fredagen den 20:e april 2012

När behöver vi ses?

På morgonen läser jag ett, som jag tycker, kreativt blogginlägg där en person hävdar att undervisning där man möts f-2-f egengligen bara är för väldigt speciella tillfällen. Redan här tänker jag att många "reser ragg" och menar att det där med att sitta framför datorn absolut inte kan jämföras med "riktig" undervisning av "kött och blod" eller någon liknande karakterisering.

Bloggaren gör dock en kreativ twist som jag kallar det och jämför med underhållning eller andra kulturella företeelser. Hur ofta lyssnar  i på musik live jämfört med inspelad? Hur ofta ser  i drama på teatern jämfört med tv eller bio?


Budskapet bör vara uppenbart; i de flesta av dessa exempel är det den inspelade varianten som gäller.
Nu menar dock inte skribenten att de inspelade varianterna på något sätt är bättre utan han ställer upp följande kategorier:
  • Det finns konserter med artister som man absolut vill se live
  • Det finns tillfällen då de sociala kontakterna är centrala
  • Det finns innehåll som man vill ta del av på egna villkor
  • Det finns också innehåll man bara snabbt tittar över
  • Det finns sådant man helt enkelt inte bryr sig om
Om vi tillämpar dessa kategorier på undervisning, ser  vi att det är långtifrån alltid som de två första kategorierna gäller. Mycken undervisning ( kanske den mesta) har inte alls denna unika karaktär att man faktiskt skulle offra en massa för att få ta del av den "live" när vi jämför med kultur och underhållning.
När måste vi mötas f-2-f, alltså?

måndagen den 16:e april 2012

Erfarenheter från nätkurser

Som lärare i nätbaserade kurser är det alltid intressant att se hur andra gör och vilka erfarenheter som görs. Ett bra exempel att spegla sig i beskrivs i artikeln Online Collaborative Learning in Health Care Education av Catherine Westbrook. Artikeln är publicerad i tidskriften EURODL som är den europeiska motsvarigheten till IRRODL, vilken jag citerat flitigt i mina bloggar.



Det undervisningsexempel som beskrivs i den aktuella artikeln kommer från en kurs i Magnetic Resonance Imaging (MRI)för studenter på forskarnivån.

I artikeln uppehåller sig Westbrook speciellt vid följande frågor: online socialization, information exchange och knowledge construction.

För att nätbaserat lärande skall bli framgångsrikt är det viktigt att kursdeltagarna lär känna varandra (online socialization). Den som är kursledare har ett särskilt ansvar för att detta sker. Deltagarna måste fås att förstå fördelarna med att bidra genom att de ges väldigt tydliga instruktioner om vad som förväntas. I det aktuella fallet sattes deltagarna i grupper med uppgift att först introducera sig själva och att därefter diskutera ett gemensamt ämne tillsammans med de övriga i gruppen.

Efter de introducerande momenten måste man förstås komma fram till det tillfälle då man måste börja lära sig något av det som är kursens innehåll; här handlar det om att utbyta information (information exchange)i lärplattformens diskussionsforum. Här noteras att detta blir svårt om deltagarna inte har klart för sig vilka lärandemål kursen har. Man måste alltså veta vad man skall diskuera och säkert också varför. Här påpekar förfarttaren att det är viktigt att läraren liksom "övervakar" det hela, inte genom att onödigtvis lägga sig i men för att stimulera diskussionen och se till att alla deltar (eller får komma till tals). Lärarens roll är också att sammanfatta och dra slutsatser så att alla får med sig något från diskussionen.

I den aktuella kursen får varje grupp i uppgift att konstruera ett bedömningsdokument (knowledge construction). Deltagarna skall allstå själva skapa frågor i relation till lärandemålen. Detta för att de skall engagera sig i såväl innehåll som lärandemål som bedömningskriterier. I det aktuella fallet användes ett för varje grupp gemensamt Google dokument (Google Docs) där gruppens deltagare kan skriva, redigera och tillsammans komma fram till de frågor de vill presentera som gruppens frågor.

Artikelförfattaren drar en rad intressanta slutsatser från arbetet.

  • Nätmiljön kan stimulera till mer eller åtminstone lika mycket mycket kunskapsbildning som fysiska möten i ett klassrum.

  • Det är viktigt att skapa en identitet online om arbetet skall bli framgångsrikt

  • Det krävs en aktiv medverkan av den som är lärare för att motivera deltagarna

  • Deltagarna måste känna sig emotionellt knutna till övriga deltagare i gruppen. (Här brukar jag själv mena att det viktigt att varje deltagare känner ett ansvar för gruppen, ett ansvar att bidra i tid såp att det blir aktivitet).

  • Kursledaren uppmuntrade social kontakt i gruppen även efter det att uppgiften hade fullgjorts.

  • När inläggen hade varierande kvalitet (knapphändiga eller långa ofokuserade) gick kursledaren in och gav lämplig feedback

  • Deltagarna uppskattade att det fanns en stor variation av erfarenheter i gruppen och kunde dra nytta av detta.

En generell slutsats från kursen är att det finns en stor mängd uppgifter som lämpar sig för nätbaserat lärande.

Det finns dock en risk att den som är lärare kommer att få ägna väldigt mycket tid åt att ge feedback och därför måste man i förväg tänka igen (eller få lära sig) hur detta skall göras.

Det är också viktigt att deltagarna får klara riktlinjer. Nätkurser har ett drag av frihet och flexibilitet över sig men utan klara riktlinjer för hur man skall bidra och när det skall vara klart kan deltagarna få problem vilket i sin tur kommer att missgynna deltagarnas lärande i kursen.


Creative Commons License This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License