Nätets möjligheter - förvirring eller klok integration

Från "min" twitterspanare Morten Flate Paulsen fick jag syn på den här presentationen av Terry Andersen och Jon Dron. Presentationen finns på Slideshare, ett ställe jag rekommenderar att man delar sina presentationer på när man har full koll på rättigheter till bilder och annat.

 

Confounding redundancy: LMS, Social Networks & E-portfolio Systems - Moodlemoot 2013 ple returns from terrya

Det finns förstås en liten paradox inbyggd i bra presentationer då sådana utgör ett bildmässigt stöd för det man muntligen presenterar och därför fungerar sämre utan presentatören medan usla presentationer med mycket text och oändliga punktlistor ("bullet point syndrome") ofta kan vara hyfsat informativa utan att presentatören är närvarande. Anderson och Drons presentation tycker jag i alla fall fungerar hyfsat bra men det är kanske för att jag känner till en del av det de visar innan. Här jämför man vad lärplattformar, e-portfolior och nätet erbjuder för personers lärande.

• En lärplattform (LMS) fungerar bra för att "hålla reda på" deltagare på ett säkert sätt och för hålla samman en kurs så länge den pågår - sen är det slut.
• En e-portfolio blir på ett annat sätt deltagarens egen produkt och egendom. Den kan visas upp på nätet och den har ingen begränsad tid så som en kurs har.
• Sociala medier tar ytterligare ett steg genom att man kan knyta an till människor och resurser. De blir med Whites uttryck till en sorts identitet på nätet. De medger också en stor frihet att gå in och ut ur relationer etc.

Det som jag tror att Anderson och Dron vill lyfta fram är att när man integrerar fler möjligheter (än LMS) så innebär detta också att den lärande själv kommer mer i centrum. Man kan väl bildligt tänka sig att när deltagare kommer till en kurs så är det i någon mening kursen som är det centrala medan anknytning till personliga lärmiljöer på nätet i högre grad utgår från den lärandes intressen och behov. Jag tror dock inte att A&D är ute efter att döma ut någondera möjligheten utan de vill istället se vad olika möjligheter ger för möjligheter och begränsningar.

Gruppen - som vi ofta jobbar med - innebär medlemskap d.v.s. några hör till och andra hör inte till. Det är lärarna som har bestämt vad gruppen skall arbeta med (shared purpose) även om vi ibland försöker att luckra upp de tydliga uppgifterna.

Ett lärande på nätet - något som jag antar att många av oss håller på med i varierande grad - utgår från individen och handlar om vad man knytar an till. Jag följer t.ex. Twitter, Bloggar, Google+, Flickr och därtill bidrar jag efter förmåga på nätet. Som lärare är jag starkt tilltalad av A&Ds punkt om att att lärare är role models and co-travellers.

När det gäller A&Ds Set model är jag inte helt klar över vad uttrycket innebär men som jag ser det innebär det att man på något sätt tar del av andras arbeten genom att lägga till (tagging t.ex), att man prenumererar (rss t.ex.) att man är curator d.v.s. visar fram för andra vad man anser viktigt (scoop.it t.ex.).

De avslutande bilderna i presentationen med de blå pilarna tycker jag är upplysande där man går från "Hard" till "Soft" och vad som är hårt och mjukt här är väl kontrollen eller "inlåsningen" till ett visst system. Vilket då samvarierar med graden av den lärandes kontroll på så sätt att den lärande har förhållandevis låg kontroll i ett LMS och allt högre ju mer "soft" systemet blir.

Som jag nämnde tidigare tror jag att A&Ds ärende här är att för det första peka ut möjligheter och skillnader men också att i någon mening "varna för" att enbart hoppa på det ena. Om man vänder sig till en grupp studerande om vilka man inte vet så mycket från början, är det inte säkert att denna grupp gynnas av "mjuka system" och hög "lärandekontroll" om man inte har förväntat sig detta eller om man inte har erfarenhet av att fungera i en sådan här miljö.

Sett ur en kursanordnares perspektiv beror det på vilken agenda man har. Om man avser att driva en kurs på traditionellt vis där man har ett fast innehåll som på något sätt skall föras över till en grupp studerande, väljer man sannolikt att behålla kontrollen genom att noga strukturera verksamheten i en lärplattform där man också behåller kontrollen över såväl inneåll som de uppgifter de studerande skall genomföra.

En annan kursanordnare kan ha som syfte att visa på de alternativ som de nya verktygen ger genom att integrera det informella lärande som försiggår på nätet. En grupp människor som har sökt sig till en utbildningsinstitution kan erbjudas  att söka sig utanför de ramar som av tradition utgjort gränser; detta kan ske på många olika sätt: de lärande kan erbjudas (introduceras) nya kommunikationsformer som i A&Ds presentation genom att de istället för att svara på uppgifter erbjuds att producera och samla sin egen e-portfolio eller att söka resurser på nätet utöver vad som anges för kursen. Genom detta ökar de också kontrollen över sitt lärande både genom det sätt på vilket de går tillväga och - kanske mest utmanande för institutionerna - vad de lär sig.

Det är intressant att betänka lärarens roll i det senare scenariot; den kommer oundvikligen att förändras från en som är "domare" över både innehåll och studieframgång till en som blir - som A&D framhåller -  i bästa fall en rollmodell men också en medresenär.


Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 3.0 Unported Licens.