Besökare och bofasta på nätet

I artikeln Visitors and Residents: A new typology for online engagement av David S. White och Alison Le Cornu, First Monday , Volume 16, Number 9 - 5 September 2011, är huvudbudskapet att utvecklingen har passerat Prenskys begrepp digital natives och digital immigrants och att metaforerna visitors och residents erbjuder bättre förklaringsmodeller när vi vill förstå människors olika sätt att agera på nätet. Istället för Prenskys språkliga metafor som säger att immigranten aldrig lär sig tala språket utan accent, med innebörd att de som idag är äldre aldrig kommer att bli lika skickliga på att hantera digitala medier som de unga som växer upp med dessa, förordar White och Le Cornu begreppen place och tool som mer adekvata för att förstå typologin visitors och residents. Nedan skall jag med hjälp av deras artikel utveckla detta vidare.

  by  Merlijn Hoek 

Svårare med åren?
Immigrantmetaforen har inte sällan skapat en viss panik bland de (äldre?) som skall utbilda. Vi känner väl alla till den oro som finns inom utbildningsinstitutioner, alltfrån skola till universitet, över att man inte "hänger med" eller att man inte kan rusta elever och studenter för framtiden. Lärare på olika stadier oroar sig dessutom alltsomoftast för att "studenterna kan så mycket" medan de själva betraktar sig som okunniga. Just detta förhållningssätt slår författarna ganska effektivt hål på, tycker jag, och jag känner att jag får "vatten på min kvarn" när de framhåller att den skicklighet som många unga ådagalägger oftast är begränsad till något de ofta brukar göra. Vi återkommer till detta också.

Det intressanta med att använda begreppsparet, visitors and residents, är att det inte är knutet till vare sig språkutveckling eller ålder på samma sätt som Prenskys begrepp. Inte heller dras åldersgrupperna över en kam som med natives och immigrants; det är nämligen inte alls så självklart att alla unga är så mycket skickligare att använda digitala verktyg än alla äldre. Med största sannolikhet finns en stor variation inom grupperna, kanske större än mellan grupperna.

  by  Daan Roosegaarde 

Hemma på nätet
För att vi skall förstå vad det innebär att vara en visitor eller resident gör White och Le Cornu en liten tillbakablick på utvecklingen av nätet, vilket ursprungligen, för de flesta människor, var en källa för information; vi har alla upplevt hur Google har växt fram som sökverktyget framför andra. Detta återspeglas förstås i verbet "googla". De sociala verktygen (t.ex. Facebook) har däremot socialt nätverkande som sitt mest utmärkande kännetecken. Med sociala verktyg skapar man en hemvist på nätet där man kan bygga sig en identitet och skapa nätverk oberoende av fysiska omständigheter. Det är här som "place" eller "space" blir användbara uttryck.


Enklare men samma
Uttrycket tool har vi lätt att begripa. Vi talar ofta om digitala verktyg och då tänker vi oss olika datorprogram med vilka vi kan utföra olika uppgifter; ordbehandlingsprogrammet är ett bra exempel. Med detta kan vi utföra traditionella aktiviteter (skriva) på ett effektivt sätt. Den i utbildningssammanhang allt vanligare lärplattformen skulle också kunna betraktas som ett verktyg som låter oss göra det vi brukar göra fast på lite enklare sätt; vi kan t.ex. be studenterna att själva hämta den information vi vill sprida istället för att skicka ut den i pappersform. I grunden är det dock samma gamla undervisning.

Genom att flitigt använda olika verktyg eller genom att låta någon lära oss kunde vi behärska verktygen; en del av oss blev så skickliga på att lista ut allt som programmerarna hade lagt in i programvaran att vi kunde uppträda som "datalärare" för de som ännu inte hade genomskådat hemligheterna bakom alla knappar och flikar.


Vara där med andra
Med de sociala programvarorna hamnar emellertid skickligheten i att hantera program i bakgrunden och här handlar det framförallt att om a sense of being with others och att skapa sig en identitet på nätet. Här möts personer på en särskild "place" (eller space) och man beskriver det som att man "är på" t.ex. Facebook.

  by  Cross Duck 

I redskapsboden
En visitor ser webben (eller den egna datorn) bildligt talat som en redskapsbod dit man går för att hämta ett verktyg som man kan använda för en viss syssla. Epost och andra verktyg för att kommunicera, brukar man hitta och även om man inte alltid får tag i de bästa verktygen lyckas man få arbetet gjort. En visitor har ingen speciell identitet på nätet och när han eller hon lämnar tillbaka verktyget i boden lämnas inget kvarstående avtryck i den digitala världen. Oftast vill inte en visitor heller ha någon nätidentitet av rädsla eller andra skäl. Inte sällan betraktas socialt nätverkande som lite banalt och egoistiskt. Istället betonar man att man minsann har verkliga vänner. Verktygen är bra att ha men man litar inte riktigt på det som finns där då det inte är godkänt av andra auktoriteter. Företeelser som the wisdom of the crowd (t.ex Wikipedia) ses med stor misstänksamhet.


En plats för identitet
De som är "bofasta" på nätet, residents, betraktar däremot nätet som en plats där man knyter kontakter och möter människor vilka man kan lära av och dela sina kunskaper med. För en resident "levs" en del av det sociala livet på nätet och gränsen mellan online och offline blir lite oklar. Inte heller är det stor skillnad mellan det man ger uttryck för och vem man är; det man delar med sig av på nätet blir en del av identiteten.

  by  Kirasha Urqhart 

Motiven styr
Ingen är emellertid uteslutande besökare eller visitor utan det är alltid frågan om ett kontinuum där individer kan anta olika positioner och roller. Det är inte heller så att visitor är något lägre eller en underavdelning till resident, en som ännu inte har nått fram. Det handlar istället om det bakomliggande motivet för agerandet och vi återvänder här till den inledande funderingen om vad olika individer kan. Att vara kunnig handlar om förmågan att agera i relation till ett område eller en uppgift (kanske en form av kompetens) och den som har att utföra traditionella uppgifter inom forskning och utbildning är i allmänhet mycket mera kunnig i att handskas med biblioteksdatabaser och ordbehandlingsprogram än den som är en resident på nätet. Det innebär också att residents inte nödvändigtvis är bättre på att hantera nya plattformar; för många facebookexperter kan t.o.m. ett verktyg som Twitter vara relativt obegripligt hävdar författarna. Själv tycker jag att att Facebook är relativt obegripligt och rörigt i jämförelse med Twitter!


Kontextkollaps
Alla sådana här kategoriseringar eller typologier innebär förenklingar och i verkliga livet tillhör de flesta av oss flera olika gemenskaper. Tydligast blir kanske detta om man i sin profession är akademiker eller forskare (en visitor) med ett visst förhållningssätt medan man i sitt privatliv är en resident på nätet. Antagligen har åtskilliga råkat ut för det det som kan betecknas som en context collapse när elever, studenter eller andra i beroendeställning vill vara "vän" på FB med sin lärare.

Sammanfattningsvis kan sägas att de nya metaforerna lämnar ålders- och språkmetaforen för att istället betona motiv (och motivation). Härigenom kommer man bort ifrån insnävningen på ålder som en avgörande variabel samtidigt som man kan erkänna att människor faktiskt har olika förmåga och intresse för att engagera sig i de digitala verktygen. Beroende på våra motiv är vi ibland mer visitors och ibland mer av residents.


This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License