitt Twitterkonto: https://twitter.com/gulejon

Microbloggen

Twitter är en ganska enkel tjänst där det går att skriva meddelanden med max 140 tecken; man brukar kalla Twitter för en microblogg. Kanske tänker man att det inte kan bli så mycket av värde med så få tecken men man kan skriva in webbadresser till andra dokument och på så vis kunna dirigera läsaren till ställen med mer information. Det finns också en mängd programvaror som kan göra Twitter mer användbart. Några välkända är Tweetdeck och Hootsuite oftast finns de också som appar för mobil och surfplatta. På min egen dator har jag ett tillägg i min webbläsare som heter Yoono och som hela tiden meddelar när det kommit in något nytt.

Taggen

Det som man bör eller måste känna till när man använder Twitter är begreppet

”hashtag”, alltså det här tecknet # tillsammans med en så unik bokstavskombination som möjligt. På konferensen GU-online använder man taggen #guonline, vilken möjligen inte är helt unik i världen. Konferenser och andra större evenemang brukar oftast skapa en hashtag som användarna kan märka sina inlägg med. På så vis kan man sitta och meta-kommentera presentationerna. Självfallet undviker man ohyfsade kommentarer.

  by  Ape Lad 

Tweeten

Ett exempel på en tweet skulle kunna se ut så här: På workshop om appar #guonline. Om hashtaggen finns någonstans i meddelandet kan alla meddelanden med denna tag sökas fram. Pröva själv!

Undervisningen

Jag har skrivit några inlägg där jag ger min syn på att använda blogg som redskap i undervisning. I Nätet och Akademin – lyckligt par eller omöjlig förening? och konferensbidraget med samma namn . Bloggen och kursuppgiften drivs av två olika rationaliteter; en blogg skriver man för man har något att säga, medan en kursuppgift görs för att visa läraren att man kan något. På nätet skriver man alltså inte för att betygsättas utan för att läsas.

Problemet

Eftersom själva idén med en blogg är att den ska vara publik innebär den även ett gyllne tillfälle att ta en tur med den – i utbbildningssammanhang – så ökända snålskjutsen. Vanligtvis går man till nätet för att söka den information man för tillfället är i behov av och när man funnit det man söker, skriver man inte om detta för att visa att man kan "skriva med egna ord". I en utbildningskontext blir det problematiskt om vi inte vet vem som har gjort vad när vi ska betygsätta den individuella prestationen. Därtill lurar alltid plagieringsspöket bland skuggorna.

Om man använder blogg som kursuppgift, får man också anpassa sina kommentarer. På nätet är man inte lärare och elev och därför måste man kommentera som man gör där den ene inte är i beroendeställning gentemot den andre. Att skriva ”bra Lena, du har löst din uppgift” på bloggen blir enbart löjligt.

Det avgörande testet för blogg som redskap i undervisning är om studenterna skriver blogg därför att läraren har bestämt detta men slutar skriva så snart kursen är slut, då man inte längre äventyrar sitt betyg eller om de fortsätter.

Hoppet

Om man däremot kan inspirera människor att skriva frivilligt för att de har något att säga som de vill dela med andra och om de dessutom fortsätter av egen kraft efter kursen då har vi sannolikt åstadkommit något autentiskt.

Tack för mig!

Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige Licens.

Digital närvaro

Gång på gång har jag i tankarna återvänt till ett inlägg av Gráinne Conole, The meaning of presence,  som jag läste jag läste för några dagar sedan (kanske är det en fråga om immersion). I inlägget för Conole en diskussion om vad närvaro (presence) innebär. I sitt inlägg tar hon avstamp mot ett inlägg av Mark Childs  där denne sätter likhetstecken mellan immersion och presence.

  by  cbkeiki 

Presence översätter vi väl enklast med närvaro och då kan man mena såväl fysisk som psykologisk närvaro. Immersion är kanske lite mer mångtydigt. Vi använder det, tror jag,  i såväl rent fysisk bemärkelse - nedsänkt eller kringfluten av vatten - som i psykologisk bemärkelse - att vara fördjupad i något, en bok t.ex.

Conole menar till skillnad från Childs att de här uttrycken har olika innebörder eftersom immersion i hennes tolkning är ett personligt tillstånd medan presence endast kan förekomma i relation till andra. Hennes definition av presence är: ‘the bearing, carriage or air of a person; especially stately or distinguished bearing’.

De här distinktionerna blir särskilt intressanta i relation till en teknologiskt medierad närvaro. Vilken roll har tekniken här?

Childs skiljer intressant nog på perceptual immersion och psychological immersion och detta fattar jag som att en teknologi kan göra oss upptagna på det rent perceptuella planet d.v.s. vi koncentererar oss på hur det ser ut och hur man skall göra. En mindre lyckad utformning av något (problematiskt gränssnitt) kan ta all vår uppmärksamhet. Den psykologiska uppmärksamheten har som jag förstår det mer med just psykologiska faktorer, kanske engagemang, att göra och vi kan säkert bli psykologiskt engagerade oavsett hur något är utformat.

De olika formerna av immersion har inte nödvändigtvis något med modern informationsteknologi att göra. Här behöver vi bara tänka på hur vi kan bli "immersed" i en bok, som ju representerar en gammal informationsteknologi. Childs nämner i det här sammanhanget non-mediation som ett exempel på att man inte alls lägger märke till teknologin. Idag talar man ofta om att något är transparent och det har kanske en liknande betydelse.

  by  cbkeiki 

Conole fortsätter emellertid den intressanta diskussionen  genom att utforska skillnaden mellan närvaro f-2-f och närvaro online. Detta är ju högst relevant för nätbaserade kurser. Hon säger att när det handlar om f-2-f så är närvaron (presence) beroende av faktorer som i hög grad har med personens fysiska uppenbarelse att göra. Det kan handla om såna konkreta saker som utseende, röst eller att man uppskattar en persons intellekt. Men närvaro kan även bygga på mer efemära egenskaper som "aura".

Digital närvaro är radikalt annorlunda då den framförallt överbringas via text. Här handlar det om ordval, stilnivå och säkert också av olika s.k. smileys.  Generellt är det ganska svårt att avgöra hur man uppfattas online och risken att uttrycka sig mångtydigt eller rentav ofördelaktigt är överhängande. Vilken är min digitala personlighet och hur skiljer sig denna från hur jag interagerar med andra f-2-f?

Det är heller inte alls omöjligt att en person föredrar att interagera med andra på endera sättet, alltså f-2-f resp. online. Man har säkert sina preferenser här. Själv tvekar jag inte att framhålla att nätkommunikation i alla fall är minst lika tilltalande för mig som kommunikation f-2-f, åtminstone rent yrkesmässigt.

Det är också intressant att fundera över hur den digitala personligheten byggs upp. Conole menar att en sådan personlighet är fragmenterad över olika medier eftersom man beter sig olika på bloggen, på Twitter och Facebook och eftersom man riktar sig till olika målgrupper. Hon ställer slutligen frågan om vad digital närvaro innebär och besvarar den på följande sätt: "I think it is about how you are perceived by others through your interaction with them. Presence only has meaning in relation to others. It’s a social construct. For some people you will have presence, for others you won’t. It is all to do with whether your interactions have meaning for others".

  by  cbkeiki 

Conole får flera intressanta kommentarer på sitt inlägg och här har jag valt ut några:

 "I must say that the one you are online, the small pieces from you online, formed my idea of you as a 'real person' ... I think that, in a middle to long term, the real and virtual presence tend to blur and get to one" .... (Spilker) 

 "Their online presence can seem aloof, disinterested and cold, yet it may be they are simply busy". (Beckingham) 

 "I think a key element is confidence and comfort in different spaces too. I wonder if some high profile researchers don’t see the need to interact in different spaces and so that’s why they don’t participate". (MacNeill) 

 "As I have said before social media have transformed the way I do research. I think they are unaware of what these spaces offer and of course we all know you don’t ‘get’ social media from a definition, you have to live it, experience it, find your own Ah Ha moment!" (Conole)

Man kan förstås undra hur man uppfattas ... om någon bryr sig. :-)


Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 2.5 Sverige Licens.