onsdagen den 21:e december 2011

Lärarrollerna igen!

Har ägnat en dryg timme under förmiddagen åt att lyssna till Stephen Downes föreläsning på NADE-NFF Conference 2011 i Oslo där han talar lärarens roll i dagens nätbaserade undervisning med titeln "We don't need no educator".

Det är en provocerande titel och man kunde kanske tro att Downes har fallit för den vanliga retoriken där det hävdas att läraren numera skall vara en "coach" men detta är liksom lite för enkelt för att en klok och erfaren person som Downes skall falla för det. Istället beskriver han en rad olika roller som lärare på nätet måste anta.

Med erfarenheter från de onlinekurser som han har drivit tillsammans med kollegorna Siemens och Cormier vill ha liksom plocka isär de olika rollerna som läraren måste anta i en "online world".


Nade Conference 2011; Stephen Downes: We don't need no educator (Part 1) from NADE_NFF on Vimeo.

Med hjälp av en triangelformad modell som han säger sig ha lånat någonstans pekar han på lärares roller som "learner" (en som lär alltså), som expert, som coach och som designer. Han fortsatta framställning utgår från den här modellen även om man kanske inte tänker på just den när han presenterar de olika rollerna.

Det är ingen mening med att här försöka referera allt som Downes säger då man själv kan titta på föreläsningen men just detta att läraren är en "learner" är kanske inte något som brukar få så mycket fokus i diskussioner om lärarrollen.

Det är nödvändigt att hela tiden lära av andra och av och tillsammans med sina studenter. Några av de aktiviteter som Downes räknar till lärandet skall jag kortfattat referera.


NADE Conference 2011; Stephen Downes (Part 2) from NADE_NFF on Vimeo.

The collector: här betonas hur man följer vad som händer genom att med datorns hjälp aggregera information. Google Reader är ett utmärkt hjälpmedel för att samla information. Hur det går till beskriver Downes men jag har också beskrivt det i ett annat blogginlägg.

The connector: det hjälper inte att bara samla dokument i Google Reader man måste också knyta samman, skapa noder, av information och människor. Det är detta som är kärnan i det teorin om connectivism.

The curator: man måste också hjälpa till att sprida och visa på information för sitt nätverk och här fungerar man liksom på samma sätt som en kurator på ett museum.

The creator: läraren är också en som hela tiden skapar innehåll på nätet vilket hör ihop med rollen som

The sharer: där man fritt delar med sig av det man skapar. Downes säger att det är säkert så att man inledningsvis är lite orolig för att dela med sig av olika anledningar men att man kommer över detta och gradvis börjar intressera sig för hur många som faktiskt läser det man skriver.

The scientist: läraren måste också vara en som undersöker, ifrågasätter och reflekterar liksom en forskare.

Ovanstående är olika aspekter på rollen som "learner" på liknande sätt beskrivs det som de övriga spetsarna i triangelmodellen representerar.

Sammanfattningsvis menar Downes att rollen förändras och det blir knappast ens möjligt att en enda person kan fullgöra alla dessa roller. Själv skulle jag vilja tillägga för den som händelsevis trott att lärares roll skulle förminskas när alla kan "söka information på nätet" (som man ofta har trott i skolsammanhang) att det snarare handlar om en mer mångfacetterad och krävande roll än tidigare.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

torsdagen den 15:e december 2011

Att dela är att fela?

Jag har laddat ner och börjat läsa Stephen Downes bok Free Learning. Den består av en samling dokument som publicerats på nätet från 2003 och framåt. Av skäl som kommer att framgå nedan är boken eller snarare artikelsamlingen fri att ladda ned.

Fri
Titeln på dokumentet är medvetet mångtydig. Free learning kan betyda att lärandet inte kostar något; det kan också betyda fri som i frihet eller befriad och det kan vara en imperativ med betydelsen befria lärandet.

I det inledande avsnittet från 2003 presenterar Downes en rad argument om informationens villkor på nätet. Hans argument representerar i huvudsak en annan synvinkel än den som vanligtvis framförs i våra nyhetsprogram där vi oftast får höra talas om olika metoder att uppspåra och ställa till ansvar de som delar information med andra på nätet.

Nu tror jag inte att Downes' argumentation övertygar dem som av olika skäl håller fast vid att fildelning och nedladdning av innehåll från nätet är ett brott men bortsett från detta finner jag stora delar av hans argumentation tänkvärd.

Dela
Downes påminner oss om att vi redan som barn får lära oss att det är gott att dela med sig och att vi också i samhället har en rad funktioner som vi delar (parker, vägar och annat). Emellertid går utvecklingen alltmer åt att allt skall ägas av någon. Att ha något gemensamt är inte längre lika självklart.

Downes beskriver sedan hur han själv skrivit enorma mängder texter som han delat fritt på nätet och att han ofta ser sina idéer återkomma i andras produkter. Detta är helt i sin ordning, menar han, för själva idén med att sprida idéer på nätet är att de skall användas av andra och diskuteras vidare.


Emellertid inträffar det också att de idéer som han delar med allmänheten stjäls av andra och görs till någons personliga egendom genom att man belägger dem med copyright, tar patent eller skyddar bakom varumärke, vilket innebär att det inte längre blir tillgängligt för allmänheten på det sätt som avsågs. Att ta något som finns till för allmänheten och hävda copyright, patent eller varumärkesskydd är en av de allra värsta formerna av stöld. Copyright är en guldgruva för tjuvar, hävdar Downes, då det ger möjligheter att i princip ta allt som finns fritt på Internet och därefter hävda ensamrätt över detta.

Originellt
Tankefelet med ensamrätt är att det man vill behålla kontrollen över framställs som  helt nyskapat och originellt. Tvärtom är det så att allt som produceras som originellt och nyskapande bygger på föregångares skapande. Detta är inte särskilt svårt att tänka sig antingen det gäller litteratur, datorapplikationer eller maskiner. Ingetdera startar av förklarliga skäl från ingenting; allt bygger vidare på föregångares arbete ("on the shoulders of gigants"). När man skyddar sitt arbete med copyright, hävdar man alltså att man själv har skapat varje ord och varje idé helt själv.

Idén med copyright är egentligen inte att skydda en idé utan snarare det specifika uttrycket. Jag får alltså uttrycka med egna ord någon annans idé. Emellertid pågår numera försök att belägga även själva idén med patent. Ett exempel på detta är Amazons "One click". Det känns onekligen lite osannolikt att ingen skulle ha tänkt på detta innan det blev ett konkret patent.

Stöld
Många betraktar kopiering som om man förlorade något och kallar det följaktligen stöld. Men den normala förståelsen av stöld är att man tar något från någon som denne förlorar (om man tar någons bil t.ex.).


Det här med att betrakta kopiering som stöld (vilket är det vanliga språkbruket i debatten) är ganska intressant. Om jag stjäl en CD i en affär, är det helt klart stöld, eftersom affären inte kan sälja den vare sig till mig eller någon annan. Att kopiera är istället som att jag tagit CDn och ändå lämnat den kvar. Affären har inte förlorat något eftersom den som vill köpa alltjämt kan göra detta (och jag hade inte köpt om den inte gått att kopiera).

Ett argument mot kopiering är att det medför förlorade inkomster. Men detta är en sorts kontrafaktiskt resonemang då det ju enbart gäller ifall man skulle betalat om man inte kopierat. Med stor sannolikhet hade man inte kopierat om det inte varit gratis men sannolikheten för att man skulle köpt om det inte gått att kopiera, tycker jag själv, är avsevärt mer osäker.

Men, säger motståndarna, kanske ger man bort kopian till någon som annars skulle köpt den. Detta är återigen ett kontrafaktiskt resonemang och med samma logik skulle man lika gärna kunna hävda att när vännen får kopian blir han så intresserad att han går och köper skivan. Downes framhåller, att när man stängde ner Napster (fildelning), då sjönk försäljningen av skivor. Kanske skulle man kunna hävda att kopiering i det här fallet rentav innebar en vinst d.v.s. att det ökade försäljningen.

Etiskt
Det är vanligt att när man köper ett dataprogram eller något annat innehåll så ger man upp sina rättigheter om hur man får använda detta material. Att man accepterar villkoren innebär att man erkänner att man inte har några rättigheter vare sig till böcker man köpt eller till dataprogram man använder (eller köper). Här ha vi säkert alla erfarenheter av de långa och oftast mer eller mindre obegripliga avtal som vi alltsomoftast bara "accepterar" därför att vi inte orkar läsa igenom.

Det som jag tror är Downes huvudbudskap är att visa att relationen mellan copyright och etiskt handlande inte är så klar som den ofta framställs. Downes vill visa att copyright i de flesta fall på ett oförtjänt sätt tillskriver personer äganderätten till material som inte är original. Ett annat argument är att copyright är ett sätt att utöva makt, att förhindra kritik och det allra allvarligaste är när publika domäner görs om till privata.

Plagiering
Nu tänker säkert mången att Downes text är en uppmaning till plagiering. Så är det inte, menar han, men det är gravt ohederligt att ta andras ord och idéer och hävda att de är ens egna. Däremot kan det inte betecknas som stöld från den ursprunglige upphovsmannen till en idé eftersom denne inte har förlorat något.


När det gäller plagiering finns inte mycket att diskutera: En person som plagierar kan man inte lita på! Det plagierare säger är sant är inte sant och det är inte alls orimligt att tänka sig att det krävs lagliga sanktioner för att skapa hederlighet. I de flesta fall räcker det dock med ett allmänt fördömande.

Downes argumenterar heller inte för att allting skall vara fritt eller att man aldrig skulle betala för något. Det är helt i sin ordning att människor säljer olika produkter; det verkliga brottet är när man tar fritt tillgängligt innehåll, hävdar ensamrätt och därmed sätter upp villkor för hur det får användas.

Skaparlust
Slutligen bemöter Downes argumentet att om man inte skyddar sitt material så kommer all kreativ aktivitet att avstanna. Downes hävdar att det är precis raka motsatsen; ju fler restriktioner desto mindre kreativitet därför att om man inte kan dela idéer då kan man heller inte ta del av och använda andras idéer.

I ett system där man strävar efter ensamrätt på det ena eller det andra vågar man inte dela med sig av sina idéer, då de lätt kan "kapas" av någon annan och beläggas med copyright. I sådana fall riskerar man att förlora rätten till det man själv en gång arbetat fram.

Vi tenderar ofta att glömma att den sanna motivationen att skapa inte gynnas av att man får ensamrätt på något. Det är en myt att människor inte skulle skapa något om de inte får ensamrätt till det. Det finns idag fantastiska exempel på hur det skapas utan drivkraften att äga och ha ensamrätt. Några exempel är Apache webserver, Linux, alla bloggar (som denna!). Det är helt enkelt så att människor skapar därför att det inte kan låta bli att skapa.


Som exempel på inneboende skaparlust tar Downes författarinnan J.K. Rowling som naturligtvis ägnat åratal åt sitt skrivande utan att få något för sitt arbete. Inte kunde hon veta att hon senare skulle sälja miljoner böcker. Tiotusentals manuskript produceras varje år utan att författarna förväntar sig att deras lycka skall vara gjord.

Andra exempel är områden som filosofi och lyrik. Inget av detta skulle existera om skribenterna förväntade sig stora ekonomiska vinster innan de började skriva. Det finns ingen anledning att tro att varje kreativ person skulle förvandlas till en svältande individ om vi inte hade copyright, menar Downes. Det är inte ens säkert att J.K. Rowling hade gått miste om sin rikedom om hennes böcker hade publicerats på Internet. Hon kunde kanske istället åkt världen runt och föreläst?



Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License