The Net in Higher Education: Så gör den som begriper att nätverka klokt

Det laddas upp enorma mängder på nätet idag s.k. user-generated content. Det finns något positivt i detta att vara producent och inte enbart konsument. Men det finns lite olika aspekter på detta med att vara aktiv på nätet. Stephen Downes (som alla förstår att jag tar intryck av) skriver om vad som utmärker (eller kanske snarare bör utmärka) framgångsrikt nätverkande. Han gör det i ett litet inlägg med titeln Seven Habits of Highly Connected People.

by katypang

För det första säger Downes är det positivt man publicerar sig på nätet men om det sker till priset att man inte läser och kommenterar andras material är det negativt. En nätverkande person måste framförallt vara receptiv. Om man är detta, kommer man också att publicera relevant material. Att publicera sig på nätet är inte i första hand att ge luft åt sina egna åsikter; det är istället att knyta an (connect), att skapa länkar mellan andras innehåll och det egna.

För det andra bör vi undvika de som är ute efter att bevisa något eller marknadsföra sig själv. Sådana människor kommer förr eller senare att komma in på sina egna projekt oavsett vad man pratar om.

För det tredje bör vi ställa oss tvekande inför uttalandet "har inte tid" att maila eller läsa (och skriva) bloggar. Downes menar att inom nästan alla områden handlar jobbet just om att knyta an till andra oavsett om man författar artiklar eller tillverkar åt andra. Man borde fråga sig vad det är som tar så mycket tid att man inte har tid att knyta an till andra. Kanske gör allt detta att man blir mindre effektiv än om man varit öppen för kontakter?

För det fjärde: fråga inte vad du har att vinna på din aktivitet; det är helt fel attityd i en uppkopplad värld. Den enda hållbara strategin är att dela med sig utan att oroa sig för om någon åker snålskjuts eller utnyttjar ens arbete. I en uppkopplad värld handlar det framförallt om att vara behövd. Detta resulterar, enligt Downes erfarenhet, i att den som delar får ännu mer material skickat till sig för att man därigenom skall bli ännu mer värdefull. När man delar med sig, kommer andra att bli mer villiga att dela med sig till mig. Det sådana processer som ökar ens värde på marknaden! (säkert väldigt svårt att förstå för den som ängsligt bevakar s.k. rättigheter).

För det femte är en av de främsta reglerna på nätet att man själv måste ta ansvar för att lära, ibland uttryckt som Read the Fine Manual (RTFM), ibland med f utbytt mot ett något mera vulgärt ord. Man skall veta att nästan allt som man vill ta reda på har någon annan funderat på och därför söker man lämpligen av nätet innan man skriker på hjälp (hos supporten t.ex). Detta innebär både att visa andra respekt och att man tror sig om att klara något med hjälp av sådant andra har delat med sig av. Jag har ett exempel på detta här.

För det sjätte handlar det om nätverkande till skillnad från samarbete (cooperate istf. collaborate). När man nätverkar har man sina egna mål och syften men man knyter an till andra på ett respektfullt och funktionellt sätt. Man kan inte tvinga på andra sin vilja genom att skrika och förolämpa eftersom andra är där frivilligt; man kan alltid vända sig någon annan stans. Detta vet alla som nätverkar framgångsrikt.

För det sjunde, slutligen, det som får nätkommunikation att fungera är att man är medveten om att det finns en verklig människa i andra änden. Vi vill känna gemenskap; det handlar inte enbart om information. Eller som Downes uttrycker det: Learning and communicating are not merely acts of sending content over a wire. They are about engaging in (what Wittgenstein called) a "way of life." Lite motvilligt tänker jag att det är kanske därför Facebook är så populärt?