The Net in Higher Education: I tryck, på nätet eller varför inte både och?

Tidskskriftsartikeln är den akademiska profileringens sine qua non och därför är det få som vågar utmana denna publiceringsform. Idag har vi emellertid en rad andra publiceringsformer som är både snabbare och mer demokratiska. Nedan funderar jag lite över detta utifrån ett blogginlägg som man förstås helst läser i original.

by hettie gm

Den akademiska artikeln lider främst av några specifika problem: sättet att skriva, genren om man så vill, gör den oläsbar för en stor grupp människor; den publiceras under sådana ekonomiska villkor som utestänger den som inte har tillgång till universitetsbibliotekens (mycket dyrbara!) prenumerationer. Det är inte heller lätt att veta vilken tidskrift som är värd att läsa om man nu skulle få tillgång.

Hur ställer sig detta till ett moraliskt imperativ att kommunicera och se till att forskningens resultat sprids så vitt och till så många som möjligt? Vi kan knappast försvara den traditionella tidskriftspubliceringen mot bakgrund av ett sådant krav.

Författarna till det inlägg jag här funderar över liknar tidskrifternas "monopol" på spridningen av forskningsresultat vid en intellektuell flaskhals som i mångt och mycket liknar en diktatur där man försöker kontrollera informationsflödet. De får själva stå för den bilden men den ger onekligen vissa obehagliga associationer

Den här intellektuella flaskhalsen befinner sig i ett sammanhang där människor är vana vid att använda en rad olika verktyg för att informera sig. Här borde också forskningens resultat finnas tillgängliga. Man kan fråga sig varför det inte är så.

Nu finns undantag förstås och sajter som iTunes U och Youtube, för att ta några exempel, har en stor mängd intellektuellt högstående innehåll som dessutom besöks flitigt Som exempel nämns att det var över 300 miljoner nedladdningar på iTunes U! Undrar vilken tidskriftsartikel som slår detta? Man måste nog ställa sig frågan hur många akademiker som verkligen försöker exponera sin forskning via nyare kanaler.

Målet med ytteligare kanaler för spridning är förstås inte att ersätta den traditionella publiceringen men det är helt klart både ineffektivt och odemokratiskt att inte utnyttja den enorma potential som erbjuds oss genom de nya teknikerna.