Är ebokläsaren på utdöende?

På Twitter (var annars?) fastnar jag för ett inlägg med titeln Long live e-book reading but are e-book readers dead? där en person vid namn Ben Showers gör en jämförelse mellan ebokläsaren och armbandsuret.
Det finns en pågående berättelse om att allt fler slutar att använda armbandsur eftersom man ju ändå kan kolla tiden i sin smartphone. På ett generellt plan handlar detta om att det är lite opraktiskt att bära omkring på ett redskap som enbart kan visa tid (och oftast datum) när man kan ersätta detta med något som har så många fler funktioner. Det är alltså ur ett sådant perspektiv som man ställer frågan om huruvida läsplattan (alltså inte surfplattan) kommer att bli en kortlivad företeelse historiskt.

  by  Andrew Mason 

En läsplatta och en surfplatta kan kanske ses i analogi med armbandsur respektive smarttelefon där det ena verktyget har en begränsad funktion medan det andra har massor. På läsplattan kan man läsa text; på surfplattan kan man i princip göra det man kan göra på en dator, enkelt uttryckt, men den är lättare och kan stoppas i fickan, oftast.

Nu har jag själv faktiskt lite erfarenheter av båda verktygen och jag tänkte berätta lite om dessa. För ett halvår sedan köpte jag en läsplatta, en "ebook reader" med s.k. elektroniskt bläck. Skärmen är alltså inte bakgrundsbelyst, vilket innebär att jag måste ha ljus för att läsa precis som när jag läser på papper. Bakgrunden har en svagt gråaktig nyans och i det fall man skulle befinna sig i starkt solsken bländas man inte utav det vita papperet utan läsbarheten blir bara ännu bättre. Vi vet ju alla hur det blir när skärmen på mobilen eller vår laptop kommer ut i solen; det blir praktiskt taget omöjligt att se detaljer för att inte tala om att fotografera.

  by  MailCone 

Sen någon månad tillbaka har jag också erfarenhet av en av de nyare surfplattorna i fickformat (Android förstås i mitt fall). Den erbjuder en förförisk upplevelse med sin knivskarpa skärm och snabba reaktioner. Att läsa en e-bok på den inomhus är hur elegant som helst. Eftersom det är vinter, har jag avstått från att sitta i trädgården eller ligga på stranden och läsa i starkt solsken.
Jag har dock redan lagt märke till en del avgörande skillnader när det gäller läsning och då talar jag inte om surfplattans oändliga möjligheter att komma åt innehåll, spela musik, visa bilder och video, kommunicera på Skype etc. Det är inte den jämförelsen jag vill göra här.
På surfplattan kan jag enkelt förstora och förminska text genom att "nypa" men texten ligger som en flytande kaka och om jag förstorar för mycket försvinner ju en del. Epubformatet kompenserar förstås för detta men det finns ju många andra format. På läsplattan ligger texten stilla men det är lite knepigare att ändra storlek eftersom den aktuella plattan inte har pekskärm utan tangenter.
Lite störd blir jag också av att man hela tiden måste akta sig för att råka peka på skärmen oavsiktligt på surfplattan för då händer nästan alltid något som avbryter eller stör läsningen. Läsplattan är som ett papper; texten ligger där den ligger.

Om man läser skönlitterära böcker vill man nog bara läsa utan att hålla på att anteckna, men om man läser facklitteratur eller artiklar, som jag ofta gör, vill man gärna göra noteringar. Att inte kunna göra noteringar i texten var egentligen den största besvikelsen men den läsplatta jag skaffade. På surfplattan finns massor av olika möjligheter beroende på vilket läsarprogram man valt att installera.
Båda plattorna har wi-fi. Läsplattan kan man koppla upp till en bokhandel och köpa direkt (gäller förstås också sufrplattan där man kan koppla upp som med en dator). Däremot har jag inte lyckats lägga in adress till bibliotek (om detta går) utan här får man gå via datorn och hämta hem böckerna via det vanliga "rättighetskrånglet" (DRM) i Adobe Digital Editions (ADE) och sen föra över med USB. Inte särskilt svårt men med surfplattan skriver jag direkt in bibliotekets adress och laddar ner e-boken direkt förutsatt att jag har har löst "rättighetskrånglet" genom autenticering i ADE. Sen är det bara att läsa.

Allt det jag nu har sagt verkar väl tala starkt till surfplattans fördel men jag har märkt att jag faktiskt hellre läser boken i e-bokläsaren. Varför nu detta när sufplattan är så förförisk så att man knappt vill släppa den?
För det första är e-bokläsaren lätt som en fjäder; det är alltså inget problem att vare sig ligga på rygg eller att sitta med den i knät. Det är som att hålla ett litet lätt anteckningshäfte i handen (den har ett "cover").  För det andra är texten behagligare att titta på under längre tid. Jag upplever dessutom att det går fortare att läsa på e-bokläsaren i en vanlig bok. Båda plattorna kommer ihåg var jag slutade utan att jag behöver sätta bokmärke.

Men det som jag tror är mest avgörande till läsplattans fördel när det gäller läsning är att jag släpper tanken på batteritiden. Läsplattan fungerar i flera veckor utan laddning och då står den ändå hela tiden i vänteläge och tar mig till den rätta sidan på ett par sekunder när trycker på knappen. Surfplattan däremot lyser så vackert och bakgrunden är så vit och fin mot texten men detta gör att jag hela tiden tänker på att den drar ström; den är igång på något sätt även om inget hörs och även om man skryter med uppåt 10 timmars gångtid på de nya surfplattorna så är ju detta en "piss i Missisippi" jämfört med den primitiva e-bokläsarens batteritid på  flera veckor.

Slutsats: Läsning av böcker? E-bokläsare, ja tack! Allmänt surfande, kontakter, webbsideläsning? Surfplatta, självklart!


  This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Öppenhet och gör-det-självlärande

Jag minns hur fascinerad jag var över att delta i två MOOC ledda av Downes och Siemens. Nu åstadkom jag väl inte maximalt i dessa men jag fick en inblick i vad det handlar om.

Lite vidare perspektiv får jag när jag dirigeras via Creelmans inlägg på Scoop.it till ett blogginlägg av Trent Batson där han sätter in MOOC i ett större sammanhang, nämligen "openness", öppenhet. Det är öppenheten som är den övergripande trenden och där MOOC är ett exempel. Det är de fria lärandereursena om allt och överallt som förändrar framförallt den formella utbildningen.

  by  nickrate 

Idag kan i princip alla lära sig på egen hand, DIY-learning, do-it-yourself. Här blir det centralt att skaffa sig en eportfolio som visar på vilket sätt man själv har strukturerat sitt lärande. En eportfolio blir liksom en retroaktiv kursplan som man strukturerar upp i efterhand.

Batson menar att "dropping out", att avbryta eller att bryta sig ut i det här sammanhanget, kan ges en positiv betydelse då det innebär att man tagit hand om sitt eget lärande. "DIY demands an eportfolio." Om man själv tänker beskriva sitt lärande, alltså inte vilka formella kurser man klarat av, behöver man ha sin egen portfolio ständigt tillgänglig på nätet, menar Batson. 

I detta sammanhang skall man också se företeelsen "badges" som innebär erkännande av avgränsade kunskaper. Jag skall försöka återkomma till badges.

This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Vad motiverar studenter att fortsätta nätkursen?

Vad motiverar studenter att bli kvar i kurser och gå vidare? Den här frågan ställs i artikeln Who am I and What Keeps Me Going? Profiling the Distance Learning Student in Higher Education av Jacqueline Baxter vid Open University, UK. Baxter gör ett försök att besvara den här frågan med hjälp av tidigare forskning och en intervjustudie med studenter vid OU.

  by  fotologic 

Forskning har visat att flera faktorer är betydelsefulla bl.a. nedanstående:

• att bygga relationer så att man känner tillhörighet
• att använda sociala medier för social och studierelaterad integration
• att tidigt skapa starka relationer mellan såväl personal och studenter som mellan studenter sinsemellan
• att arbeta nära studenter så att man ser hur de kan stödja varandra i studierna
• att försöka reducera allt som får studenterna att bli osäkra
• att försöka bygga på sådana faktorer som får studenterna att stanna kvar
• att underlätta kommunikation för studenter med familjer

Flera av de studier som redovisas i artikeln visar dock att man inte kan fokusera på enskilda faktorer utan att de fortsatta studierna ofta är beroende av en rad samverkande faktorer. Det som i slutändan verkar avgörande är studenternas identitet eller deras upplevda identitet.


Många av de intervjuade förväntade sig att de skulle studera på egen hand helt för sig själv men i intervjun säger de: I thought I’d be on my own, then I realised that for some assignments I would actually be working with other  students, sort of like in a group. That was so different to what I thought this would be.

Det visar sig också att realistiska förväntningar om hur mycket tid det kommer att ta och att man måste organisera om sitt liv i vissa avseenden blir viktigt.

Motivationen påverkas inte alltid av goda studieresultat utan [t]he feelings
of salience, a combination of confidence and agency, seemed to emanate from the differing ways in which their successes were viewed by fellow students, family, and tutors.

Detta stämmer väl överens med andra forskningsresultat som highlights the need for individuals to feel agentive in their progress in order to remain motivated and committed to their particular pathways.

Av förklarliga skäl var också framgång i studierna viktiga för identiteten. There was a notable pride within some students with regard to their ability to study at degree level, particularly if they had come from backgrounds in which they may have been the only person amongst their peer group and family to undertake university study.

Författaren konstaterar att när studierna blir integrerade med individens personlighet är det mindre sannolikt att de ger upp sina studier.

Vad kan då universitetet göra för att underlätta för de studerande? Här visar det sig att lärarna har en central roll. En student säger om läraren: She always responded quickly and she knew how to point me in the right direction, she knew where to find everything.

Baxter poängterar att denna "affective intervention" från lärare är mycket viktigt. Med hänvisning till begreppet "community of practice" (Lave och Wenger) drar artikelförfattaren slutsatsen att lärarna nog är viktigare än institutionen i stort för att skapa a sense of integration and strengthening salience and feelings of agency.

Kontakten med de andra studenterna är också en grannlaga relation. Många studenter väljer nätstudier därför att de inte behöver vara fysiskt närvarande, men i den här studien visar det sig att även om de valt att studera på distans, därför att de tänkt sköta sig själva, så insåg de how much they had gained, both in terms of motivation and also feelings of developing a student identity (being a student), by meeting with others either online or face to face. [T]he quotes reveal that online interactions do have a substantial impact on student identities and that these are shaped by communications with both other students and tutors.

Baxter drar slutsatsen att även om många studier visar att man väljer nätstudier för att man inte är särskilt intresserad av sociala relationer med andra så visar den här studien faktiskt på hur viktiga sådana relationer är. Den visar också på hur de initiala förväntningarna på social interaktion i en distanskurs förändrades under kursens gång.

En tentativ slutsats som dras är att den känsla av att vara utanför, som kommer sig av att man inte kan skapa relationer på nätet, nog kan ha större betydelse för de fortsatta studierna än själva studieresultaten.


This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License